Staffan var en stalledräng, han vattna sina fålar fem. Inte ”han vattnade hans fålar fem”. Då blir det någon annans fålar.
Så långt är det lätt att välja mellan å ena sidan sin, sitt, sina, å andra sidan hans, hennes, deras. I enkla satser ska sin syfta på subjektet. Modersmålstalare tar väldigt sällan miste.
Men alla satser är inte enkla. Paulus bad Stefan att vattna sina/hans fem fålar. En snabb enkät skulle visa oenighet om sin eller hans, oavsett om vi tänker oss att fålarna är Paulus eller Stefans.
Detta pronomenval är sedan länge en av svenskans allra svåraste språkriktighetsfrågor. För att förklara den ska jag tillgripa grammatikorgier. Var lugn: det löser ändå inte problemet!
Grundläggande syftningsregler räcker nämligen inte alltid när meningsbyggnaden kompliceras av bisatser, infinitivfraser (”… att vattna …”), passiva verb, substantiv med verbbetydelse och annat. Man kan kalla sådana meningar för osäkerhetsdomänen. Där har vi en osäkrare känsla för vad som är subjekt. Möjligen har osäkerhetsdomänen vuxit de senaste årtiondena och omfattar fler slags konstruktioner.
I osäkerhetsdomänen verkar hans-hennes-deras bli vanligare.
”Lärarna stimuleras att göra ett ännu bättre jobb så att eleverna når deras mål.” Det är säkert eleverna som har målen och därför bör det stå sina mål. Men ”så att eleverna når deras mål” är en bisats, och huvudsatssubjektet lärarna har liksom bitit sig fast i skribentperspektivet.
Men det omvända finns också: ”Turkiet ska börja deportera IS-familjer till sina hemländer.” Turkiet är subjekt, och hemländerna hör till IS-familjerna. Huvudregeln anger därför deras hemländer. Men skribenten glider över i ett slags IS-familjeperspektiv. Infinitivfrasen ”.. deportera IS-familjer …” blir likvärdig med en egen sats: ”IS-familjerna deporteras till sina hemländer”.
Historiskt sett har i meningar av ovanstående slag ibland sin-sitt-sina dominerat, ibland hans-hennes-deras.
Det är onekligen rörigt. Jag har två råd.
Till skribenter: Följ så gott du kan regeln att sin-sitt-sina syftar på subjektet inom den enkla satsen. Fungerar det inte skriver du nog i osäkerhetsdomänen, och där finns valfrihet utifrån perspektiv.
Till läsare och lyssnare: Du kommer många gånger att möta användningar av sin/hans som inte stämmer med din språkkänsla. Det får du leva med. Men tänk gärna på att det kan finnas en liten perspektivmarkör i talarens eller skribentens pronomenval!
