Det svenska kungahuset får närmare 150 miljoner kronor av skattebetalarnas pengar årligen. Hälften av det går grovt räknat till driften av slotten och resten till vad som kallas det kungliga apanaget, alltså i fjol cirka 74 miljoner kronor.
Hur mycket som går direkt till kungligheterna har tidigare varit hemligt, men i årsredovisningen för 2021 framgår tydligare hur mycket som går till var och en i vad som kallas rambeloppet, 13,6 miljoner kronor av det 74 miljoner stora apanaget.
Kungen och drottningen fick 8 miljoner, kronprinsessan Victorias familj fick 4,5 miljoner kronor och prins Carl Philips familj 1,1 miljoner kronor. Att barnen inte får lika mycket, prinsessan Madeleine får dessutom inget alls, har sina skäl.
– Det beror på att de har helt olika roller, och vilka kostnader som är förenliga med de här rollerna. Annars brukar man kanske säga att i en vanlig familj ska barnen få lika mycket pengar, men så är det alltså inte här, säger hovets ekonomichef Jan Lindman.
Han beskriver de här pengarna som merkostnader av privat natur som de har i förlängningen av deras uppdrag. Det handlar till stor del om att, i brist på vanlig lön, bekosta sin vardag, om än en ekonomiskt lyxigare vardag än för gemene man. Det kan vara en del av deras boendekostnader, på Drottningholm och Haga, men också kläder för officiell representation.
– Och det förstår man ju direkt, att det är högre kostnader för damerna än för herrarna, säger Jan Lindman.
Huvudregeln är att allt ska redovisas med fakturor och kvitton.
Ytterst är det kungen som bestämmer rambeloppets storlek och fördelning, men han får ett underlag från kansliet att ta ställning till, enligt Lindman.
Förebilden till den nya öppnare redovisningen, som bygger på riksdagens beställning, är det danska kungahuset.
Vid sidan om apanaget har den kungliga familjen även en privat förmögenhet, vars storlek är hemlig. Köp av privata bilar, båtar och fastigheter bekostas av egna ärvda pengar.
– I grunden kommer den (den privata förmögenheten) i ganska hög utsträckning, så vitt vi har kunnat utreda, från Karl XIV Johan, men också från en del ingifta prinsessor på 1800-talet, säger Jan Lindman.
