Vårens hemligaste böcker når läsarna i maj. Exakt vad de innehåller blir inte offentligt före boksläppen och även om de helt säkert sinsemellan är väldigt olika torde de ha åtminstone en sak gemensam: de kan ses som reaktioner på händelseförlopp som sattes i gång av metoo-rörelsen.
Jonas Axelsson, förläggare på Polaris som ger ut Katarina Frostensons bok, spjärnar dock emot alla försök till förenklingar.
– Det är lätt att få det här till – det förstår jag innan man läser den – att det hänger väldigt mycket ihop med hennes förhållande till medierna och Svenska Akademien, men det som är intressant, tror jag, för alla läsare när de läst den, är att det är en författare som egentligen berättar om så mycket annat som vi alla kan beröras av och ta till oss, säger han.
Katarina Frostenson har inte uttalat sig offentligt vare sig om händelserna i Svenska Akademien eller om åtalet mot Jean-Claude Arnault, som hon är gift med. Inte heller när ”K – Berättelsen” kommer ut ger hon intervjuer.
– Jag kan ju gissa att det finns vissa personer i Akademien som känner en viss oro över vad hon ska berätta. Det är berättigat med tanke på den kris som varit. Det hände saker som vi trodde var osannolika för några år sedan och det var många som önskade att hon skulle lämna Akademien. Vi får förklarat för oss mycket tydligare vad frågan egentligen handlade om, säger Jonas Axelsson.
Även akademiledamoten Horace Engdahls bok ”De obekymrade” kommer i maj. Inget om boken eller dess innehåll står dock ännu att läsa på Bonniers hemsida. Själv beskrev Engdahl den som en personlig reflektion som utgår från samhällsklimatet i spåren av metoo, när han i höstas svarade på ett mejl från SVT.
Även om Horace Engdahl inte ser metoo som det absoluta startskottet tycker han att rörelsen fick intoleransen att öka och att den försvårade det öppna samtalet. Till SVT uppgav han också att han trodde att hans bok på ett eller annat sätt förmodligen kommer att reta ”nästan alla”.
Varken Jonas Axelsson på Polaris eller Anne Gaathaug, förlagschef för norska Gloria förlag som ger ut Fredrik Virtanens bok ”Utan nåd”, vill kännas vid någon extra juridisk huvudvärk på grund av böckerna som de nu publicerar.
– Fredrik Virtanens bok är ett svar på det som i vart fall han – och vi – uppfattar som medial misshandel där han aldrig fick möjligheten att svara, hävdar Anne Gaathaug som ser boken som ”ett dokument över samtiden” och då i synnerhet utvecklingen av det offentliga samtalet.
Här ägnas en hel del utrymme åt mediekritik. Virtanen anklagades hösten 2017 öppet på sociala medier för sexuella övergrepp, något som även traditionella medier valde att berätta om med namn och bild, vilket i tre fall ledde till fällningar i Pressens Opinionsnämnd (PON).
– I de sociala medierna kan man gå väldigt långt med att påstå saker och hänga ut människor utan att det nödvändigtvis får några större konsekvenser. Det är därför det är så viktigt att traditionella medier håller på sin etik. Det är väldigt intressant att se hur de sakerna snuddade vid varandra här och att det plötsligt var helt andra spelregler som gällde, säger Anne Gaathaug.
Om Virtanen skriver om medierna handlar ”K” i stället om hur författaren efter november 2017 försöker hitta den mening som tillvaron trots allt kan erbjuda när den är som mörkast, enligt Jonas Axelsson.
– Man kan säga så här, Katarina väljer att citera Ovidius, ”det finns inget motgift till förtal”.
– Att skriva en bok är inget motgift, det är det verktyg hon har för att berätta. Men om det här bara skulle vara en berättelse där hon försöker försvara sig och förklara sig rätt upp och ner hade den aldrig nått dit den når. ▪
