Vitamin D

Det har just utkommit en intressant bok "Vitamin D - En medicinsk överblick" som kan lära oss lekmän mycket. Den är skriven av läkaren och docenten Martin Carlsson, verksam som specialist i internmedicin, endokrinologi (om hormoner) och klinisk kemi i Landstinget i Kalmar län. Boken kostar som häftad  omkring 330:- kr. Jag har hittills bara hunnit att snabbt plöja igenom  den och iaf fastnat för det jag härunder nedskrivit (läsning "på riktigt" sker senare då jag redan funnit boken mycket intressant):

Vitamin D verkar riktigt ha kommit på tapeten. Vitamin som vi själva vid tillräckligt solexposition själva tillverkar (i Sverige under "R-månaderna", alltså sep,okt,nov,dec,jan,feb,mars,apr) och inte behöver från födan. Personer med känslig hy som lätt bränner sig undviker ofta solen och dessa löper därför ökad risk för D-vitaminbrist. Konsekvent användande av effektiva solskyddsmedel minskar nästan helt syntesen av vitamin D3 i huden. Människor med mörk hudfärg som flyttar till solfattigare länder drabbas i högre omfattning av brist på grund av sämre D-vitaminsyntes i den mörka huden. Carlssons bok ger många fler riskfaktorer för D-vitaminbrist.
De flesta matvaror innehåller väldigt lite vitamin D. Mat av animalisk ursprung kan innehålla vitamin D3 (kolekalciferol [googla!]). Vitamin D2 (ergokalciferol [googla!]) kommer bara från mat som är av vegetabilisk ursprung. De viktigaste matvarorna som innehåller vitamin D3 är fisk, ägg samt berikade mjölkprodukter och matfett. Vitamin D2 finns naturligt i svamp. I Livsmedelsverkets livsmedelsdatabas kan man få information om näringsinnehåll och näringsvärde för vanliga livsmedel.
Vitamin D är giftigt i höga doser och i vissa delar av världen används det även som råttgift. Hos människor har intag av föda som av misstag berikats med extremt mycket vitamin D eller intag av mycket höga doser av vitaminet gett allvarlig förgiftning med svåra sympton. Dödsfall hos människor har förekommit och finns beskrivet.