Dagens Nyheters musikkritiker Martin Nyström har varit på Göteborgs Konserthus och lyssnat på Wilhelm Stenhammars (1871-1927) symfoni nr 2 med Göteborgssymfonikerna under ledning av Herbert Blomstedt.
Nyström gerdet högsta tänkbara betyg och skriver att Blomstedt fått in en fullträff; och när Nyström ger det högsta betyget då är det något alldeles extra.
 |
| Herbert Blomstedt, född 1927 |
Ur Nyströms recension i dagens DN:
"En bit in i Stenhammars andra symfoni, när den modulerat från huvudtonarten g-moll till c-moll, inträder ett magiskt stilla och drömmande avsnitt med flöjter i låga register. Ett "tranquillo" som påminner om den förföriska sensualism som Stenhammar bjöd på i Serenaden för orkester och pianoverket 'Sensommarnätter'. Som helhet är denna symfoni ett verk med helt andra avsikter - där melodi, linje och energi spelar en viktigare roll än klangfärgerna. Ett slags uppgörelse med tidens 'klangskönhetsfrossa' och i dag av många betraktad som svensk symfonikonsts kanske allra främsta skapelse --- När Herbert Blomstedt nu ditigerar symfonin för första gången går han pang på och ger det inledande folktonsmotivet en svärtat sammantvinnad hetta - som vore det en djup och okänd begärsimpuls från kroppens inre. Därefter handlar allt om linjeföring, klarhet och energi --- Blomstedt får fram det behärskat tillbakadragande som är så typiskt för Stenhammar. Och som är så viktigt för att man ska ryckas med när sensualismen verkligen blommar ut. När passionen plötsligt vill övermanna formen. Och känslan av verklig risk infinner sig --- tolkningen är på alla sätt en fullträff.".
Här Stenhammars symfoni nr 2; tyvärr inte med Blomstedt som dirigent vilket ju skulle ha passat
perfekt. Men Stenhammars symfoni nr 2 finns nu med Göteborgssymfonikerna och med Herbert Blomstedt som dirigent.
Wilhelm Stenhammar, Serenade F-Dur op.31 (2/5) Blomstedt / Gewandhausorchester Leipzig:
Wikipedia och Wilhelm Stenhammar (bilden): http://sv.wikipedia.org/wiki/Wilhelm_Stenhammar
