Det är förmiddag den 10 oktober 2017. Allras vd Alexander Ernstberger sitter anhållen på Kronobergshäktet på Kungsholmen i Stockholm. Ett par timmar tidigare har han hämtats av polis i bostaden på Lidingö och om en liten stund väntar det första förhöret.
I samma byggnad sitter större delen av PPM-förvaltaren Allras företagsledning. En dotterbolagschef har kommit in till häktet samma morgon som Ernstberger och ytterligare en Allra-chef sitter häktad sedan två veckor.
Alexander Ernstberger är helt klar över varför han har hamnat i den här situationen. Ett uppmärksammat husköp på Lidingö för 50 miljoner kronor hösten 2016 gjorde att han dök upp på den svenska pressens radar. Sedan följde en granskning som i förlängningen raserade hans företagsbygge.
Men Alexander Ernstberger säger gång på gång – i intervjuer och nu i förhör med åklagaren – att han bara har gjort vad andra aktörer i finansbranschen ägnar sig åt varje dag.
Scenförändringen är dramatisk. Nio månader tidigare var Ernstberger en erkänd och prisbelönad finansentreprenör som tack vare det statliga PPM-systemet – och hårt arbete – var på väg mot sitt livs klipp. Allra, som han tillsammans med kompanjonen David Persson Rothman grundat nio år tidigare, var på väg mot börsen. De två huvudägarna kunde räkna med att snart vara mycket förmögna.
Så blev det inte. Rättegången kan ge de fyra åtalade mångåriga fängelsestraff, om de bedöms skyldiga. Tingsrätten ska ta ställning till om det verkligen är jantelagen som spelar huvudrollen i Allradramat eller om pensionsspararna har utsatts för ett brott som berövat dem på 137 miljoner kronor.
Rättegången lovar att bli en av årets mest uppmärksammade och det beror till stor del på Alexander Ernstberger själv. I normala fall hade en historia om ett bolag av Allras typ genererat ett ganska ljumt medialt intresse; en relativt okänd pensionsförvaltare med sparare som i de flesta fall inte ens visste att det var Allra de hade valt.
Historien om den unge entreprenören med extravaganta vanor, som gjort sig en förmögenhet på svenskarnas PPM-sparande, var dock lockande. Medverkande kändisar som Ebba Lindsö, Thomas Bodström och Meg Tivéus bidrog också till att lyfta det hela från en ordinär till extraordinär nyhetshändelse.
Men berättelsen om Allra är inte bara Alexander Ernstbergers. Det handlar också om två barndomskamrater som på 1990-talet gick i samma högstadieklass på en skola i Stockholm. Drygt 20 år senare har de båda flytt undan det svenska rättsväsendet.
Och inte minst är det berättelsen om ett haveri i det svenska pensionssystemets stolthet, premiepensionen, mer känt som PPM. Allras framfart i PPM har lett till den största krisen hittills för ”världens bästa pensionssystem”.
Det hela började 2007 i en oansenlig kontorslokal på Högbergsgatan på Södermalm. Alexander Ernstberger arbetade med webbaserad rekrytering i det egna företaget Towork. Det var en vidareutveckling av hans examensprojekt från marknadsföringsinstitutet Berghs.
Han var 22 år gammal och eftersom Towork under en tid var noterat på Aktietorget, fick han epitetet Sveriges yngsta börs-vd, något hans mamma var mycket stolt över.
Det här kan vi göra själva, tänker Ernstberger och Persson Rothman.
Hösten 2007 har Alexander Ernstberger fullt upp med Towork när han av en slump träffar David Persson Rothman, en annan entreprenör som precis flyttat till Stockholm från Linköping. Persson Rothman ska starta ett säljbolag och kommer till Högbergsgatan i jakt på ett kontor.
Ernstbergers aktiviteter i Towork sker på dagtid medan Persson Rothman, som säljer tjänster riktade mot privatpersoner, jobbar på kvällarna. De bestämmer sig för att dela lokal, Ernstberger på dagarna och Persson Rothman på kvällarna.
Alexander Ernstbergers långa arbetsdagar är omvittnade av dem som jobbat med honom och på kvällarna hänger han kvar och lär känna Persson Rothmans verksamhet. Två av kunderna är finanskoncernen Monetar och PPM-rådgivaren Svensk premierådgivning. Säljarna ringer upp PPM-sparare och erbjuder rådgivning mot ett årsarvode. Det här kan vi göra själva, tänker Ernstberger och Persson Rothman och 2008 startar de Svensk fondservice, som senare blir Allra.
