Sedan lades den ner. I dess ställe öppnade nyligen NK saluhall. Vid mitt enda besök fann jag den mondän och själlös med för dyra luncher. Jag kommer inte att handla där. Kan man då säga att jag bojkottar NK saluhall?
Nej, det kan man inte. Bojkott är något annat. Som kund i ett fritt samhälle gör man ständigt val som innebär att man just då väljer bort allt det övriga. Det förtjänar inte ens beteckningen konsumentmakt. Att köpa en bok av Harry Martinson är inte att utöva makt mot Moa Martinson. Bojkotten grundar sig i principer och moraliska överväganden. Avståendet bör ha något av späkning över sig, där man går emot sina egentliga behov. Bojkotten inbegriper också ett mått av utpressning: Om ni uppfyller våra krav och följer våra direktiv återvänder vi. Att bara känna sig ljummen och låta bli att gå dit kan inte likställas med det. Bojkottens fundament är idealism, inte materialism. Marknaden är blott verktyget med vilket idéerna genomdrivs.
När övergår då ens storslaget rättrådiga aktion i att vara simpel diskriminering?
Sedan några år ser vi en stark trend i kulturlivet att bojkotta bort dåliga värderingar och oönskat beteende. Genom denna konsumentmakt eldad av aktivister vill man frammana en mentalitetsförskjutning i hela samhället. Motivet brukar vara att göra samhället mer ”demokratiskt” (i betydelsen ohierarkiskt, socialt jämlikt). Ändå ter sig drivkraften närmast totalitär, besläktad med inställningen att marxism-leninismen skulle genomsyra varje vrå av det östtyska samhället när det begav sig. Tanken med demokratin i betydelsen frihet och självbestämmande är ju den motsatta, att varje vrå av samhället inte behöver genomsyras av samma värderingar.
För två år sedan bojkottade många författare och vissa förläggare bokmässan i Göteborg. Om tidningen Nya tider fick komma dit tänkte de inte delta. Företaget fick välja, Nya tider eller författarna/förläggarna. Så kan bara den göra som är stark och marknadsmässigt attraktiv. Utpressaren måste ha makt för att få verkan. Motsatsen blir skrattretande. Nya tider kan inte gärna hota med bojkott och om Livets ord ställde sig utanför Dramaten med tända ljus och ropade: ”Här inne begås våld och hor och hyllas gudsförnekelse, köp inga biljetter förrän avskummet avlägsnats!” skulle det ses som ett hot mot den fria konsten av vissa och som ett humorinslag av andra.
Bojkottvapnet blir ett alltmer påtagligt inslag i vår febriga samtid. Det fungerar som andlig terror. Distributören Amazon har nyligen brutit sitt kontrakt med filmregissören Woody Allen för att han uttalat sig ”olämpligt” i metoofrågor (The Guardian 4/4, DN 7/4), vilket man menar har lett till ekonomisk tillbakagång. Det är inte att betrakta som en bojkott av regissören utan som genant följsamhet mot en rigid tidsanda, särskilt som uttalandena av Woody Allen som det hänvisas till är både rimliga och korrekta i sak. Troligen styrs företaget av skräck för de bojkotter som kan drabba dem om de inte gör sina utrensningar som de ska.
När övergår då ens storslaget rättrådiga aktion i att vara simpel diskriminering? I vår notoriskt kontextlösa tid torde det vara när någon upplever sig diskriminerad samt tillhör en utsatt grupp. Woody Allen kunde ju prova att kalla Amazon för antisemiter och se om det hjälper.
Det ska sägas, att om man är övertygad om att världen formas av ens handlingar eftersom dessa reproducerar normer, då är bojkott ett givet förhållningssätt vid missnöje. Om man menar att ingen skala kan finnas mellan fördömelse och uppskattning följer av detta att publiken bör tolkas som att den tycker om misshandel ifall den går och ser en pjäs där en skådespelare medverkar som dömts för det brottet. Enligt samma tanke stöder man fascismen om man läser Ezra Pound, och köper man frukt hos en muslimsk torghandlare säger man med sin handling att islam är en fin lära.
Där i stället toleransen är ideal och utgångspunkt för analysen anser man inte att människor har gett uttryck för någon särskild ståndpunkt när de ser en pjäs och läser en bok. Luften blir lättare att andas. Man lämnar ett hälsosamt utrymme för tvivel och respekt för människans komplexitet. Med intoleransen som utgångspunkt fastnar man däremot mycket snart i dess egen stränghets logik och graderingsproblem. Att bojkotta endast Nordkorea blir så att säga att ge sitt gillande till Saudiarabien.
När man börjar vandra den vägen blir ens renhetssträvan alltid otillräcklig. Någon annan kommer ständigt att vara renare och ha mer uppdaterade underrättelser om människors omoral. Fastän du har rensat nitiskt kommer det en dag att uppdagas att du har godkänt den där förkastliga människan, som setts på krogen med den och som inte agerade då när han sa…/Lena Andersson
