Öppet brev till politiker och Statens haverikommission (SHK) från barn till omkomna och överlevande, ”andra generationens anhöriga”, i Estonia-katastrofen:
Den 28 september 1994 förliste M/S Estonia. För oss som skriver detta brev förändrades livet avsevärt.
En del av oss hade den stora lyckan och glädjen att vår förälder faktiskt kom hem, om än ärrade för livet, efter den fruktansvärda händelsen. För de flesta av oss slogs dock våra liv i spillror när vår mamma och/eller pappa aldrig mer kom hem.
Våra liv blev aldrig sig lika igen. Vi har sedan den dagen fått leva med den stora saknaden av en eller två föräldrar. Det beslutades dessutom att lämna kvar de föräldrar som inte hittades på Östersjöns botten.
Hur vi än drabbades av detta har det varit och är fortfarande en tung och sorglig resa. Många frågor och funderingar har dykt upp under årens lopp – frågor som vi vill ha svar på för att vi ska få en chans till att förstå, chans till att gå vidare och chans till att få ro i själen.
Nya uppgifter har nu presenterats. Bland annat att det ska finnas minst ett stort hål i skrovet – ett hål som aldrig omnämnts eller utretts i haverikommissionens slutrapport.
Vi kräver nu av våra förtroendevalda politiker och SHK att ni medverkar till att denna oerhörda katastrof blir utredd igen, grundligt. Detta måste göras av en utomstående, oberoende och opartisk enhet/organisation/myndighet som undersöker alla oklarheter och frågor utifrån ett helhetsperspektiv, offentligt och öppet. Vad hände med M/S Estonia, egentligen?
Det finns även en mängd oklara omständigheter och frågor som vi kräver svar på:
● Varför togs inte de kroppar upp som var lätt åtkomliga för dykarna? Det hade varit en enkel åtgärd enligt dykarna själva. Ansvariga politiker gick ut med motsatt information. Hur kan det komma sig att informationen skiljde sig åt så mycket?
● Varför presenterades idén att gjuta in fartyget i betong? Vad ville man dölja? Har detta även ett samband med beslutet att inte bärga fartyget? Kan det möjligen ha getts vilseledande information till det Etiska rådet i fakta gällande omhändertagande av kroppar, bärgning, militära transporter med mera?
● Varför står det i haverikommissionens slutrapport att bogvisiret hittades den 18 oktober 1994? Det finns ett fax daterat den 10 oktober som är skickat från Tuomo Karppinen till Börje Stenström. Faxet bekräftar att visir och ramp är filmade betydligt tidigare. Det finns även en sonarbild där man kan se att visiret ligger nära M/S Estonia. Sonarbilden tros vara tagen av det finska fartyget Halli den 2 oktober. Varför dröjde offentliggörandet gällande datum för när bogvisiret anträffades? Finns det hemligstämplade dokument arkiverade gällande bogvisiret?
● Varför är räckena till ombordkörningsrampen avsågade och av vem? Detta kan ses på bilder från dykningar gjorda den 2 oktober 1994. Vem har tagit sig in på bildäck efter förlisningen? Kan någon ha varit där för att hämta känslig last? Finns det hemligstämplade dokument arkiverade kring detta?
● Varför har man inte utrett vilka länder som skulle kunna ha varit inblandade i att använda M/S Estonia för att frakta militärt material? Det finns vittnesmål som kan bekräfta att militära fordon setts köra ombord på fartyget precis före avgång den 27 september 1994. Utredningen som gjorts av Johan Hirschfeldt kring detta har endast bekräftat att Sverige känt till transporter vid två andra tillfällen, något som en före detta tulltjänsteman redan offentliggjort. Övrigt material i utredningen förstördes av Hirschfeldt. Varför? Är det tillåtet att förstöra viktigt utredningsmaterial? Finns det hemligstämplade dokument arkiverade kring militära transporter på M/S Estonia?
● Vilka är de två okända fartyg (”unknown vessel”) som man kan se på sidan 206 i haverikommissionens slutrapport? Vilka utredningar har gjorts för att undersöka vilka dessa kunde vara? Hade de kunnat delta i räddningsarbetet? Kan någon av dem varit inblandade i en kollision eller liknande eftersom M/S Estonia har minst ett stort hål i skrovet?
● Varför har inte haverikommissionen intervjuat samtliga överlevande grundligt och sedan redovisat i sin slutrapport vem som upplevt vad?
● Varför tackade Sveriges regering nej när man erbjöds ta del av videomaterialet där hålet i M/S Estonias skrov är filmat?
Nu måste alla frågor och oklarheter redas ut. Estoniafrågan skulle aldrig ha varit så aktuell under så lång tid om det inte fanns så många frågetecken.
Det är en mycket defensiv och förhalande inställning hos ansvariga politiker och SHK till att vilja utreda alla frågetecken. Varför?
Genom åren har ambitiösa och engagerade politiker, journalister, ledarskribenter, debattörer, experter med flera sökt svar på vad som kan ligga bakom denna tragiska och ofattbara katastrof. Många av dem har hela tiden hävdat att det måste finnas ett hål i skrovet på M/S Estonia då sjunkförloppet varit så snabbt, vilket vi nu har fått bevisat att det faktiskt gör.
I dagarna har olika Facebook-grupper kring frågan ökat lavinartat i medlemsantal. Det pågår även namninsamlingar och många andra initiativ i frågan.
Hanteringen av Estoniakatastrofen är likt ett oläkt sår för oss som drabbades och som nu skriver detta brev. Nu är det hög tid att ni visar er goda vilja, er heder och er medmänsklighet och hjälper till att läka detta sår!
Vårt sökande efter barn till omkomna och överlevande fortsätter även efter detta öppna brev, så listan med namn kan komma att kompletteras.