PPM hade introducerats vid millennieskiftet. I en reklamfilm spelade landslagsspelaren Henrik Larsson fotboll med ”anden”, en figur känd från dåtidens Lottoreklam. Filmen mynnade ut i en uppmaning: ”Det finns ett annat sätt att trygga sin framtid. Gör ditt premiepensionsval i höst.”
Det var något nytt. Varje svensk med en beskattningsbar inkomst skulle nu välja fonder i ett statligt administrerat pensionssparande. Premiepensionen var en del av den nya allmänna pensionen. Den hade röstats genom i riksdagen redan 1994 och döptes i folkmun om till PPM, efter den nybildade Premiepensionsmyndigheten. Namnet har levt kvar trots att myndigheten lagts ned.
PPM hade ansvar för lanseringen av det nya sparandet och skulle samtidigt se till att svenska folket valde PPM-fonder. Att inte välja skulle ge sämre pension, trodde man då. ”Henke” Larssons bolltrollande i ett omklädningsrum var en del av den kampanjen.
Uppfinningsrikedomen när det gäller att slå mynt av PPM var stor.
Det här var en tid när det som idag kallas it-kraschen ännu var i sin linda. Den politiska förtjusningen över PPM var påtaglig, framför allt på den borgerliga sidan, men i den allmänna yran glömde politikerna hur oemotståndligt ett öppet fondtorg med hundratals miljarder kronor ter sig för finansmän med tänjbart samvete.
Att nästan alla av de drygt 4 miljoner PPM-spararna (idag är de nära 6 miljoner) dessutom var finansiellt obevandrade bidrog ytterligare till attraktionen.
Uppfinningsrikedomen när det gäller att slå mynt av PPM var stor. Redan några år efter lanseringen började det dyka upp rådgivare – av varierande kvalitet – som mot en månatlig avgift erbjöd råd till sparare om vilka PPM-fonder de skulle välja.
Det var i det läget som Allra halkade in på marknaden. Varken Ernstberger eller Persson Rothman hade någon erfarenhet från finansbranschen och visste inte heller mycket om premiepensionen. Det skulle senare visa sig ha en avgörande betydelse, men i det här läget var det snarare en fördel. De var orädda, snabbrörliga och riskvilliga.
Efter några år ändrades regelverket, så att PPM-rådgivarna tvingades starta egna fonder för att kunna fortsätta sin verksamhet. Att driva fondverksamhet är dyrt och förändringen gjorde att många rådgivare föll bort.
Ett mindre antal PPM-förvaltare anpassade sig och genom mycket aktiv telefonförsäljning lyckades de växa sig stora. Allra, med den nu 25-årige vd:n Alexander Ernstberger, var en av dem.
Allra startade 2011 ett samarbete med fondbolaget GustaviaDavegårdh, som ansvarade för själva handeln med värdepapper. Plötsligt hade Allra ansvar för tiotusentals PPM-sparare och många miljarder kronor i pensionskapital. Alexander Ernstberger hade därmed lagt grunden för den verksamhet, vars affärer åklagaren nu påstår är brottsliga.
En februaridag 2017 kallas Alexander Ernstberger till Pensionsmyndighetens huvudkontor på Hornsgatan i Stockholm för ett samtal med generaldirektören Katrin Westling Palm. SvD har då under två veckor skrivit ett tiotal artiklar om Allra och även privatekonomisajten Småspararguiden har publicerat en del intressanta uppgifter om vilken typ av värdepapper som PPM-spararnas pengar investerats i.
SvD har fått tips om mötet och väntar på innergården som leder till Pensionsmyndighetens entré. Strax före klockan 16 dyker Alexander Ernstberger upp, med entourage. SvD:s fotograf Lars Pehrson fångar dem på bild.
Oak Capital hade på grund av olämplig hantering av sparare och extremt höga avgifter fått mycket skarp kritik.
Ernstberger är tillknäppt och gör ett skyggt intryck. Inte så konstigt kanske med tanke på det oväntade mottagandet på innergården, men blyg och introvert är vanliga omdömen om Alexander Ernstberger från folk som känner honom. Samtidigt finns det en annan sida, som bland annat tar sig uttryck i inköp av en helikopter och en faiblesse för dyra motorbåtar.
