Stig Östlund

söndag, november 29, 2009


De mörka granarna susa
i decemberdagen tunga.
Det lyser glest av snö
i gröna furut. Sakta
spelar vinden i de höga
och gungande kronornas grönt.


Sundsvallsbukten är grå och still, jag vandrar
vid dess dunkla rand i tung
decemberkväll. -
---------- Det snöar tyst
och vackert som i barndomens jular.
O mörka sköna tid,
i dig har hjärtat ro,
du passar för min själ, som räds för ljus och nyår
och sommarens hemska moped-anfrätta gata.


/Vilhelm Ekelund (98 %) och jag 2%

Bloggarkiv