Beethoven hade låtit sig inspireras av sina naturkänslor. Symfonin inleds med en fridfull och uppmuntrande sats som skildrar kompositörens känslor när han kommer till landet. Den andra satsen, av Beethoven kallad "Vid bäcken", anses ofta vara en av hans mest vackra och fridfulla kompositioner. Vid öppnandet spelar stråkinstrumenten ett motiv som tydligt imiterar ett vattenflöde (själv ser jag framför mig den förtrollade bäcken som flöt genom vår tomt och som inbjöd till vattenlekar med barkbåtar och annat när jag var barn. PS vattnet var också drickbart - och gott ! ).
Den tredje satsen är symfonins scherzosats och skildrar landets folk, dansande och njutande. Den fjärde satsen, i F-moll, skildrar ett våldsamt åskväder med oförtruten realism; till att börja med bara några droppar regn, vilka så småningom leder till satsens stora höjdpunkt, med åska och blixtar, kraftiga vindar och regntäcken.
Liksom många klassiska finaler betonar den femte och sista satsen ett symmetrisk åtta-taktigt tema, som i detta fall representerar herdarnas lovsång och tacksägelser. Stämningen är omisskännligt glädjande och fröjdefull. /Wikipedia