Vid den här tidpunkten är Alexander Ernstberger under hårt arbetstryck. Några dagar tidigare har Allras ordförande sedan hösten 2016, Ebba Lindsö, hoppat av med följd att arbetet med börsnoteringen helt avstannat.
Pensionsmyndigheten har dessutom krävt en mängd svar från Allra med anledning av uppgifter som kommit fram. Ernstbergers mål är att undanröja risken för att Allras fonder försvinner från PPM. Misslyckas han raseras nio års hårt arbete.
SvD:s första artikel om Allra publicerades den 31 januari 2017. Texten var ett led i den löpande bevakningen av fondmarknaden och inte tänkt som en inledning på en längre granskning. I artikeln redovisas hur Allras fonder presterat. De visade sig ha långt sämre avkastning än jämförbara fonder.
Artikeln ledde till flera tips om Allra. Det mest intressanta handlade om Oak Capital. Oak Capital var ett svenskt mäklarbolag med inriktning mot så kallade strukturerade produkter, en sparprodukt som kombinerar olika typer av värdepapper, ofta med syftet att höja risken i investeringen.
Oak Capital hade under 2011 etablerat sig i Norge och SvD kunde snart berätta att bolaget, på grund av olämplig hantering av sparare och extremt höga avgifter, fått mycket skarp kritik i en rapport från norska finansmyndigheten Finanstilsynet. Rapporten hade lett till att Oak Capital 2012 lade ned sin norska verksamhet.
Ernstbergers husköp på 50 miljoner kronor – ”årets dyraste villa” 2016 – gjorde henne fly förbannad.
Två framträdande personer på Oak Capital nämndes i den norska rapporten och 2017 återfanns båda dessa på mycket ledande positioner i Allra. Inför publiceringen av artikeln hade SvD ställt frågor till Allra om kopplingen mellan Allra och Oak Capital. Det var dessa uppgifter som gjorde att ordförande Ebba Lindsö i början av februari valde att hoppa av och därmed avbryta det uppdrag hon hade fått från Alexander Ernstberger: att leda arbetet med börsnoteringen.
Det var inte första gången Lindsö hamnade i konflikt med Allra-vd:n. När hon tog sig an uppgiften att föra Allra till börsen gav hon enligt SvD:s källor instruktioner till bolagets båda huvudägare att ”ligga lågt” och inte göra något som kunde dra till sig uppmärksamhet. Ernstbergers husköp på 50 miljoner kronor – ”årets dyraste villa” i bostadssajten Boolis rankning för 2016 – ska ha gjort henne väldigt arg.
I åklagaren Thomas Hertz förundersökning återfinns två barndomskamrater som, trots att de inte är åtalade, har centrala roller.
I juni 1993 lämnade de två högstadiepojkarna Mehmet Doğan och Henrik Persson (fingerade namn) den kastanjeprydda skolgården för sista gången. De två beskrivs som ganska olika. Mehmet kunde vara stökig men var samtidigt begåvad, omtyckt och hjälpsam, säger några av de klasskompisar som SvD varit i kontakt med. Han hade läshuvud och fortsatte via gymnasiet, till Handelshögskolan i Stockholm, där han tog examen några år efter millennieskiftet.
Den som bestämde på Oak var Mehmet Doğan. Han kom och gick som han ville.
Henrik Persson gick i ett annat gymnasium. Han beskrivs som en medelmåttig elev, tystlåten. Enligt personer som gick i samma grundskoleklass var Mehmet och Henrik inte nära kompisar på högstadiet. Alexander Ernstberger berättar emellertid senare, i förhör, att Henrik Persson ”alltid har hängt ihop” med Mehmet Doğan och att Doğan har hjälpt Persson med hans verksamhet. Ernstberger beskriver Henrik Persson som en ”affärsman”.
Mehmet Doğan fick, enligt SvD:s källor, jobb på Credit Suisse i London redan innan han tagit examen och därefter på en amerikansk finansjätte. Han jobbade redan då med strukturerade produkter.
Efter flera år i London, hamnade Mehmet Doğan runt 2009-2010 i Stockholm och arbetade med nordiska kunder på en utländsk bank. På en nyårsfest 2011 träffade han Alexander Ernstberger. Till skillnad från Ernstberger hade Doğan erfarenhet av arbete i finansbranschen. Men Alexander Ernstberger hade något som Mehmet Doğan inte hade: 7 miljarder kronor placerade i Allras PPM-fonder.
