 |
| (Från nätet. Utställd tavla som "knåpats" ihop av någon skånsk s.k. konstnärinna. Jag skulle vilja kalla målningen "Svensk valdebatt" [ inte så lite rörig] |
Konsten borde vara fri men är fångad,
i kotterier och tyckarelit,
omgärdad av murar.
De finns där under ytan,
som armerat stål,
omöjliga att tränga igenom.
Jag tänker inte betala pengar,
för att läsa om människor,
som sparkar in öppna dörrar.
När konsten borde slå upp hål i väggar
och få taken att lyfta!
Det äcklar mig,
hur man vill visa att man tillhör de goda,
och de andra är fula och onda.
Hur man tar monopol på tyckandet,
och gör avvikande åsikter till krigsförklaringar,
hur man tillåter sig att hata, kränka förnedra, kväsa och skrämma,
under förespeglingen att det är för ett gott syfte.
Hur kan man sova med såna vidriga brott på sitt samvete?
hur man vill visa att man tillhör de goda,
och de andra är fula och onda.
Hur man tar monopol på tyckandet,
och gör avvikande åsikter till krigsförklaringar,
hur man tillåter sig att hata, kränka förnedra, kväsa och skrämma,
under förespeglingen att det är för ett gott syfte.
Hur kan man sova med såna vidriga brott på sitt samvete?
Det tröstar mig,
att veta att de stora stjärnorna,
de riktiga konstnärerna,
aldrig kommer fram,
genom redan insparkade dörrar.
Det ligger nämligen i konstens natur.
Konsten kräver mod och integritet,
och vem behöver minnas en nullitet,
frammanad genom ryggdunk,
skapad genom trygg lunk?
att veta att de stora stjärnorna,
de riktiga konstnärerna,
aldrig kommer fram,
genom redan insparkade dörrar.
Det ligger nämligen i konstens natur.
Konsten kräver mod och integritet,
och vem behöver minnas en nullitet,
frammanad genom ryggdunk,
skapad genom trygg lunk?
Författats av någon för mig okänd (hittats på nätet)
