Socialdemokraterna presenterade igår sin valplattform inför valet till Europaparlamentet den 26 maj. Det var ingen informativ övning. Partiets toppkandidater, EP-veteranen Jytte Guteland, LO-förbundens kandidat Johan Danielsson och den petade migrationsministern Heléne Fritzon berättade om inriktningen. S betonade kampen mot högerextremismen, klimatförändringarna och vikten av sociala rättigheter.
Den som väntade på konkretion väntade förgäves. Hur fattig plattformen är på innehåll blir tydligt om man jämför med Liberalernas program. S valplattform är textmässigt 3,5 sidor. Bland de mest konkreta skrivelserna är att ”Sverige ska fortsätta driva på inom och genom EU för fler handelsavtal”. L:s valprogram presenterades i februari. Det är 32 sidor och innehåller omkring 100 konkreta reformer. Bara ett av många exempel på graden av konkretion: L ”vill se en ökad satsning på Refit-programmet” (ett av kommissionens verktyg för att förenkla företagslagstiftning).
Fritzon lovade visserligen att det också ska komma ett valmanifest ”i valrörelsens slutskede” från S. Men nu är det mindre än en månad, 22 dagar, till valet. Regeringspartiet borde ha kunnat prestera bättre än Liberalerna som i sockiplast balanserar på riksdagsribban. Väljarna förtjänar mer.
I stället har S tagit fram en serie förhoppningar. Man skriver drömskt att man fortfarande vill få EU:s medlemsländer att enas om migrationspolitiken, som om brexit eller de havererade förhandlingarna 2017 aldrig ägt rum.
I stället har S tagit fram en serie förhoppningar. Man skriver drömskt att man fortfarande vill få EU:s medlemsländer att enas om migrationspolitiken, som om brexit eller de havererade förhandlingarna 2017 aldrig ägt rum.
Målet om en tvingande gemensam asylpolitik är så politiskt död att till och med Vänsterpartiet har gett upp. ”Jag har ju följt det här i ganska många år nu, och jag tror inte det”, säger toppkandidaten Malin Björk (V) i SvD:s kandidatintervju (9/4) på frågan om hon tror att en gemensam lösning kan gå att få till. I en av väljarnas viktigaste frågor går S alltså till val på en EU-gemensam lösning på migrationsfrågan som inte går att infria.
Men varför bry sig om sakfrågor? På partiets hemsida sade Fritzon i en kommentar: ”Årets Europaparlamentsval kommer stå mellan demokrati och högerextremism”. Högerextrema partier kan anklagas för mycket, men de som har kommit in i parlamentet har trots allt gjort det genom det demokratiska systemet.
Frågan är dels varför S skulle vara garanten mot dessa partier (det finns trots allt många andra som tar samma konflikt), dels vad denna kamp mot högerextremismen i praktiken innebär. I Europaparlamentet är det praxis att alla talar med alla.
I DN:s podd (22/3) ställer politikreporter Johar Bendjelloul den avgörande frågan: ”Vill du att socialdemokratiska partier ska sluta samtala med högernationalistiska partier?”. ”Det är inget samtal som jag ser framför mig”, säger Heléne Fritzon. Det skulle exempelvis betyda att hon inte ställer sig bakom att S förra året gjorde gemensam sak med SD om att korta utstationeringarna från 24 till 12 månader.
Politik är ett givande och tagande. S syn på europapolitik verkar vara att vi tar, andra ger. Exempel: regeringens ambition att exportera den svenska modellen till EU. Men när den sociala pelaren mynnade ut i lagförslag som ger överstatlig arbetsmarknadspolitik sade ansvarig minister att det hotar den svenska modellen.
Valplattformen som S har presenterat är ett platt IKEA-paket utan monteringsanvisning. Det utlovade valmanifestet borde redan vara ihopskruvat. Och om demokratin hänger på partiets inflytande i Bryssel undrar man hur näringsminister Mikael Damberg kunde få frånvara på över hälften av alla ministerrådsmöten under den gångna mandatperioden.
