.jpg)
De stora hoten mot demokratin kommer alltid smygande. Jag lyssnar på Magdalena Andersson och Ulf Kristersson och tänker att så går det till när gränser förskjuts.
Ja, må den leva! står det på affischerna som det senaste året dykt upp lite runt om i landet. De är en del av det firande av den svenska demokratin riksdagen beslutat ska pågå mellan 2019 och 2022. Hundra år fyller den. Demokratiambassadörer har utsetts, en turnerande liten demokratistuga byggts för att, som det står på hemsidan ”uppmuntra till engagemang och eftertanke”. För en hemsida finns naturligtvis också med tittskåp, tidslinje, quiz, och även en Facebookgrupp med namnet ”Kamp och kalas”.
Under året har också den ansvariga kommittén anordnat en rad aktiviteter, bland annat en helkväll på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm med tal, artistuppträdanden och panelsamtal där jag själv var inbjuden att delta.
Företrädarna för kommittén bar stora blågula broscher med texten ”Vår demokrati. Värd att värna varje dag” och små demokratiborgarmärken delades ut till oss som skulle medverka – jag tackade dock nej.
Det är lätt att gilla demokrati om man tror att det är en brosch ville jag säga, men höll tyst.
I dikten ”Somliga gillar poesi” skriver Wisława Szymborska:
Gillar –
men gillar gör man också makaronibuljong
Jag hade nästan förträngt den där kvällen på Kulturhuset men kommer tänka på den nu efter att den senaste tidens händelser försatt mitt inre varningssystem i stabsläge.
Frågan är om inte detta är det allvarligaste hotet mot demokratin vi någonsin upplevt, säger en vän. Och hen syftar då inte på den utbredda gängbrottsligheten, Rasmus Paludans koranbränningar eller det populistiska underbarnet SD:s framfart, utan på det som sägs av företrädarna för våra två största partier i Ekots partiledarintervjuer under Almedalsveckan. Jag har lyssnat på intervjuerna om och om igen och det är bara att konstatera att det är så här det går till när gränser förskjuts. Det finns alltid ”legitima skäl”. Och jag tror det är det min vän syftar på, för de stora hoten mot demokratin kommer alltid smygande.
På frågan om Turkiet är en fungerande demokrati säger Magdalena Andersson att det beror på vad exakt man lägger i begreppet. Hur man definierar demokrati. Vilket hon själv alltså efter dessa tre år av ballongfirande är ovillig att göra.
Ulf Kristersson i sin tur talar om att man måste respektera att Turkiet har en annan ”politisk kultur”. Politisk kultur. Hoppsan. Där uppfanns plötsligt ett nytt sätt att legitimera brist på demokrati. Mycket praktiskt i sammanhanget. Ungefär som fake news var för Trump när det begav sig och som på samma sätt öppnar en fallucka till ett sluttande plan.
Det har många gånger från politiskt håll framhållits att man måste kalla en spade en spade. Men uppenbarligen inte i detta fall. ”Det finns inte en enda seriös demokratimätning, analytiker eller forskare i området som idag skulle gå med på att beskriva Turkiet som en demokrati. Det är rent nonsens”, säger statsvetaren Staffan I Lindberg till TT. Landet ligger på plats 147 av 169 i V-dems index över liberala demokratier i världen.
Jag fattar inte att det varit så tyst, säger min vän. Att ingen har protesterat. Visst det har skrivits en del och påpekats lite här och var att det är anmärkningsvärt, men de flesta jag talar med upplever att det är ingen idé att höja sin röst. Ty när den sittande makten och majoriteten av oppositionen har samma intressen är det politiska spelutrymmet maximalt. Värt att notera i sammanhanget är för övrigt att de enda partiledare som i intervjuerna föreföll tala klarspråk gällande Turkiet var Jimmie Åkesson och Nooshi Dadgostar.
Och frågan är vad som är nästa steg. Vad kommer vi framgent att acceptera som en annan politisk kultur när det för tillfället tjänar våra intressen?
Priset för demokratins friheter stavas ansvar. Och yttrandefrihet handlar inte bara, även om diskussionen ofta stannar där, om rätten att säga vad man vill utan medför också ett ansvar att säga det som krävs. Även när det kostar. Det är det enda värdiga sätt på vilket vi kan fira demokratin.
Och klarar inte Natos medlemmar att höra det är det väl tveksamt om det är den organisationen som kommer rädda oss och de värderingar vi säger oss stå för den dag det behövs.
