 |
En äktenskapsmarknad i kris
2021-02-22Jane Wingren
Jag hörde nyligen av en kollega att vid flera högskolor i Finland så har studenterna avlagt fler studiepoäng under coronatiden än normalt. Det låter förstås positivt och kan ses som ett bevis för att distansundervisning ökar tillgängligheten till studier och ger studenterna möjligheten att arbeta mer effektivt. Undervisning på distans ger onekligen studenterna möjlighet att vara mer flexibla, till exempel att bo på en annan ort än den där ens högskola är belägen eller att lättare att ta kurser vid andra högskolor än den egna.
Distansundervisningen kan även vara en fördel om man arbetar samtidigt som man studerar eller för den som har barn. Många studenter känner också, precis som vi lärare, att det ibland är ganska skönt att sitta hemma, till exempel när man har en tidig morgonföreläsning och det är −20 utomhus. Man kan emellertid fråga sig om det ökade antalet studiepoäng även beror på att det för tillfället inte finns så mycket annat att göra än att studera.
Studietiden beskrivs av många som den bästa tiden i ens liv. Det är då man får fördjupa sig i de ämnen som verkligen intresserar en, det är då som många känner sig fria nog att vara den de verkligen är och det är då många aktiverar sig inom olika studentföreningar och knyter kontakter och vänskapsband som i vissa fall håller livet ut. Och som kanske även kommer att vara betydelsefulla för det framtida yrkeslivet.
Åbo Akademi brukar skämtsamt kallas för den finlandssvenska äktenskapsmarknaden eftersom så många finlandssvenskar har träffat sin livspartner där. Även om det främsta syftet med högskolor inte precis är att agera äktenskapsmäklare, så säger det något om vilken betydelse en högskola kan ha för en persons liv.
Faktum är att som situationen ser ut nu uteblir mycket av det bästa med studielivet. Många studenter säger sig för tillfället ha mycket begränsade kontakter med andra studenter, och för den delen med människor över huvud taget. Det har förstås en stor inverkan på deras välmående. Undersökningar visar att studenters psykiska hälsa har försämrats avsevärt de senaste månaderna. Det beror förstås på den rådande situationen som helhet, men bristen på kontakt med andra studenter och lärare är en viktig delorsak.
Även om studiepoängen verkar rassla in för stunden, betyder det inte nödvändigtvis att studenterna känner sig mer motiverade att studera än tidigare. Många av de studenter som jag möter i mitt arbete som skrivhandledare har svårt att komma vidare i arbetet med uppsatser och kursuppgifter då de inte på samma sätt som tidigare får tillfälle att diskutera sina texter med andra. Flera har även sagt att de studerar mer än någonsin, eftersom så gott som alla sociala aktiviteter är inhiberade, och att de inte mår bra av det.
Min åsikt är att det är av yttersta vikt att studenterna även i fortsättningen får ha ett rikt studieliv och att de får känna att de är en del av ett akademiskt sammanhang. Det innebär att vi även i framtiden behöver sträva efter att ha ett levande campus. Studietiden är en viktig del av de ungas utveckling, och vi vill naturligtvis inte beröva dem allt det som vi själva har fått uppleva under vår studietid.
Ps. Jag arbetar som bäst på två blivande bästsäljare, och jag tror att de kommer att heta någonting i stil med:
Vad du säger till ett gäng studenter som du skrivhandleder via Zoom efter att din femåriga son högljutt ropat ”Mamma pratar alltid en massa strunt, eller hur pappa?”
Jane Wingren
Hon bloggar om hur det är att arbeta vid ett svenskspråkigt universitet i Finland. Jane Wingren arbetar som universitetslärare på Språkcentret vid Åbo Akademi och undervisar bland annat om akademiskt skrivande och i svenska som andra språk. På sin fritid ägnar hon sig åt att resa och läsa och ger sig gärna ut i bärskogen.