Ernstberger plågades vid den här tidpunkten av ett problem, Allra tjänade för lite pengar. Hans bolag var en av de största oberoende PPM-förvaltarna med nära 100 000 kunder. Vinsten för 2011 på 19 miljoner kronor var visserligen en rejäl ökning jämfört med 2010 men det var dyrt att hålla den stora säljarkår som krävdes och det kunde när som helst komma nya krav på förvaltarna från Pensionsmyndigheten, vilket var ett ständigt hot mot PPM-förvaltarnas lönsamhet.
Vem Alexander Ernstberger är? Det är han som sitter två dörrar bort.
Kontakten med Mehmet Doğan ledde till ett samarbete. Doğan kunde som anställd på en tradingavdelning på en bank inte äga ett mäklarbolag och enligt uppgifter till SvD var det här hans klasskompis från grundskolan, Henrik Persson, kom in i bilden.
Mäklarföretaget Oak Capital bildades 2007 med Henrik Persson som ägare. Mehmet Doğan var varken ägare eller anställd men enligt vittnesuppgifter i förundersökningen var det han som styrde bolaget.
”Den som bestämde på Oak var Mehmet Doğan. Han kom och gick som han ville”, säger en av bolagets anställda i ett vittnesförhör.
Den stundande rättsprocessen handlar om 137 miljoner kronor som åklagaren hävdar har stulits från PPM-spararna. Bakgrunden är ett antal affärer som skedde under maj 2012 och som framför allt involverade Allra och Oak Capital.
I ett första steg fick Oak i uppdrag att köpa värdepapper, så kallade warranter. Pengarna kom från pensionsspararna – Allras PPM-fonder – och totalt 430 miljoner kronor investerades.
Av de 430 miljoner som Allra betalade gick 170 miljoner kronor i arvode till Oak Capital medan cirka 260 miljoner kronor gick till själva investeringen, en ersättning till Oak på 65 procent av det investerade beloppet. Affärerna med Allra gjorde att Oaks vinst steg från 5 miljoner kronor 2010/2011 till 94 miljoner kronor 2011/2012.
Oak Capital delade i augusti 2012 ut 97,4 miljoner i aktieutdelning till sina ägare. De pengarna användes sedan för att köpa aktier i ett annat bolag, Supero, som ägdes gemensamt av Allra-grundarna Alexander Ernstberger och David Persson Rothman.
Så långt är åklagare och de misstänktas försvarsadvokater i stort sett överens om händelsebeskrivningen. Men där åklagaren hävdar att kedjan av affärer bland annat innebär brott som grov trolöshet mot huvudman och mutbrott, säger de misstänkta att det handlade om helt normala affärer.
– Vem Alexander Ernstberger är? Det är han som sitter två dörrar bort. Det är han som är huvudägare i Allra-gruppen, svarar en av de häktade på förhörsledarens fråga förmiddagen den 11 oktober 2017 på Kronobergshäktet.
Malmberg säger att han fick ett muntligt besked att det rörde sig om att ”skydda honom från journalister”.
Han och Ernstberger har suttit ett dygn på Kronobergshäktet. Samtidigt som mannen förhörs, pågår ”två dörrar bort”, ett förhör med Alexander Ernstberger. Den tredje häktade personen, en annan Allra-chef, har redan suttit två veckor i häkte och har fyra förhör bakom sig. Den här dagen slipper han, förhörsledarna är upptagna med Ernstberger och den förre Oak Capital-direktören.
Alexander Ernstberger kommer att vara häktad ytterligare sju veckor och sitta i förhör i totalt 16 timmar vid nio tillfällen. Enligt uppgifter till SvD blev han efter ett tag flyttad till säkerhetsavdelningen på sjunde våningen. Ernstbergers advokat Carl-Johan Malmberg vill i efterhand varken bekräfta eller dementera, men säger att hans klient ”särbehandlades”. Malmberg säger att han fick ett muntligt besked att det rörde sig om att ”skydda honom från journalister”.
En stor del av Ekobrottsmyndighetens arbete med förundersökningen har gällt att bena ut vem som gjorde vad i de affärer i Allra som misstänks vara brottsliga. Det är helt avgörande för utgången av rättsprocessen hur man tolkar ett antal händelser under våren 2012.
