Varför sitter statsministern och fabulerar i TV? LedarkrönikaStefan Löfvens påstående att den svenska brottsutvecklingen inte har något med invandringspolitiken att göra är förbluffande okunnigt. Statsministern undergräver sitt förtroende. Om Sveriges regent Erik XIV (1533-1577) lär det ha yttrats: ”halvt vansinnig och omgiven av dåliga rådgivare kan hans olyckliga öde endast beklagas”. Vår nuvarande statsminister, Stefan Löfven, kan förvisso inte betecknas som ”halvt vansinnig”, men han är uppenbart inte kapabel att få de mest elementära samband klara för sig. I söndagens SVT Agenda förnekade statsministern helt sonika kopplingen mellan de senaste decenniernas havererade migrations- och integrationspolitik och den kraftiga ökningen av gängrelaterad brottslighet. Om de sociala klyftorna varit desamma hade det inte spelat någon roll om det bara bott infödda svenskar i de utsatta områdena, menade statsministern. Då hade vi haft samma brottsutveckling som idag. Men det är ju bara det att de sociala klyftorna inte varit desamma om det bara bott infödda svenskar i de här områdena. En stor del av ojämlikheten i dagens Sverige är en direkt följd av att Sverige under 2000-talet tagit emot fler människor från fattiga länder än något annat västland, räknat som andel av befolkningen. Mellan 2004 och 2017 ökade Sveriges befolkning med en miljon människor, en ökning som fortsätter och nästan helt och hållet kan förklaras av invandring. Den ojämlikhet som hänger samman med brottsutvecklingen är ingen orsak, utan en följd av demografin. Förstår inte statsministern detta? Invandring av låginkomsttagare skapar förvisso ojämlikhet som i sin tur skapar brottslighet. Ojämlikheten är så att säga ett mellanled. Men det är långt ifrån den enda mekanismen här. Hur absurt hans resonemang är framgår ännu tydligare om man jämför Europas länder. Sverige har högst andel dödsskjutningar bland män under 29 år i Europa, tio gånger fler än Tyskland. Men de sociala klyftorna är större i Tyskland. Sverige är faktiskt ett av Europas mest jämlika länder (Finland och Norge är marginellt mer jämlika). Flera studier har visat att kultur, normer och etniska motsättningar spelar en central roll för uppkomsten av kriminella ungdomsgäng. Utanförskapsområden utmärks av bristande tillit, bland annat för att de består av människor som talar en mängd olika språk och har olika referensramar. Det finns också en generationskonflikt. Föräldraauktoriteten undergrävs när barnen växer upp i ett annat land än sina föräldrar, och indirekt får ett övertag mot den äldre generationen. Givetvis är det också svårare att klara skolan om man inte har svenska som modersmål. Givetvis är det lätt hänt att det väcks ett agg mot det svenska samhället hos en del av dessa ungdomar. Vem som helst som tänker efter förstår detta. Människor blir inte automatiskt kriminella för att de är fattiga, något mer måste till. Många socialdemokratiska kärnväljare lär uppfatta Stefan Löfvens förklaring som en förolämpning. ”Vi såg inte detta komma”, hävdade statsministern vidare. Vilka vi? Ni som blundade så hårt när andra påtalade problemen? Ni som fortsatte upprepa att ”Sverige aldrig varit tryggare” genom att blanda samman helt olika kategorier av brott? Möjligen är statsministern omgiven av dåliga rådgivare, möjligen är han en kallt beräknande furste som talar mot bättre vetande. Mer troligt är att han helt enkelt inte förmår ta till sig hur landets problem ser ut. I så fall är hans – och allas vårt – olyckliga öde bara att beklaga. Behöver jag tillägga att Erik XIV avsattes? /Håkan Boström, ledarskribent på Göteborgsposten