Den franska teve-musik-kanalen Mezzo har just bjudit på Dvoraks fantastiska "Rusalka" från fantastiska Teatro Real i Madrid (bilden ovan).Asmik Grigorian (från Litauen) sjunger:
Under en semesterresa till ön Bornholm 1899 inspirerades Jaroslav Kvapil till att skriva en operatext, som visserligen passade väl in på förra sekelskiftets förkärlek för det mystiska, men som varken tilltalade Oskar Nedbal, Josef Bohuslav Foerster eller Josef Suk.
Först genom direktören för Prags Nationalteater František Šuberts försorg hamnade texten hos Dvořák, som genast blev fascinerad av dess lyriska och impressionistiska innehåll och tonsatte operan mellan april och november 1900. Han tog tillvara erfarenheterna från sina talrika verk och begagnade sig av alla de stilmedel som han ansåg var lämpliga för att karakterisera de båda obesjälade, men inkännande naturväsendena och de besjälade, men emotionellt labila människorna.
Dvořák använde sig i operan av hela sin epoks samlade uttrycksrepertoar utan att lämna minsta känsla musikaliskt obeaktad. Klassiskt kompositionssätt, motiviskt arbete, lied- och ariaformer tillsammans med impressionismens klangfärgsteknik och expressionistiska gester förenas i en syntes. Härigenom lyckades tonsättaren på ett övertygande sätt förmedla berättelsens irrationella värld till publiken, och operan fick genomgående gott anseende på den internationella scenen.
Det tjeckiska ordet "Rusalka" har ryskt ursprung och betyder "förtrollat och förtrollande kvinnligt väsen". Rusalka är besläktad med de väsen som i sagorna, legenderna och myterna kallas för nymfer, sirener, undiner eller sjöjungfrur. Sjöjungfrumotivet är inte ovanligt och Kvapil hämtade troligen inspiration från sagor av Karel Jaromir Erben och Božena Němcová liksom från Friedrich de la Motte Fouqués saga Undine och H. C. Andersens Den lilla sjöjungfrun.
Růžena Maturová som Rusalka vid uruppförandet 1901.
Operan uruppfördes på Nationalteatern i Prag den 31 mars 1901. Svensk premiär på Operahögskolan i Stockholm 14 november 1992./Wikipedia
