 |
| Bild från båtmässan ”Allt för sjön” på Stockholmsmässan i Älvsjö 2016. |
Verkningarna av klimatförändringarna tycks äntligen ha trängt in i människors medvetande. Temperaturen i världshaven stiger och stora delar av korallreven är hotade eller har redan dött. Människans aktiviteter har resulterat i att livet i haven har minskat med upp till 80 procent de senaste 50–60 åren.
Sverige är ett av världens mest fritidsbåtstäta länder med nästan en miljon fritidsbåtar. Fritidsbåtarnas klimatpåverkan är stor. Båtsporten torde vara den fritidsaktivitet som bidrar med mest utsläpp. Tyvärr är detta en fråga som båtorganisationerna verkar vilja förbigå med tystnad.
Besöket på båtmässan i Älvsjö i våras gav mig nästan ångest. Branschen förefaller, med få undantag, inte bekymra sig om klimatpåverkan. Dagens motorbåtar är nästan uteslutande planande för att kunna göra hög fart, och motorerna blir bara större. Bränsleförbrukningen per distans ökar med farten.
En modern utombordsmotor ger cirka tre hästkrafter per liter bränsleförbrukning, stora motorer kanske något mer. En gammal tvåtaktare ger kanske bara drygt två hästkrafter per liter medan en dieselmotor ger cirka fem. Jakten på mer fart har lett till en oacceptabel bränsleförbrukning och därmed utsläpp av främst koldioxid.
En personbil drar 0,7–0,8 liter per mil, en långtradare med 25 ton last drar 3,5 liter. En planande sex meter lång motorbåt i 30 knop behöver minst 70 hästkrafter och drar ungefär 23 liter i timmen eller 4 liter per mil – mer än en fullastad långtradare. En större motorkryssare i 30 knop och med två dieselmotorer på 300 hästkrafter vardera drar minst 100 liter i timmen, vilket motsvarar fem långtradare.
En gammaldags motorsnipa på sex meter behöver högst tio hästkrafter för att göra sex knop. Bränsleförbrukningen är 1,7 liter per mil. Minskas farten till fem knop halveras effektbehovet och förbrukningen. Det klagas på koldioxidutsläppen från flyg, men en fyrsitsig Cessna 350 drar 1,4 liter per mil. En normal styrpulpetbåt är alltså tre gånger värre än ett sportflygplan ur klimatsynpunkt.
Båtmotorer saknar katalysator för rening av kväveoxider, något som är obligatoriskt i bilar. Yrkessjöfarten har infört kväverening med katalysatorer, men inte fritidssektorn. Båtmotorer släpper ut kväveoxid rätt ut i havet, vilket är ytterligare ett bidrag till algblomning och döda bottnar.
Enligt publikationen ”Fakta om båtlivet” förbrukas cirka 50 miljoner liter bensin och 87 miljoner liter dieselbränsle per år av båtar. Detta ger 350.000 ton koldioxid. Konsortiet Smeds uppskattning, som bygger på Transportstyrelsens Båtlivsundersökning, säger att fritidsbåtar släppte ut 174.000 ton koldioxid under 2017. Siffran måste vara fel då den dokumenterade försäljningen av bränsle till fritidsbåtar ger det dubbla värdet.
Organisationen Svensk Sjöfart arbetar för att inrikes yrkessjöfart ska vara koldioxidfri till 2045. Vad har båtbranschen för mål? Elmotorer är på gång men ännu i mycket liten skala. Det är lämpligt speciellt i segelbåtar i kombination med laddning från solpaneler.
Vad kan gemene man göra? Först och främst gäller det att inte ha bråttom på sjön. Svallen avslöjar din bränsleförbrukning. Många motorbåtar drar upp stora svall som skadar stränder och ställer till ett elände för dem som har båtar vid bryggor. En båt i hög fart ställer även till det för sjöfåglar när kullar skingras och ungarna blir lätta byten för rovfåglar och trutar.
I alla lägen är hög fart negativt. Speciallösningar som bärplan och luftsmörjning ger förbättringar men är knappast något för alla. Vi får också hoppas på tillgång på biobränsle, men konkurrensen blir stor. Bästa lösningen är alltid att inte ha bråttom på sjön.
