En ny våg av smitta och pandemirestriktioner slår mot Norge. I Fredrikstad har 80 procent av restaurangerna stängt sedan alkoholservering stoppats. Många oroas över ekonomin – andra över att bli ensamma.
FREDRIKSTAD. Ingvild Rødje och Pernille Holmqvist ser bedrövade ut där de sitter i det dunkla ljuset. Det här brukar vara en plats full av liv och öldrickande människor. Dragen Pub på gågatan i Fredrikstad ägs av Ingvild medan Pernille har arbetat här i tolv år. Båda ser puben som sin ögonsten.
Men nu är den stängd, öde och nedsläckt.
– Folk har varit här och knackat på i dag och hört om vi ändå inte kan ha öppet, men det går ju inte, säger Ingvild Rødje.
Det var vid midnatt natten till onsdagen som ett helt knippe nya smittskyddsåtgärder trädde i kraft i Norge. Bland annat ska munskydd användas i inomhusmiljöer om det inte går att hålla en meters avstånd, och offentliga tillställningar inomhus begränsas till 50 sittande personer. Reglerna gäller till en början i fyra veckor och skärpningar är inte uteslutna.
Syftet är att få bukt med smittspridning som är den största Norge uppmätt under pandemin och som just nu hör till de allra högsta i Europa. En del av spridningen härstammar från superspridarevent av den nya omikronvarianten som inträffat på bland annat julbord.
Enligt statsminister Jonas Gahr Støre är det omikron – som tros dominera i Norge inom några veckor – som gör de striktare reglerna nödvändiga.
Den åtgärd som drabbat Ingvild och Pernille hårdast är det totala stoppet för alkohol på serveringsställen. Dragen Pub, som enbart serverar dryck, stängde direkt på onsdagen.
– Vi hade precis anpassat verksamheten efter de regler som infördes alldeles nyss, sedan kommer det här beslutet utan framförhållning. Det är svårt att driva verksamhet när man inte vet vad som händer dagen efter, säger Ingvild Rødje och slår ut med armarna.
Enligt henne är vaccinpass ingen lösning – det ser hon som orättvist och odemokratiskt. I stället kunde den nytillträdda regeringen, ledd av socialdemokratiska Arbeiderpartiet, ha nöjt sig med ett utskänkningstopp från klockan tio på kvällen, tycker Ingvild Rødje.
När Pernille Holmkvist ska ge sin syn får hon tårar i ögonen och behöver samla sig en stund innan rösten bär. Men det beror inte främst på oron över hur den egna ekonomin ska gå ihop när hon permitteras med reducerad lön. Det värsta är inte heller att allt arbete med att få puben på fötter efter den förra stängningen nu är så gott som ogjort.
– Jag tänker på våra stamgäster, de som är här nästan varje dag. Många av dem är ensamma människor, och för en del är Dragen den enda plats de har ett socialt liv på, säger hon.
Pernille Holmkvist menar att det sammanhang som puben erbjuder bokstavligen är livsviktigt för en del personer.
– Vi förlorade personer som tog livet av sig förra gången som vi hade stängt och inte kunde finnas där för dem, säger hon.
För att inte lämna gästerna helt i sticket ska Ingvild hålla öppet några timmar i veckan för ”kaffe och kaka”. Men inför en stor högtid räcker det inte.
– Vi skulle ha julfirande här, nu blir många ensamma på julafton, säger Pernille Holmkvist.
Tvärsöver gatan driver Karin Ringen Kristiansen ett fik. Hon brukar samarbeta med Dragen Pub – den som både vill äta och dricka alkohol kan ta med sin mat in till Dragen.
Bakom disken får hon hjälp av sonen Rolf-Jonas Kristiansen att göra i ordning degen till morgondagens kanelbullar. Som nystartad egenförtagare blev Karin Ringen Kristiansen utan coronastöd och även hon har haft det tufft ekonomiskt under pandemin.
Enligt en opinionsundersökning i början av december ansåg två tredjedelar av norrmännen att coronareglerna var rimliga. Men det var före de senaste skärpningarna. Rolf-Jonas Kristiansen upplever att det inte bara är företagare som är frustrerade.
