Dagens näringsrekommendationer är skrivna för att passa en stor grupp människor, men är det självklart att alla mår bra av att äta samma saker? ( mycket intressant fråga - jag tror med min erfarenhet, eller rättare gissar - att det inte är så/Stig ["bloggchefen"] ) En grupp forskare har gjort en spännande upptäckt. Vi är ett steg närmare att kunna tala om vad du – just du – mår bäst av att äta.
Är analys av din personliga tarmflora och individanpassad kost en viktig nyckel till bättre hälsa?
Testa din tarmflora!
Annonsen i flödet erbjuder en ”omfattande analys av tarmfloran” som sägs ”ge dig en uppfattning av din tarmfloras sammansättning samt dess hälsofrämjande funktioner”. I sociala medier varvas påståenden som ”man vet ju inte hur man mår innan man mäter” med erbjudanden om hälsokontroller där man med hjälp av ett enkelt blodprov kan undersöka 33 hälsomarkörer och få en personlig läkarkommentar.
Vem vill inte ha svart på vitt vad man behöver äta och göra för att må bra? Att analysera gener, tarmbakterier eller blodvärden för att på sätt kunna skräddarsy sin kost är ett forskningsområde som intresserar både konsumenter och finansiärer.
Men även om ”biohackare” redan i dag provar allt från att experimentera med sin egen arvsmassa till att utlova att man ”förbättrar sina odds i livets dna-lotteri” genom tester och individuella kostanpassningar är det långt kvar till personaliserade kostråd med vetenskaplig evidens.
Det tror Carl Brunius, docent i livsmedelsvetenskap på Chalmers. Och han borde veta. Han forskar på sambanden mellan mat och hälsa, bland annat om hur kosten samverkar med bakteriefloran i mage och tarmar.
– Om det hade varit så enkelt som att ”du är vad du äter” så borde alla haft samma nytta av att äta samma saker. Men det verkar bero mer på kombinationen av dig själv och det du äter. Det finns en interaktion som vi måste lära oss att ta hänsyn till.
Det här är något som kallas precisionsnutrition, det vill säga hälsofrämjande mat speciellt anpassad för individuella behov. Men kostråd är i allmänhet framtagna för hela befolkningen, exempelvis i de nordiska näringsrekommendationerna. Det är dessa som ligger till grund för Livsmedelsverkets råd, den mat som serveras i skolbespisningar och äldreomsorg, och till exempel Nyckelhålsmärkningen.
– De är jättebra på populationsnivå, säger Carl Brunius. Men alla fattar ju instinktivt att den som har diabetes, den som har IBS, alltså känslig tarm, och den som springer ultramaraton inte nödvändigtvis mår bra av att äta samma saker. Därför finns det ett behov av att individanpassa kosten.
Carl Brunius och den forskargrupp där han ingår undersöker bland annat hälsoeffekterna av att äta fullkorn. Att man ska äta mer fullkorn är ett av de vanligaste kostråden. 70–90 gram fullkorn per dag rekommenderas – nivåer som få av oss når upp till. Det minskar risken för typ-2-diabetes, hjärt- och kärlsjukdom, och möjligen även för tjock- och ändtarmscancer. Men forskargruppen överraskades av vissa resultat från försöken.
– Vi tittar på om det finns skillnader i hur vi kan tillgodogöra oss hälsoeffekter i mat beroende på hur vår egen biologi ser ut, och undersöker om grupper av individer svarar olika på kost. Då har vi sett tecken på att det verkar finnas grupper som reagerar olika beroende på om de äter fullkorn av vete eller fullkorn av råg, och på deras tarmbakterier.
Låt oss ta det från början.
Spännande forskningsresultat från hela världen pekar på att det här är en högintressant väg framåt
I mag-tarmsystemet har du mängder av bakterier och andra mikroorganismer. De skiljer sig mellan olika människor, men också mellan olika delar i tarmen. De påverkas också av vad du äter. För att få svar på vilka bakterier du har i tarmen är det enklast att mäta vilka bakterier som finns i avföringen.
