Att kalorier förbränns under träning är det inget tvivel om, och många människor som vill gå ned i vikt motionerar av just den orsaken (och får annat positivt på köpet). Men det är bara ett fåtal som, utan att ändra på dieten, lyckas.
När jag en gång lyssnade på "fettdoktorn" Annika Dahlqvist sa hon att om man önskar gå ned i vikt så
kan man ignorera motionerandet; och många har nickat instämmande.
Men, ett ökande antal forskare menar nu att träningen har en viktig roll också för bantare. Även om den rollen skiljer sig från vad många förväntat sig och hoppats på.
Forskarna är överens om att träningen i sig inte gör att man går ner i vikt, men träningen kan vara viktig om man efter bantning vill behålla vikten; vilket ju är nog så svårt.
Träningen påverkar ämnesomsättningen, aptiten och kroppssammansättningen även om konsekvenserna av träningen kan variera. Kvinnor till exempel reagear annorlunda än män när det handlar om träningens påverkan på ämnesomsättningen. Men det är ingen orsak till att överge träningen.
Vad gäller aptiten påverkar den oss också olika,en del får ökad aptit, andra minskad aptit efter motionerandet. Ökad aptit ser ut att mest gälla kvinnor.
Förstår man vad träningen kan ge ignorerar man den inte. Det gäller alltså att sätta sig in i det hela.
Varför inte börja studierna med New York Times' välkände hälsojournalist Gretchen Reynolds artikel i tidningen?
PS Jag skulle just hämta adressen till artikeln som infördes i går, men den ser ut att redan vara borttagen.
Jag har dock tagit en kopia på den, och något överdrivet optimistiskt bett om att få införa den i min blogg.
Det är en alldeles utmärkt artikel - nya rön - om motionerandets betydelse för människor med viktproblem.
Jag hoppas alltså att få återkomma i ärendet.
