.jpg) |
Vissa föds ondare än andra. Att allt från känslokyla till empati till stor del är genetiskt, är forskare överens om. Men i vissa situationer tycks de flesta av oss vara förmögna att skada andra.
I slutet av februari inledde Putin invasionen av Ukraina. Den ryska militären anklgas för flera krigsbrott.
Skulle vem som helst starta ett krig? Utföra det och stötta det?
Forskare använder ogärna begreppet ondska, ofta hamnar man i vems perspektiv man tar. I stället talar han om mörka personlighetsdrag, som känslokyla och aggressivitet, och brist på medkänsla och empati.
Psykologiforskare har försökt att dela upp våra mörka karaktärsdrag i tre grupper: psykopati, machiavellism och narcissism. - den mörka triangeln. De tre skiljer sig åt, men anses ha flera gemensamma drag: känslokyla och manipulativa tendenser, i kombination med låg drag av empati.Och oavsett om våra peronlighetsdrag är ljusa eller mörka, är forskare eniga: de är till stor del medfödda.
-All typ av personlighet är genetiskt betingad, tll ungefär 50 procent. Det gäller alla typer av personlighetsdrag, även känslokyla eller aggressivitet, säger Paul Lichtenstein, professor i genetisk epidemiologi vid Karolinska institutet.
I en känd studie studerade han svenska män dömda för våldsbrott under drygt 30 år. Ett tydligt mönster trädde fram: våldsbrottslingar hörde ofta till samma familjer.
- Tidigare trodde man att ett våldsamt beteende framför allt var ett socialt arv, men vi kunde visa att arvet framförallt är genetiskt. Vissa individer är mer benägna att vara aggressiva eller hamna i våldsbrott. Dessa personer söker sig också till vissa situationer eller omgivningar där de kan uttrycka den här delen av av sin personlighet, säger Paul Lichtenstein.Men han och hans kollegor såg att sambandet inte enbart fanns inom biologiska familjer. Det gällde till viss del även för adopterade barn, om än i mindre utsträckning. Sannolikt påverkar även uppväxten, enlig Lichtenstein.
- Att växa upp i en kriminell miljö har säkert betydelse, men vi kan inte uttala oss om exakt vad som gör det.
Men decennier av forskning har även lärt oss en annan sak om empati, det tycks hos många av oss vara högst flexibelt
När empatiforskaren Tania Singer vid Max Planck-instittutet lät fotbollssupportar bevittna när andra fans fick smärtsamma elchocker, såg hon att supportrarna kände starkast empati när någon som höll på samma lag drabbades. När motstånarfansen fick elchocker minskade empatin. Förändringen syntes till och med i hjärnan: aktiviteten minskade i en hjärnregion som är förknippad med empati (främre insula) - men ökade i hjärnans belöningssystem.
Psykologiprofessoen Andreas Olsson vid Karfolinska institutet har i flera studier sett samma tendens: vi känner större empati för medlemmar i den grupp vi själva tillhör, än de utanför.
- Vi har en benägenhet att känna empati med individer som vi känner gemensakp med eller delar åsikter med. Vi har sett det både när det gäller etnicitet och andra gruppmarkörer, som supporterskap.
Även djur funkar på samma sätt säger han.
Källa: SvD
