Dagsformer
19/2
Besvärar dig den där ringen,
undrade läkaren och såg på mitt ringfinger.
Händerna hade svullnat till två boxningshandskar.
Vi har en särskild tång om den måste bort.
Jag har haft ringen i trettio år.
Jag har aldrig tagit av den.
Jag har sett den glänsa i Berits hand när
jag hållt hennes hand.
Den har lyst fram ur den mörka mull som täckt
mina händer när jag förbättrat jorden.
Den måste bli kvar på ringfingret.
28/2
Jag lever ett stilla liv här på hematologen.
Jag körs ibland runt i natten och sövs ner
i starkt upplysta salar men sådant är läget.
Jag släpar på min droppställning, äter mina mediciner.
Men Karen, Camilla och Naima och alla andra sköterskor
är vänligheten och kompetensen själva
fastän jag aldrig sett deras ansikten bakom mask och visir.
Lawrence Ferlingetthi är död vid 101 års ålder.
Han var hjärnan bakom poeterna jag älskat,
särskilt Gary Snyder, buddisten, civilisationskritikern
och den sanne arbetarpoeten i Oregons timmerskogar.
Jag har inte varit utomhus på femton dagar.
Men solen skapar Mondrianmålningar i sjukhusfönstren
och våren når mig i min hustrus röst.
24/2
När strumporna inte riktigt
går att dra upp och tårna får öron
ser jag där jag ligger i sjuksängen att jag
kan leka dockteater med fötterna.
Yippie! säger den ena foten och den
andra undrar om kompisen blivit tokig.
Yippie! ropar kompisen igen
och den andra skakar på huvet.
Så förgår en kvart då jag lyckligt
minns hur jag och min dotter lekte
i den tidlösa tiden för länge sen.
23/2
Bär på en skugga: min droppställning.
Sover intill den förbunden med en ibland två navelsträngar.
Den följer mig in på toaletten men jag ber
den alltid stanna utanför duschkabinen.
Före pandemin brukade de ha droppställningslopp i korridorerna!
Den piper ofta och jämrar sig och liknar
då ett litet barn. Den är riktigt söt.
Jag manövrerar min skugga natt som dag.
När inget dropp ges liknar den en klädhängare
16/2
Det har jag lärt mig
att för den som lider av
överjävligt svår förstoppning
finns ingen tröst på
jorden eller i himlen.
Ingen vila, ingen Buddhism.
Tarmarna du mitt äldsta organ,
ni stegrar er inför alla gifter.
Jag ropar på gud och mamma
att befria mig från min skit.
Och sedan klappar jag ihop.
1/3
Stapplar omkring i gruset utanför sjukhuset.
Vad vinden är kall kring huvudet!
Vad långt det är till solen bakom den där byggnaden!
Imorgon borde jag få åka hem
för åtminstone några dagar innan nästa kur.
Hittar en liten blå blomma i något städsegrönt.
Den ser späd och oerhört stark ut.
Faller på knä och får fram kameran.
Inför livet knäfaller man.
8/3
I skymningen får Gud sina anletsdrag.
Men du får teckna dem själv,
viskar mystikern gåtfullt vid din sida.
Mystikern? Det är den osynliga gestalt
som besöker sjukhus, härbärgen, väntrum.
Men också skyndar över en gata i solen.
Denna gestalt räknar ingens dagar.
8/3
I skymningen får Gud sina anletsdrag.
Men du får teckna dem själv,
viskar mystikern gåtfullt vid din sida.
Mystikern? Det är den osynliga gestalt
som besöker sjukhus, härbärgen, väntrum.
Men också skyndar över en gata i solen.
Denna gestalt räknar ingens dagar.
3/3
En timme i solen.
En mödosam promenad.
Jag ser människor och förvånas.
Äter en underbar hamburgare.
En flik av det vanliga livet.
Och jag får dra i min älskade hund
som jag var rädd hade glömt mig.
8/2
Iskall luft genom balkongdörren.
Hon vädrar sängkläderna.
Jag sitter som en mycket gammaldags
konvalescent i fåtöljen
med en filt över mig,
läser om glaciärer och skriver.
Det kunde finnas ett foto av det här ögonblicket i tiden,
upphittat långt senare,
i en dammig kartong,
i framtida främmande händer.
11/3
Nu har jag förstått hur min farmor
Syster Alma
mötte sin Henning.
Min farfar Henning gjorde värnplikten
i småländska Ryssby,
långt från statargården i Vingåker.
Ser dem gå där i ett sekelskifte,
två vakna unga i en vaknande nation.
Deras planer når mig.
Jag spritter till av optimism.
Ler i sjuksängen.
14/3
En söndag stupar mot skymning.
Våren en rotvälta i bröstet.
Somnade efter korta stappelpromenaden.
Det grå dagsljuset var en lerflod.
Pratade ändå glatt med folk jag mötte.
Lite tidlös tid fann jag i tiden:
Nuets öppna lysande ansikten.