– Eftersom man har flera meter tarm i kroppen är det svårt att gå in i tarmen och mäta där, säger Carl Brunius. Så det man i stället gör är att mäta mikroorganismer i avföringen och utgå från att det är representativt för det vi har i tarmen. Och spännande forskningsresultat från hela världen pekar på att det här är en högintressant väg framåt.
I tidigare forskning har man identifierat olika så kallade enterotyper hos människor. En av dessa enterotyper associeras med västerländsk kost och innehåller mycket av en bakterie som heter bacteroides. En annan enterotyp innehåller däremot mycket av bakterien prevotella och tycks hänga ihop med en mer komplex kost. Vad sambanden beror på är ännu inte klart, även om det forskas mycket på området.
– Får man prevotella för att man äter en viss typ av mat, får man det av sina föräldrar, eller får man det av miljön? Vi vet inte riktigt, säger Carl Brunius. Man har gjort försök med att ändra kost hos människor för att se om de kan byta enterotyp från en sort till en annan, men det är inte helt enkelt och resultaten är inte helt tydliga.
Bland forskarna råder det delade meningar, och vissa argumenterar för att man inte kan dela upp människor i enterotyper över huvudtaget, utan att alla befinner sig på ett kontinuum där man har mer eller mindre av till exempel prevotella och bacteroides.
– Vi är i lindan här, och kommer förhoppningsvis kunna lära oss mer inom några år, säger Carl Brunius. Min gissning är att det går att förändra sin enterotyp. Men jag tror också att det är svårare än man vill, och att man måste göra ganska stora kostförändringar.
Fullkorn är bra för hälsan, men kanske särskilt om man väljer rätt sort
I ett av de försök som forskargruppen på Chalmers har gjort har de tittat på en grupp medelålders överviktiga män. Genom att undersöka bakteriesammansättningen i avföringen har de kunnat ta reda på om de har mycket bacteroides, mycket prevotella eller kanske låg förekomst av båda. Därefter har de undersökt vad som händer när försökspersonerna har fått äta olika typer av fullkorn. Resultaten överraskade forskarna. Det var nämligen inte självklart att fullkorn i allmänhet gav positiva effekter på till exempel blodfetter och kolesterol, vilket ofta sägs.
– Eftersom man sedan tidigare associerat bacteroides med en västerländsk kost och prevotella med en mer traditionell kosthållning tänkte vi att man kanske inte har så mycket fördelar av att äta fullkorn om man har bacteroides, utan att prevotella är bättre på att ta hand om fullkorn. Men det vi såg var att även de som hade bacteroides visst hade nytta av fullkorn – men inte fullkorn av råg. Däremot fick de sänkt kolesterolvärde av fullkornsvete, medan de som hade mycket prevotella hade stor – ja faktiskt ännu större – nytta av fullkornsråg. Fast detta är en ganska liten och explorativ studie, så det här är något vi undersöker vidare i större studier.
Baserat på dessa studier kan det alltså finnas ett värde i att välja rätt sorts fullkorn, eftersom det verkar vara en skillnad på de olika sädesslagen, men också beroende på vilken bakterieflora man har i tarmen.
Bacteroides och prevotella är bra på att bryta ner olika saker vilket kan påverka hälsoeffekterna av de olika fullkornen
– Fullkorn är bra för hälsan, men kanske särskilt om man väljer rätt sort, som passar ens biologiska förutsättningar, säger Carl Brunius. Det är skillnad på vad de olika sädesslagen innehåller. Det är också rimligt att tänka sig rent biokemiskt att bacteroides och prevotella är bra på att bryta ner olika saker vilket kan påverka hälsoeffekterna av de olika fullkornen och även andra livsmedel för den delen. Det är fruktansvärt spännande!
Minst lika spännande är en studie av ett israeliskt forskarlag. De lät sina försökspersoner äta olika saker och mätte deras blodsocker regelbundet. Då visade det sig att vissa personer fick högt blodsocker av glass – medan andra inte fick högt blodsocker av glass, men däremot av ris. Och genom att titta på vilka bakterier de hade i avföringen och magtarmkanalen kunde forskarna avgöra vilka försökspersoner som hörde till vilken grupp.
