"När jag föddes år 1900 bodde min far. Willie Armstrong, och min mor, Mary Ann - eller Mayann som hon kallades - på en liten gata som hette James Alley. Bara ett kvarter lång ligger James Alley i det överbefolkade område av New Orleans som är känt som Back o'Town. Det är ett av de fyra stora områden som stan är uppdelad i. De andra är Uptown, Downtown och Front o'Town, och var och en av dessa stadsdelar har sina egna särdrag".
Så inleder Louis Armstrong sin bok "Satchmo - Mitt liv i New Orleans", en bok om Satchmos första del av sitt liv fram till flytten till Chicago 1922.
James Alley ligger i själva hjärtat av det som kallas The Battlefield, slagfältet, därför att det var där som stans värsta busar bodde och sköt och slogs och stod i.
Mayann har berättat att den natt jag föddes var det ett stort bråk med skottlossning nere på gatan och att de båda snubbarna tog kål på varnadra skriver Louis Armstrong vidare.
Hans far som arbetade på en terpentinfabrik tills han dog 1933 övergav familjen då Louis var spädbarn och hans mor lämnade Louis och hans tre år yngre syster hos hans farmor och ibland hos hans farbror. Då han var fem år gammal flyttade han tillbaka till modern och hennes släktingar. Fadern såg han aldrig igen förrän han hade vuxit. Louis Armstrong skriver att han älskade farmor och att hon offrade sina bästa år på att hand hand om honom. Han kommer också ihåg sin farmorsmor och skriver att det måste vara från henne han fått sin energi. "Jag gick i kyrkan regelbundet för både farmor och farmorsmor var gudfruktiga mänskor. I kyrkan sjöng jag en hel del, det var där jag tillägnade mig min sångstil. I kyrkan la jag ner hela min själ i varenda psalm jag sjöng. Jag är fortfarande djupt troende och går i kyrkan så ofta jag kan.".
I fortsättningen skriver Louis Armstrong bl.a. om Joe Oliver "den bäste trumpetare som nånsin spelat i New Orleans. han hade bara en rival. det var Bunk Johnson och han kunde konkurrera med Oliver enbart vad gäller tonen. Ingen hade samma glöd och uthållighet som Joe. Ingen i jazzen har skapat så mycket musik som han. Nästan allt av vikt i dagens musik härrör från honom. Det var därför han kallades 'King'. Musiker från hela världen kom för att lyssna på Joe Oliver när han spelade på Lïncoln Gardens i Chicago. Jag var bara en pojkspoling första gången jag träffade honom, men det första han sa till mig var snällare än allt jag senare fått höra från andra musikaliska storfräsare.
Riverside Blues -- King Oliver 1923:
Jazzmusikern Gösta Hägglöfs efterord i boken börjar:
"När man läser Satchmo - Mitt liv i New Orleans slås man av hur positiv Louis Armstrong alltid har varit, inte bara under sin uppväxt utan hela livet".
Boken är också skriven av Armstrong själv. Förlagets insats bestod enbart av lite putsning (Louis Armstrongs första bok, "Swing That Music" var i betydligt högre grad omskriven av förlaget.
TACK FÖR ALLT LOUIS, INTE MINST DET POSITIVA TÄNKANDET SOM DU INGJUTER I