Åklagaren påstår att huvudsyftet med köpet av warranterna inte alls var att ge god avkastning för PPM-spararna utan att generera en vinst i Oak Capital. Den vinsten skulle sedan, enligt åklagaren, användas för att köpa aktier i Alexander Ernstbergers och David Persson Rothmans ägarbolag till ett mycket kraftigt överpris.
Med andra ord: Åklagaren hävdar att man på ett olagligt sätt flyttade pengar från PPM-fonderna till Oak Capital och därefter till Allras båda huvudägare samt att de fyra åtalade haft centrala roller i affärerna. Det är de här transaktionerna som åklagaren hävdar utgör trolöshet mot huvudman och mutbrott.
Mejlen har man hittat tack vare telefonavlyssning, som ledde till en husrannsakan och en bortglömd mejlserver.
Åklagaren ska därmed försöka visa att provisionen till Oak Capital på 170 miljoner kronor var orimlig. Dessutom ska han visa att priset på 8 procent av aktierna i Alexander Ernstberger och David Persson Rothmans ägarbolag, totalt 102 miljoner kronor (137 miljoner kronor före skatt), var ett mycket kraftigt överpris. Det är den köpeskillingen som, enligt åklagaren, utgör själva mutan.
Att åtalet rör 137 miljoner och inte 170 miljoner kronor beror på att 33 miljoner som kronor blev kvar i Oak Capital inte är en del av åtalet.
I sin bevisning har åklagaren ett stort antal mejl som skickats mellan huvudpersonerna, framför allt Allras vd Alexander Ernstberger, Oak Capital-direktören och Allra-chefen. Mehmet Doğan finns också med till viss del.
Mejlen har man hittat tack vare telefonavlyssning, som ledde till en husrannsakan och en bortglömd mejlserver innehållande över 730 000 skickade mejl.
”En stor del av de mejl som redovisas i förundersökningsprotokollet har hämtats från detta beslag och då i synnerhet från en backupkopia av (namn borttaget, reds anm) Oak Capital-direktörens mailbox”, står det i förundersökningen.
Alexander Ernstberger har hela tiden hävdat att han stod helt utanför affärerna som Allra, via GustaviaDavegård, gjorde med Oak Capital. Han var inte inblandad i fondförvaltningen.
– Jag förstår inte varför frågorna ställs till mig, det är väl bättre att ställa dem till Oak eller till förvaltaren som ansvarade för upphandlingen (av warranterna, reds anm), sade Ernstberger i en intervju med SvD i mars 2017.
Några av de mejl, och även ett antal sms, som hittats pekar på att Ernstberger var engagerad i investeringen i warranterna, men sannolikt blir det i rättssalen till viss del en semantisk fråga:
Vad betyder det att ”vara inblandad”?
Åklagaren hävdar vidare att Allras köp av warranter via Oak Capital och den efterföljande försäljningen av aktier i Supero hängde ihop. Det har emellertid Alexander Ernstberger bestämt förnekat för SvD:
– Självklart inte, det hade ju varit intressekonflikt. Jag kan ju inte som ägare till ett bolag få del av en lönsamhet som skapas genom att Allra handlar med en part. Så funkar det förstås inte, sade han i en intervju våren 2017.
Åklagaren säger sig kunna visa att det är precis det som har hänt.
Hur kan pensionsspararna ha snuvats på pengar när de istället har tjänat pengar?
Ett av de allra viktigaste bevisen för att brott har begåtts är, enligt åklagare Thomas Hertz, ett tillägg till avtalet om försäljning av Alexander Ernstbergers och David Persson Rothmans aktier i Supero.
Här står bland annat att ”Huvudavtalets giltighet villkoras av att Oak Capital Group AB under månaderna april 2012 fram till och med juni 2012 har sålt värdepapper till ett nominellt belopp om minst USD 700 M ("Transaktioner")”.
Oak Capitals warrantaffärer med Allra omfattade ett nominellt belopp på 750 miljoner dollar och genomfördes i maj 2012. Åklagaren anser det därmed bevisat att de två affärerna, tvärtemot vad Ernstberger hävdat, hörde ihop.
