I Diccionario Enciclopédico Ilustrado del Flamenco kan man få en alldeles utmärkt förklaring: "Flamencodansen är individuell dans, man eller kvinna utan åtskillnad. Introduktionen av pardans är en tillfällig följd av iscensättning. Det förekommer ingen kurtis, inget galanteri som i folkdansen. Det är introvert, inåtvänd dans med slutna rörelser utan större förflyttningar i rummet och utan hoppsteg. Man dansar på ett litet utrymme med en viss tyngd och en tendens att rikta rörelserna nedåt. Det är en abstarkt dans utan tema, utan handling. Den styrs mer av varje tolkares känsla och ger sålunda viss möjlighet till personlig improvisation".
El ambiente, stämningen, atmosfären, miljön - är en ytterst väsentlig ingrediens i el flamenco puro (äkta flamenco). För att få uppleva riktig flamenco puro krävs ambiente, vilket innebär att det hela bör försiggå i en liten, intim lokal skriver Barbro Thiel-Cramér (som under lång tid studerat spansk dans) i sin bok om flamencokonstens historia och dess utveckling fram till våra dagar.
"Åhörarnas-åskådarnas roll är mycket viktig. Sångaren/dansaren får ett starkt stöd av publikens inytensiva koncentration och positiva medverkan i det som häder. Den stimulerar och animerar artisten med palmas
- handklappningar, pitos - knäppningar med fingrarna - och andra rytmiska ljud. Det är en svår konst som få behärskar till fulländning. Zigenarna är mästare i denna konst.".
De spontana, beundrande, uppeggande tillropen (el jaleo) från publiken spelar stor roll för sångaren/dansaren om de kommer på rätt ställe. Kommer de på fel plats blir de bara irriterande.
Flamencodansen har många former, t.ex. el baile por bulerías, buleriadansen är en utpräglad zigenardans och festdans och som kan uttrycka den mest ohämmade livsglädje, komik, gyckel med sig själv och andra, nojs och glam. I den dansen kan utövaren brer ut sig i tiden, eller förkorta den om han eller hon har lust.
 |
| ...muahhh |