Om du inte gick i gång på att få reda på om du tillhör fullkornsråg- eller fullkornsvete-gruppen i Carl Brunius undersökning är du nog ändå lite sugen på att få veta om du är en ris- eller glassperson (jag vet vad jag hoppas på i alla fall).
Har du tillgång till en blodsockermätare eller möjlighet att regelbundet mäta ditt kolesterol skulle du rent teoretiskt kunna testa dig fram själv, genom att äta ris och glass och registrera resultatet. Men på senare tid har det också börjat dyka upp tester där privatpersoner kan få sina tarmbakterier analyserade.
– Man skulle framför allt vilja veta om man är en prevotella-typ, tycker Carl Brunius. Det verkar som om de kanske kan hämta hem lite mer hälsofördelar av att äta nyttigt. Men samtidigt så är det ju så väldigt mycket vi inte vet om mikrobiota. Är det bara prevotella och bacteroides som spelar någon roll? Antagligen inte. Men det finns mycket av dessa bakterier, så de är lätta att mäta och förhålla sig till.
Enligt Carl Brunius är det faktiskt också svårt att vara säker på vad själva analyserna faktiskt visar.
– Det finns metodologiska vägval och problem där man helt enkelt får acceptera att det finns begränsningar. Men vissa samband verkar vara så starka att de skiner igenom ändå. Troligen finns det också många andra samband som vi inte kan mäta på ett effektivt sätt. I alla fall inte än.
Och detta är en av anledningarna till att individualiserad kost ännu ligger långt bort, för ska man anpassa sin kost som helhet räcker det inte med att bara titta på en faktor. Även om du är en fullkornsveteperson kanske det finns andra saker i råg som påverkar din hälsa positivt. Och även om blodsockret inte går upp när du äter glass kanske det finns andra negativa aspekter med att välja glass i stället för ris till middag.
Läs också: Hur dåligt är socker för oss?
– Användningen av molekylära tekniker inom forskningen på kost och hälsa, till exempel genom att länka bakteriesammansättning till hälsoeffekter är någonting helt nytt. Det här kan verkligen påverka hur vi ser på individualisering av kostråd och hälsoeffekter, och det händer fruktansvärt mycket inom området just nu, säger Carl Brunius. Vi försöker öppna upp område efter område och hitta svar.
Nästa steg för forskargruppen blir att inleda en interventionsstudie, där de rekryterar folk utifrån vilken bakteriekultur de har i tarmen, för att sedan utsätta dem för olika kolhydrater, fullkorn, kostfibrer, och se om hypotesen stämmer.
En av svårigheterna med forskning på kost och hälsa är att kontrollera vad folk faktiskt äter. Att äta enligt en mycket strikt diet under en längre tid – vilket ofta krävs för att kunna dra några slutsatser – är svårt. Om man självrapporterar sitt kostintag har de flesta en tendens att ”glömma bort” om de gjort avsteg från sin diet eller ätit något som uppfattas som mindre nyttigt. Forskarna på Chalmers försöker lösa detta genom att identifiera biomarkörer i blodet som återspeglar kostintaget.
– I undersökningen om vete mot råg är det förhållandevis enkelt: det finns en grupp kemiska ämnen som heter alkylresorcinoler, och ett av dessa ämnen är ganska unikt för råg och ett annat är ganska unikt för vete. Genom att ta blodprov kan man mäta dessa och se väldigt väl vilken sorts fullkorn man ätit.
Det finns nog en övertro på att det är de hårda upptäckterna i vetenskapen som leder oss framåt
En annan svårighet handlar om på vilken nivå man ska individualisera. Människor har, enligt Carl Brunius, väldigt många olika bakterier i tarmen i varierande grad. Så att utarbeta detaljerade kostråd baserat på exakt den fördelning man har skulle bli närmast ogörligt. Forskargruppen hoppas kunna identifiera grupper av personer som har så mycket gemensamt i sin ämnesomsättning (metabolism) att man kan ge rekommendationer som är hanterbara.
