Det finns fortfarande sätt för huvudspelarna Löfven, Kristersson och Lööf att undvika ett extraval och nå makten. Men vägen till statsministerposten är snårig. SvD djupdyker i matematiken som hemsöker partiledarna.
Efter att Stefan Löfven (S) fällts i måndagens misstroendeomröstning står Sverige utan ett fungerande regeringsalternativ. Löfven har till på måndag på sig att hitta en lösning innan han måste agera. Ett tänkbart scenario är att statsministern begär entledigande och att talmannen då påbörjar sonderingar för att hitta ett nytt regeringsalternativ.
Att få till en ny regering är svårt om partierna håller fast vid sina nuvarande positioner. Här är några tänkbara – men svårgenomförbara – lösningar på krisen för partiledarna i dess mitt.
Så kan Löfven bli statsminister
V lägger ner sina röster igen
För att bli statsminister krävs det att en majoritet tolererar dig, alltså att du inte har en majoritet aktivt emot dig. Vänsterpartiet vill fortfarande att Löfven ska vara statsminister – men i ett regeringsunderlag som inte inför förslaget om fri hyressättning vid nyproduktion. V hoppas alltså att S+MP-regeringen drar tillbaka förslaget för att hitta en lösning under veckan eller senare under talmansrundor.
Skulle det vara möjligt?
Jonas Hinnfors, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, säger att misstroendeomröstningen har skapat ett rörligt läge där partierna skulle kunna ompröva sina krav.
– C skulle kunna tänka att det inte går att bilda en Löfven-regering med den punkten kvar, och att man då släpper den och i stället driver frågan i valrörelsen, säger han.
Även om Liberalerna skulle rösta emot en ny S+MP-regering – vilket Nyamko Sabuni talat om – så skulle en sådan regering kunna tillträda om den tolereras av C och V, inklusive den politiska vilden Amineh Kakabaveh.
Men även om Löfven skulle återvända i en sådan lösning, så skulle budgetprocessen kunna ställa till problem. Utan Liberalerna skulle regeringen kunna tvingas förhandla med Vänsterpartiet för att få stöd för budgeten, vilket Centerpartiet har svårt att gå med på.
– Då skulle Kristerssons budget kunna gå igenom. Men både 2014 och 2018 skedde det och då kunde Löfven leva med det, säger Jonas Hinnfors.
Januariavtalet återuppstår
En mer stabil lösning skulle vara om januariavtalet återuppstår i en variant som kan tolereras av Vänsterpartiet. Måndagens besked från partierna visar att en sådan lösning är osannolik, inte minst eftersom L anser att avtalet nu slutat gälla, och hellre vill se Kristersson än Löfven som statsminister.
Anders Sundell, statsvetare vid Göteborgs universitet, säger att det ändå inte är helt uteslutet att L skulle kunna släppa fram Löfven igen.
– Det skulle kunna tänkas att det Liberalerna säger om att man föredrar en borgerlig regering är en förhandlingstaktik. Om de får en signal om att de kan få något stort i utbyte från Löfven så kanske de kan tänka om.
Så kan Kristersson bli statsminister
De flesta av experterna som uttalat sig anser att Ulf Kristerssons (M) utgångsläge är svårare än Löfvens. Även om Kristersson skulle få stöd från KD, SD och L så samlar han bara 174 mandat av 349, om den tidigare L-ledamoten Emma Carlsson Löfdahl – som ska lämna riksdagen 1 augusti – räknas med.
Skulle Kristersson kunna få en röst från något av de övriga partierna?
De senaste dagarna har det i flera nyhetsartiklar påpekats att Helena Lindahl (C) i januari 2019 bröt mot partilinjen och röstade nej till Löfven som statsminister.
SvD har sökt C-ledamoten under måndagen utan resultat.
En omständighet som talar emot att hon skulle gå emot partilinjen och stödja Kristersson i stället för Löfven är att hon under måndagens omröstning följde C:s linje och röstade gult i misstroendevoteringen.
Dessutom är det möjligt att flera L-ledamöter skulle rösta emot en regering som är beroende av SD, säger Jonas Hinnfors.
– Man kan tänka sig att ett antal liberala ledamöter inte skulle rösta på Kristersson i en sådan omröstning, vilket talar för att han har ganska svårt för att bilda en regering.
Alternativet är att Centerpartiet skulle tolerera Ulf Kristersson mot löften man litar på, men mycket lite tyder på det i nuläget.
Så kan Lööf bli statsminister
Om talmansrundorna visar att varken vänstersidans eller högersidans huvudkandidater kan bli statsminister, skulle något annat parti då kunna bilda regering?
Anders Sundell påminner om att folkpartisten Ola Ullsten valdes till statsminister 1978 efter en regeringskris, vilket visar att en lösning med exempelvis Annie Lööf som statsminister inte är omöjlig sett till historien.
– Det är osannolikt, men det visade att man kan ha en mittenstatsminister som inte själv har majoritet i riksdagen, men som kan göra upp i olika frågor.
Likheten med situationen då är att den oväntade händelsen skedde med bara ett år kvar till nästa ordinarie val.
– 1978 tolererade man Ola Ullsten fastän partiet hade 11 procent, och man klarade sig året fram till valet. Man kan tänka sig en sådan lösning i avsaknad av andra alternativ, säger Jonas Hinnfors.
Miljöpartiet uttalade sig under den långa processen 2018 om att de kunde tänka sig att stödja en regering ledd av Annie Lööf.
