 |
| Oil painting of Franz Schubert by Wilhelm August Rieder (1875), made from his own 1825 watercolour portrait |
Erstarrung
Wilhelm Müller
Ich such’ im Schnee vergebens
Nach ihrer Tritte Spur,
Wo sie an meinem Arme
Durchstrich die grüne Flur.
Ich will den Boden küssen,
Durchdringen Eis und Schnee
Mit meinen heissen Tränen,
Bis ich die Erde seh’.
Wo find’ ich eine Blüte,
Wo find’ ich grünes Gras?
Die Blumen sind erstorben,
Der Rasen sieht so blass.
Soll denn kein Angedenken
Ich nehmen mit von hier?
Wenn meine Schmerzen schweigen,
Wer sagt mir dann von ihr?
Mein Herz ist wie erstorben,
Kalt starrt ihr Bild darin:
Schmilzt je das Herz mir wieder,
Fliesst auch ihr Bild dahin.
English Translation
In vain I seek
her footprints in the snow,
where she walked on my arm
through the green meadows.
I will kiss the ground
and pierce ice and snow
with my burning tears,
until I see the earth.
Where shall I find a flower?
Where shall I find green grass?
The flowers have died,
the grass looks so pale.
Shall I, then, take
no memento from here?
When my sorrows are stilled
who will speak to me of her?
My heart is as dead,
her image coldly rigid within it;
if my heart ever melts again
her image, too, will flow away.
'Det man får med sig från 'Erstarrung' är till sist den överväldigande förnimmelsen av vilsna känslor som hålls nere, undertryckta men obearbetade'. /Ian Bostridge i hans bok "Schuberts Winterreise"
Substantivet Estarrung som inte tillhör vardagsspråket, är härlett av verbet erstarren, att stelna, förstenas. Verbet i sin tur kommer av adjektivet starr, stel, styv, förstelning, stelfrusen, fryst till is? Erstarren kan rätt och slätt återges med förfrysa. Tanken bakom dikten måste vara att marken är hårdfrusen och att vår hjältem vill
skära igenom den och få fram det som ligger under - minnen, det förgångna, förlorad kärlek ?/Ian Bostridge
Den dunkande pulsen i "Erstarrung" blir till susandeti Schuberts mest berömda sång, "Der Lindenbaum", en förvandling i den snabba triolfiguren som pianisten kan understryka på en konsert genom att låta den föregående sången skarvlöst flytta in i nästa.- I en annan motivisk bindning är den enkla melodi som tränger undan av triolerna i början av "Der Lindenbaum" en version i dur av den hetsade melodi som driver "Estarrung" framåt. Inledningarna hänger nära samman /Ian Bostride
Der Lindenbaum
Am Brunnen vor dem Tore,
Da steht ein Lindenbaum;
Ich träumt’ in seinem Schatten
So manchen süssen Traum.
Ich schnitt in seine Rinde
So manches liebe Wort;
Es zog in Freud’ und Leide
Zu ihm mich immer fort.
Ich musst’ auch heute wandern
Vorbei in tiefer Nacht,
Da hab’ ich noch im Dunkel
Die Augen zugemacht.
Und seine Zweige rauschten,
Als riefen sie mir zu:
Komm her zu mir, Geselle,
Hier findst du deine Ruh’!
Die kalten Winde bliesen
Mir grad’ in’s Angesicht,
Der Hut flog mir vom Kopfe,
Ich wendete mich nicht.
Nun bin ich manche Stunde
Enfernt von jenem Ort,
Und immer hör’ ich’s rauschen:
Du fändest Ruhe dort!
English Translation
The Linden Tree
By the well, before the gate,
stands a linden tree;
in its shade I dreamt
many a sweet dream.
In its bark I carved
many a word of love;
in joy and sorrow
I was ever drawn to it.
Today, too, I had to walk
past it at dead of night;
even in the darkness
I closed my eyes.
And its branches rustled
as if they were calling to me:
‘Come to me, friend,
here you will find rest.’
The cold wind blew
straight into my face,
my hat flew from my head;
I did not turn back.
Now I am many hours’ journey
from that place;
yet I still hear the rustling:
‘There you would find rest.’
Den tyske poeten Wilhelm Müller föddes i Dessau i en hantverkarfamilj. Han påbörjade studier vid universitetet i Berlin men var 1813-14 frivillig i kriget mot Napoleon. Sedan han återvänt till universitetet försörjde han sig som journalist och kritiker och blev en av de romantiker som drömde om frihet men fick reaktion, och han hade ofta besvär med censuren. Efter en vistelse i Italien 1818-19 återvände Müller till Dessau, där han var verksam som lärare, bibliotekarie och medarbetare i Brockhaus konversationslexikon. Han stödde den grekiska kampen mot den turkiska ockupationen, diktade "Lieder der Griechen" (1821-24), översatte grekiska folksånger och skrev om Homeros. På sin tid var Müller en läst poet, men numera anses hans dikter leva inte av egen kraft utan tack vare Franz Schuberts tonsättningar. De berömda sångcyklerna "Den vackra mjölnarflickan" (Die schöne Müllerin) och "Vinterresan" (Die Winterreise). Wilhelm Müller dog i Dessau, liksom Schubert påfallande ung.
Författaren Ian Bostridge har en tvåfaldig bakgrund: dels som filosofie doktor i historia vid Oxfords universitet, dels som turnerande sångare med bland annat Schubert på sin repertoar