– De flesta jag pratar med börjar tröttna på det här nu. Alltså, de flesta förstår nog varför det görs och att det är nödvändigt, men folk är bara så trötta på det, säger han.
Det är ett femtiotal meters promenad från Dragen Pub till Scandic City. Här finns 110 hotellrum, en mindre konsertsal samt restaurang och konferenslokaler med plats för hundratals personer.
Trots verksamheternas olikheter så har hotelldirektör Ingrid Stokka Sagen till stora delar liknande åsikter om de nya reglerna som Ingrid Rødje.
– Det hade varit stor skillnad för oss att kunna servera vin till maten tidigare under kvällen, säger hon.
Tillsammans med Rune Solberg, hotellets marknadsansvarige, visar hon oss runt i konsertsalen med plats för 350 besökare. Nu är nästan alla evenemang avbokade fram till slutet av januari.
Enda undantaget – en lokal musikgrupp som tänker hålla sin traditionella julshow med tillåtna 50 personer i publiken. Även hotellrummen lär stå tomma.
Rune Solberg har sina rötter i Fredrikstad, och som ordförande i den lokala företagarföreningen vet han att omkring 80 procent av ortens restauranger stängde igen direkt under onsdagen.
Det beror inte bara förlorade inkomster från alkohol och att många skippar restaurangbesöket om de inte kan ta ett glas till maten. Norrmännen är också ett ”lydigt” folk, menar han.
– När regeringen säger till folk att man ska minska sina kontakter med andra, då uppfattar folk det som att de ska stanna hemma, säger han.
Ingrid Stokka Sagen är liksom Ingvild Rødje kritisk till den korta framförhållningen och att det ännu saknas en plan för hur företag och anställda ska kompenseras.
– Nu är det vår bransch som drabbas hårt igen och vi vet inte ens vilka stöd vi ska få. Det är ett rent helvete, om jag ska säga det på ren svenska, säger Ingrid Stokka Sagen som arbetat i Stockholm och även nu bor i Grebbestad på Bohuskusten.
Vad staten borde göra en en självklarhet för Stokka Sagen: det är bar att ta fram pengarna – det finns ju gott om dem i landets oljefonder, menar hon.
I väntan på besked om stöden har hon låtit bli att ta beslut om i vilken grad hotellets verksamheter ska stänga ner och om personalen ska permitteras. I ett av restaurangens kök står kockarna Dirk Vettel och Kritsanan Viken i väntan på kvällens första beställning.
– Vi väntar ju på att se om folk fortfarande tänker gå ut och äta, vi hoppas ju det så att vi slipper bli permitterade, säger Dirk Vettel.
– Man vill ju hellre jobba, är det längre perioder kan folk bli deprimerade av att vara sysslolösa, säger Kritsanan Viken.
Vid sextiden har tre sällskap slagit sig ner vid restaurangens bord. Vid ett av dem sitter kollegorna Birgit Randklev, Kirsti Gulbrandsen, Laila Sorkness med varsitt glas alkoholfri öl framför sig. De arbetar alla på NAV, Norges motsvarighet till Försäkringskassan, och ska fira att Laila går i pension.
När de beställer varsin hjortstek undrar servitören om det kanske skulle ”passa med en flaska amarone” till maten. De tre kollegorna skrattar vänligt åt skämtet.
– Men jag måste erkänna att jag så gärna hade velat dricka ett glas vin ikväll. Vi har sett fram emot den här kvällen så länge, säger Birgit Randklev.
Borta i köket hos kockarna Dirk Vettel och Kritsanan Viken blir det genast aktivitet när hjortbeställningen kommer in. Kanske lever hoppet om att slippa permittering ändå?
Men för de två kockarna finns det även andra frågor som oroar.
Båda har bakrund i andra länder, Tyskland respektive Thailand, och har inte kunnat besöka sina familjer som vanligt under pandemin. Med ännu en våg av coronasmitta och snabbt skiftande resstriktioner känns resorna riskabla, tycker Dirk Vettel.
– Just nu kan jag som vaccinerad resa till Tyskland utan problem men om de plötsligt inför karantän när jag redan rest, då kan det bli problem. Vem vet hur det är nästa vecka?
