Tre kvinnor och sex barn som återvänder hem. Mer behövdes inte för att väcka liv i den infekterade debatten om hur Sverige ska hantera IS-återvändarna, alltså de svenska medborgare som rest tillbaka efter att ha anslutit sig till den islamistiska terrororganisationens IS kortlivade kalifat i Syrien.
Vid 17-tiden på måndagen kom beskedet att de nu aktuella kvinnorna och barnen landat på Arlanda. Uppgiften bekräftades för TT av utrikesminister Ann Linde (S).
Senare under kvällen kom uppgifter från polisen att två av kvinnorna har gripits och anhållits – den tredje har tagits in på förhör.
Kvinnorna och barnen har suttit fängslade i fånglägret Roj, som kontrolleras av det kurdiska självstyret i Syrien.
– Vi känner till ungefär 300 personer som rest från Sverige för att delta i våldsbejakande extremism sedan 2015. Av dem har ungefär hälften återvänt till riket, säger Fredrik Hultgren på Säkerhetspolisens pressavdelning.
Säpo vill inte lämna detaljer om de som återvänt – men där borde myndigheten tänka om, tycker Mellanösternexperten Malena Rembe. Hon arbetade själv som analytiker på Säpo fram till 2013 och är i dag oberoende säkerhetsanalytiker.
– Av de här 150 som återvänt hittills. Vad är det för kön och ålder på dem? undrar Malena Rembe.
I övriga Europa syns ett mönster när forskarna tittar på samma frågor. Merparten av återvändarna har varit män, säger Malena Rembe.
– Det är logiskt att anta att det är fler män som återvänt hit också för det var fler män som reste ut. Och även om kvinnorna också hade viljan att återvända hade de inte samma resurser att göra det.
Kvinnorna hade huvudansvaret för barnen och fick det därmed svårare att lämna terrorsekten än männen, menar hon.
Malena Rembe anser att Sverige borde ta hem alla IS-svenskar.
– Det är det enda sättet att ställa dem till svars för vad de gjort, säger Rembe, som också pekar på humanitära och säkerhetsmässiga skäl.
– Det viktigaste just nu är att motivera återvändarna och få dem att lämna den våldsbejakande miljön. Vad händer annars? De kommer tillbaka efter många år utomlands och saknar nätverk i Sverige. De saknar arbete. Och om de då fortfarande uppskattas i islamistiska kretsar riskerar vi att driva dem tillbaka in i de här miljöerna igen.
När de tre IS-kvinnorna och barnen landade på Arlanda möttes de troligen av ett team myndighetsrepresentanter från bland annat polis, socialtjänst, sjukvård och säkerhetspolis.
Jonas Trolle, chef för Center mot våldsbejakande extremism (CVE), har i tidigare intervjuer sagt att Sverige har en god beredskap att ta emot IS-återvändare.
Enligt en lista från CVE från 2019 hade då 41 kommuner anledning att förbereda sig på att emot IS-återvändare. En stor del av det arbetet landar på socialtjänster runt om i landet.
I Göteborg är Ing-Marie Larsson talesperson för socialtjänsterna. Hon vill inte uppge hur många IS-återvändare kommunen tagit emot. Hon säger att mottagandet av den gruppen inte på avgörande sätt skiljer sig från det av människor som flytt andra krigshärdar.
Arbetat handlar om att möta behov hos främst barn, men även vuxna.
– Vi påbörjar en utredning utifrån barnens behov och i de fall det finns föräldrar utreds förmåga att tillgodose barnets behov, säger hon till SvD.
Från CVE får socialförvaltningen bland annat kunskapsstöd för att få förståelse för de miljöer som återvändarna levt i.
– Vi förstår våra svenska förhållanden men det kan vara helt andra upplevelser de haft. Som att leva i kollektiv, vissa kanske aldrig suttit på en stol eller vet vad en dusch är för att man levt i ett läger, säger hon.
Ing-Marie Larsson säger att metoderna i arbetet med potentiellt radikaliserade personer liknar det som används för avhopparverksamhet som riktas mot exempelvis gängkriminella.
Vuxna IS-återvändare utreds även för brott de kan ha begått i Syrien eller Irak. I april rapporterade Sveriges Radio att sex återvändande kvinnor delgetts mistankar om krigsbrott. Terrorforskaren Magnus Ranstorp säger dock till TT att de flesta utredningar läggs ner.
Beatrice Eriksson, talesperson för organisationen Repatriate the children som verkat för att barnen ska tas hem, säger att barnperspektivet är viktigt när de tre kvinnorna och sex barnen återvänder.
– Det viktiga för de här sex barnen är att säkerställa att de får möjlighet att återhämta sig efter allt de varit med om.
Alla barn som tidigare återvänt från terrorlägren har omhändertagits enligt Lagen om vård av unga (LVU), enligt inrikesminister Mikael Damberg.
– Socialnämnderna gör den prövningen. I alla andra fall har man omhändertagit barnen därför att man anser att föräldrarna inte har tagit hand om dem genom att resa till en terrorsekt i en krigszon, eller stannat kvar med barnen i dessa fruktansvärda förhållanden. Det handlar om barnens bästa, säger han till SvD.
Han berättar också att de tre kvinnorna som återvänt på måndagen tidigare har fått erbjudande att skicka sina barn till Sverige medan de inväntade det kurdiska självstyrets utredningar emot dem.
– Barnen är ju inte skyldiga till terrorhandlingar, utan har tagits dit av sina föräldrar eller fötts där under väldigt dåliga förhållanden. Men ingen av kvinnorna har velat skicka hem barnen, säger Mikael Damberg.
