S-krisen: ”Hovet runt Löfven ett demokratiskt bekymmer” S-ledamöter i riksdagen riktar hård kritik mot partiledningen för väljartappet. Men vem fattar de viktigaste besluten i partiet? Ett nytt informellt maktcentrum har bildats runt Stefan Löfven.
Annie Reuterskiöld
annie.reuterskiold@svd.se
Stefan Löfvens stabschef började
som vanligt med att dra dagordningen för personalen på stabsmötet, och avslutade med att fråga om någon hade något att tillföra.
– Jag har en grej på slutet som jag vill ta upp med er alla, men lägg den sist, sa Stefan Löfven.
Det blev en ganska konstig stämning. Varför hade det inte funnits med på dagordningen?
Kunde han vara sjuk? Skulle någon bytas ut, en statssekreterare
kanske? Efter mötet skulle de knappt tio mötesdeltagarna
snacka febrilt med varandra om vilka tankar som flög genom huvudet, men nu satt alla var för sig, och funderade.
När mötet led mot sitt slut vändes blickarna mot Stefan Löfven.
Partiledaren hade, efter mycket om och men, bestämt sig för att
inte åka till Almedalen.
Det var ett år kvar till valet 2018.
För att komma till ett gemensamt beslut upprättades en lista
med för- och motargument. Almedalen och partiordförandens
närvaro hade diskuterats ett tag, och i staben fanns två konkurrerande åsiktsläger. Men det spelade mindre roll. Nu hade han bestämt sig.
I efterhand beskrev många journalister Löfvens beslut som ett prtrick, förmodligen uttänkt av en slug strateg. Men när många i partiet nu frågar sig vem som egentligen bestämmer, kan stabsmötet som kom att handla om Almedalen vara bra att hålla i minnet.
Flera opinionsmätningar den senaste tiden har visat att Socialdemokraterna kan förlora rollen som största parti till Sverigedemokraterna. I SvD/Sifos senaste mätning ligger SD på 22,7 procent. Skillnaden mellan den noteringen och Socialdemokraternas 24,9 procent är inom den statistiska felmarginalen.
Kommunalråd, S-toppar, LO och SSU har kritiserat att kompromisserna med Centern och Liberalerna i januariavtalet gått
för långt.
– KD, M och SD kan alla attackera oss från vänster. SD är jämnstora med S bland LO-medlemmarna och LO-kvinnorna börjar
också gå över. Krisen är total, säger
Daniel Suhonen, chef för tankesmedjan Katalys.
I bakgrundssamtal med socialdemokrater på alla nivåer är tongångarna hårda.
– Det finns ingen botten på hur
många väljare vi kan tappa, säger
en centralt placerad källa.
– Det kan gå käpprätt åt helvete, säger en annan.
Till skillnad från tidigare krislägen i Socialdemokraterna hörs
den här gången få röster som
öppet går till försvar för ledningen.
Det finns en viss förståelse för
den parlamentariska situationen,
men än mer frustration och uppgivenhet. Nu kräver flera riksdagsledamöter att verkställande
utskottet, VU, och partistyrelsen
agerar.
– De måste ta fram en plan, en
strategi för att vända den här utvecklingen. Någon sådan har jag
ännu inte sett. Politiskt, organisatoriskt och kommunikativt. På
alla de tre planen behövs något.
Vi gör inte rätt, det är uppenbart,
säger riksdagsledamoten Hans
Hoff.
I intervjuer med flera riksdagsledamöter hörs liknande kritik.
– Det har funnits en förnekelse
inom partiet, en brist på sjukdomsinsikt. Nu måste ledningen
ta fram en plan, säger riksdagsledamoten Lars Mejern Larsson.
Den hårda kritiken ackompanjeras av LO-ekonomen Marika
Lindgren Åsbrink. Hon är en respekterad röst i partikretsar. Nu
vill hon att Socialdemokraterna
organiserar sig efter en helt ny
modell.
– När regeringen pratar ska det
framför allt vara som regeringen.
Men då skulle VU i högre grad bestå av personer som är förtroendevalda och inte är statsråd. Som
mycket tydligare kunde prata
som socialdemokrater, säger
hon.
Partiets egna röst måste höras.
Det svaret är kanske vanligast
i bakgrundssamtal med socialdemokrater just nu. Oavsett om
du frågar i statsrådsberedningen,
regeringskansliet, riksdagsgruppen eller på kommunal och regional nivå.
Frågan är om Stefan Löfven håller med. Och om det är i VU som de
allra mest avgörande besluten tas.