– Detta är ett koncept vi kallar metabotyper. Säg att vi skulle hitta fyra olika huvudtyper – vad finns det för fördelar och nackdelar med det? I ena änden av skalan finns populationsråden, de som är så allmänna att de sägs vara bra för alla i befolkningen. I andra änden finns de individualiserade råden, helt och hållet på individnivå. Metabotyperna ligger någonstans i mitten, med kostråd baserade på att man tillhör en viss typ, vilket skulle kunna göra stora insatser för folkhälsan.
Att dela in människor i typer, eller grupper med likartade egenskaper är inget nytt, oavsett om det handlar om ledarskap där personer delas in i färger eller ayurvedisk kost. Utmaningen är att hitta vetenskaplig evidens för att det verkligen stämmer.
Läs också: Myndigheter köper oseriösa personlighetstest för miljoner
– Även om vi gör vissa förenklingar så är det här ett mer komplext sätt att jobba med mat och hälsa än standardiserad populationsrådgivning, och vi tror att det har sina fördelar. Men det måste vi lyckas bevisa. Där är vi inte i dagsläget.
På sikt hoppas Carl Brunius att forskningen om metabotyper ska kunna hjälpa folk att till exempel gå ner i vikt.
– Om man tittar på långvariga effekter av viktnedgång verkar det inte finnas någon större praktisk skillnad om du följer de nordiska näringsrekommendationerna eller om du kör lågkolhydratkost. Alla verkar vara ungefär lika bra för viktnedgång, och alla verkar ge en långsam återgång till grundvikten. Men det finns vissa som klarar att hålla sin målvikt två år senare, och vissa som inte bara går tillbaka till baslinjen utan skjuter över med tio kilo. Detta spann finns för alla dieter.
Nu funderar Carl och hans kolleger på vad det är som gör att vissa människor får en vinst av diet A och en förlust av diet B, medan vissa människor får vinst av diet B och en förlust av diet A – medan det finns vissa människor som verkar få en förlust av båda.
– Vad är det som gör att vissa människor får vinster av till exempel en lågkolhydratkost? Finns det något som binder ihop dem, som gör dem unika? Och de försöken har inte gjorts än på ett tillräckligt systematiserat sätt. Ju bättre vi blir på att mäta, och ju bättre vi blir på att ta hänsyn till kosten desto mer kommer vi få reda på.
När vi har alla de här svaren, och jag fått mina individanpassade kostråd, tror du att jag kommer att följa dem då? Eller kan jag äta som vanligt och ta kosttillskott i form av ett piller?
Här brister Carl Brunius ut i ett rungande skratt.
– Det räcker antagligen inte med bara ett piller. Det finns nog en övertro på att det är de hårda upptäckterna i vetenskapen som leder oss framåt. Men det handlar ju också om beteendemönster, nudging och motivationsskapande åtgärder. Kan vi göra små insatser som gör en stor skillnad, som är mätbara och går att återkoppla till individen – då har vi nyckeln till framgång tror jag.
Maten har med tiden blivit allt mer kalorität och högprocessad, och det verkar vara en stor del av problemet
Lösningarna till ett bättre samarbete med bakteriekulturerna i tarmen ligger dock inte bara i framtiden.
– Vi och våra mikroorganismer har samutvecklats under superlång tid tillsammans med det som tidigare generationer identifierade som mat, säger Carl Brunius. Den västerländska maten har med tiden blivit allt mer kalorität och högprocessad, och det verkar vara en stor del av problemet. Jag tror att framtiden ligger i att lyckas hitta vad det är som gör att din biologi skiljer sig från min när det gäller kostval och hälsa. Utifrån en sådan ny förståelse vill vi kunna utveckla vetenskapligt framtagna och validerade metoder för att individualisera kostråd, baserat på tarmbakterier, blodprofiler och andra mätbara nyckelfaktorer.
Så sannolikheten för att analyserna ska visa att jag är en person som mår allra bäst av att bara leva på glass och vetebröd verkar tyvärr inte vara särskilt stor. Men hoppet är det sista som överger mänskligheten.
