Vad har dagens politiker för visioner när det gäller en hållbar framtid? Hur tänker dem kring långsiktig fred på jorden? Knappast alls, hävdar lundastatsvetaren Rasmus Karlsson som menar att våra dagars politik präglas av kortsiktighet och brandkårsutryckningar. Nu lägger han fram en avhandling där han argumenterar för vikten av långsiktighet.
Förr i tiden var politiken mer visionär, enligt Rasmus Karlsson. Ett exempel på detta är 40- och 50-talen när folkhemmet byggdes upp. Då fanns en dröm och en idé om ett jämlikt och rättvist samhälle med arbete, utbildning och sjukvård åt alla. Politikerna arbetade mot ett avlägset mål som låg långt in i framtiden.
Ett annat exempel på politisk långsiktighet är 60-talets rymdprogram:
- Idag skrattar vi åt att målet för rymdforskningen var att människor skulle flytta ut i rymden, säger han. Men detta är ett exempel på att politikerna hade ett verkligt långsiktigt perspektiv: jorden håller på att överbefolkas och problemet kunde tacklas genom att befolka rymden.
Rasmus Karlsson nämner nutida forskning kring artificiellt kött som ett exempel på att dagens politiker inte vågar vara visionära:
- Vi vet att det skulle behövas 8-10 jordklot om hela världen skulle kunna äta lika mycket kött som vi väst gör. Ändå görs inga storsatsningar inom det här området trots att det hade kunnat lösa stora problem för hela mänskligheten.
Men, menar Rasmus Karlsson, det måste finnas en balansgång mellan lång- och kortsiktighet i politiken. En alltför visionär politik som i den gamla Sovjetunionen är ett exempel på hur illa det kan gå om man styr ett samhälle utifrån långsiktiga visioner.
Man måste alltså vara uppmärksam på visionernas oönskade konsekvenser. Sådana kan uppstå inom exempelvis det lokala miljöarbetet:
- Folk kan tycka att det känns meningslöst att sopsortera och cykla till jobbet, eftersom dessa förändringar inte räcker långt för att skapa global och långsiktig hållbarhet, säger Rasmus Karlsson.
Men trots de nackdelar som finns med en alltför visionär politik så är det viktigt att man diskuterar vad det finns för risker med dagens kortsiktighet, menar Rasmus Karlsson, som vid årsskiftet lämnar Lund för att forska om Kinas miljöpolitik.