SvD har kontaktat försvararna för de fyra misstänkta men det är bara Alexander Ernstbergers advokat Carl-Johan Malmberg som låter sig intervjuas. Han tillbakavisar åklagarens påståenden och påpekar bland annat att de warrantaffärer, som åklagaren menar är brottsliga, i slutänden var en bra affär för PPM-spararna. Närmare bestämt en avkastning på investeringen, inklusive provisionen till Oak Capital, på knappt 30 procent på ett drygt halvår.
– Hur kan pensionsspararna ha snuvats på pengar när de istället har tjänat pengar? frågar sig Malmberg.
Redogörelsen slog ned som en bomb. Hur är det möjligt, frågade sig flera av dem.
Malmberg förklarar vidare att han kommer kunna visa att provisionen till Oak Capital var rimlig och marknadsmässig samt att priset på aktierna i Supero var marknadsmässigt. Och om ingen har fått för mycket betalt så finns det ju heller ingen som har förlorat pengar. Därmed ingen trolöshet mot huvudman och inte heller något mutbrott, resonerar han.
Åklagaren menar å sin sida att det egentligen inte spelar någon roll att spararna tjänade pengar på affärerna eller om det kan bevisas att Oak Capitals provision var orimlig.
– Kärnpunkten är att affärerna har villkorats av varandra, de hörde ihop. Det finns ett avtal mellan Oak och Allra om att det ska göras ett pålägg på priset på warranterna som ska tillfalla Oak, säger Thomas Hertz.
Pensionsmyndighetens GD Katrin Westling Palm hade bett om ett möte med Riksdagens pensionsgrupp, en blocköverskridande arbetsgrupp med uppgift att ”vårda pensionsreformen” från 1994.
Klockan var halv fem och från mötesrummet på femte våningen i gamla riksdagshuset var Riksplan och Norrbro fortfarande skönjbara i det avtagande februariljuset. Katrin Westling Palm hade två dagar tidigare beslutat om köpstopp för Allras fyra fonder inom premiepensionen och ämnet för mötet var ”Aktuellt om händelser på fondtorget”.
På mötet med pensionsgruppen deltog representanter för samtliga riksdagspartier utom Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet. I rummet satt flera riksdagsledamöter med lång erfarenhet av pensionsfrågan i allmänhet och pensionssystemet i synnerhet.
Under GD:s dragning lade sig en tystnad. Redogörelsen för hur Allra misstänktes ha plockat ut avgifter på flera hundra miljoner kronor utan att det upptäckts av myndigheten, slog ned som en bomb. Hur är det möjligt, frågade sig flera av dem.
Därmed kommer det ursprungliga PPM vara historia.
Pensionsmyndighetens utredning om Allra var vid det här tillfället inte klar och det skulle dröja till den 16 mars 2017 innan Allras fonder sparkades ut ur PPM. Men redan den 1 mars gick statsminister Stefan Löfven och dåvarande socialförsäkringsminister Annika Strandhäll ut i ett gemensamt uttalande och krävde med anledning av händelserna i Allra – och tidigare även Falcon Funds – att PPM skulle förändras i grunden. ”Ingen ska riskera att bli lurad”, sade statsministern.
Den politiska bedömningen, enligt SvD:s källor, var att ännu en skandal riskerade att leda till ett totalt haveri inom premiepensionen. Det var med andra ord bråttom och redan tre månader senare kom Pensionsmyndigheten med flera drastiska förslag om hur systemet skulle förändras. Sammantaget skulle det leda till en dramatisk minskning av antalet fonder i PPM-systemet.
Myndigheten föreslog bland annat att PPM-fonder ska ha minst hälften av sitt kapital från annat håll än PPM-sparare, ett krav som hade stoppat Allra om det hade införts tidigare. En helt ny funktion för kontroll av vilka värdepapper PPM-fonderna investerar i ska också upprättas, något som tidigare hade saknats.
I januari 2019 kom beskedet att 269 av drygt 800 fonder lämnar PPM. Cirka 630 000 sparare med ett sparkapital på 48 miljarder kronor påverkas. Samtidigt påbörjades en granskning av de 553 fonder som hade ansökt om att vara med på fondtorget.
I ett nästa steg planeras för att Pensionsmyndigheten ska börja handla upp fonder utifrån ett eget system för kvalitetssäkring. Därmed kommer det ursprungliga PPM, ett öppet fondtorg där i princip alla fonder fick vara med som hade godkänts av en europeisk finansmyndighet och som registrerats hos Finansinspektionen, vara historia.
Rättegången berör endast en del av de affärer inom Allra som är föremål för förundersökning. Åren 2015 och 2016, då Allra bland annat hade ett koncerninternt och mycket lönsamt mäklarbolag i Dubai, granskas fortfarande av åklagare på Ekobrottsmyndigheten. Något beslut om eventuellt åtal har ännu inte fattats.
Ett internationellt rally för ”supersportbilar”, som tar med bilföraren på en ”episk resa” till sex kontinenter.
Det har skrivits en hel del om Allra-topparnas extravaganta livsstil men faktum är att Allra från början gav ganska blygsamma vinster. Men från 2012 och framåt kunde de båda huvudägarna plocka ut ansenliga summor ur verksamheten. Utöver den vinst som Ernstberger och Persson Rothman gjorde på försäljningen av aktier i Supero 2012 på cirka 100 miljoner kronor, handlar det om aktieutdelningar från Allra på totalt cirka 250 miljoner kronor mellan 2012 och 2017. Den absoluta merparten av detta gick till de båda huvudägarna.
Medan Ernstberger 2016 bosatte sig på Lidingö, köpte Persson Rothman en villa på Värmdö. Han byggde en lång, spektakulär trappa från huset ned till bastun vid stranden och fastigheten värderades förra året av Kronofogden till 23 miljoner kronor.
Ett skattebeslut från december 2018 ger en liten inblick i det liv de levde. Ärendet gäller ett evenemang som David Persson Rothman deltog i 2014: Gumball 3000. Det är ett internationellt rally för ”supersportbilar”, som tar med bilföraren på en ”episk resa” till platser på sex kontinenter. Övernattningar på exklusiva hotell, personliga värdinnor och påkostade fester ingår i priset.
Persson Rothmans företag betalade för evenemanget, drygt 430 000 kronor, med motiveringen att det var marknadsföring. Det visade sig senare att Persson Rothmans Ferrari 458 hade deltagit i tävlingen.
På liknande sätt blev en konferensresa som Alexander Ernstbergers ägarbolag S2 Invest genomförde 2016, i samband med Ernstbergers 30-årsdag, ett ärende hos Skatteverket. Tredagarskonferensen i England kostade knappt 1,1 miljoner kronor. En av programpunkterna var en heldag med instruktör på racingbanan Palmer Sport cirka 10 mil från London.
Det är lite otur, lite osmidighet, lite av varje. Hade det blivit den tredje dyraste villan hade ingen skrivit om det.
På konferensen deltog 15 personer, enligt den deltagarlista som Skatteverket fått. Här syns flera av Allras höga chefer men även Alexander Ernstbergers styvfar.
När Kronofogden i oktober 2017 beslagtog tillgångar vid ett tillslag mot Alexander Ernstbergers hus på Lidingö, hittades bland annat en 18 meter lång Delta 54 ”walk around” motorbåt med ett uppskattat värde på 7 miljoner kronor (nypris cirka 15 miljoner kronor). Ett av flera tillval i en Delta 54 är en walk in closet.
Ernstbergers helikopter, en Eurocopter Colibri av 1999 års modell, kunde Kronofogden inte komma åt eftersom den ägdes av Ernstbergers företag Whirlybird. Enligt uppgift till SvD transporterar sig Ernstberger gärna till Dalarö eller Sandhamn med helikopter.
Berättelser om Alexander Ernstbergers och andra Allra-direktörers privata livsföring har bidragit till intresset från allmänheten, men när Ernstberger på rättegångens nionde dag väntas ta plats i rättssalen i Stockholms tingsrätt den 31 oktober finns inget kvar av det Allra han byggde.
Ålandsbanken tog över fonderna redan sommaren 2017 och nu i våras såldes den resterande verksamheten, som främst bestod av tandvårdsförsäkring. Ernstbergers fokus har sedan dess legat på rättegången.
– Det är en kombination av lite otur, lite osmidighet, lite av varje. Hade det blivit den tredje dyraste villan hade ingen skrivit om det, sade Alexander Ernstberger till SvD i en intervju våren 2017.
Hur menar du?
– Å ena sidan kan man skriva om privatpersonen Alexander som köper ett dyrt hus och å andra sidan kan man framställa honom som att han lurar pensionärer på pengar och sedan kopplar man samman det. Och det är väl ungefär det som hänt.
Fotnot: Henrik Persson och Mehmet Doğan är fingerade namn.
