Kort om EU:s institutioner:
http://www.eu-upplysningen.se/Om-EU/EUs-institutioner/Kort-om-EUs-institutioner/
http://europa.eu/about-eu/countries/index_sv.htm
Europeiska kommissionen.
Kommissionen är ett av unionens mest centrala organ med verksamheten i huvudsak förlagd till Bryssel (vissa delar dock förlagd till Luxemburg). I spetsen står de 28 kommissionsledamöterna (kommissionärerna), en från varje medlemsstat, som bildar ett kollegialt beslutsorgan, där beslut fattas inom kollegiet med enkel majoritet. Mandatperioden är fem år och kommissionärerna kan omväljas.Den nuvarande kommissionen där José Manuel Barroso är ordförande kommer att sitta kvar fram till den 31 oktober 2014.
 |
| Duktig kommissionär måste man tillstå (såg och hörde henne debattera i Göteborg för ett par månader sedan och kan bl.a.därför intyga kompetensen). |
Den svenska ledamoten i kommissionen är statsvetaren och folkpartisten Cecilia Malmström (bilden) med ansvar för så kallade inrikes frågor. När ny kommission utses ska numera Europaparlamentet först välja kommissionens ordförande (president) på förslag från Europeiska rådet (x) som här ska ta hänsyn till utfallet i Europaparlamentsvalet. I fredags valdes som väntat Jean-Claude Juncker (bilden) som ny ordförande (se http://www.svt.se/nyheter/jean-claude-juncker-foreslas-bli-eu-ordforande). Rådet antar sedan, i samförstånd med den nye ordföranden, en förteckning över övriga kommissionärer. Europaparlamentet ska därefter godkänna den nya kommissionen (samt EU:s utrikesrepresentant) kollektivt i klump. Genom att hota att fälla hela kommissionen har dock Europaparlamentet redan tidigare kunnat genomdriva att vissa enskilda, föreslagna ledamöter bytts ut (detta skedde 2010).
(x) Europeiska rådet
är unionens högsta politiska organ. Där fattas i regel de viktiga politiska besluten. Europeiska rådet består av dess valda ordförande, och med deltaganade av EU:s utrikesrepresentant. Europeiska rådet verkar främst inom ramen för de inom unionen regelbundet återkommande s.k. toppmötena. De ska anordnas minst två gånger per halvår och hålls numera permanent i Bryssel. Toppmötena har stor betydelse för den politiska ledningen och vidareutvecklingen av unionen. Europeiska rådet väljer numera sin egen "ständiga" ordförande, som sedan leder arbetet under sin mandatperiod om två och ett halvt år (mandatet kan förnyas en gång). Europeiska rådet beslutar i huvudsak genom konsensus (Artikel 14.4 FEU), men har i allmänhet inte någon lagstiftande funktion: dess ställningstagande har främst formen av politiska, icke bindande riktlinjer och deklarationer avsedda att vara vägledande för det fortsatta handlandet och omsättas i handling inom ramen för de tre institutioner som vanligen sköter unionens mera "vardagliga arbete".
Herman Van Rompuy (bilden) valdes till Europeiska rådets första heltidsordförande i november 2009 och tillträdde sin post när Lissabonfördraget trädde i kraft den 1 december 2009. År 2012 återvaldes han för en andra mandatperiod, som inleddes den 1 juni 2012 och löper till och med den 30 november 2014.
Europeiska rådets webplats: http://www.european-council.europa.eu/home-page.aspx?lang=sv
Databas http://eur-lex.europa.eu med EU-dokument av alla de slag
Här når man bl.a. SCAD, kommissionen centrala informations- och dokumentationsavdelning. ECLAS kommissionens centralbiblioteks databas nås också här liksom RAPID som ger daglig pressinformation från kommissionen och IDEA som är unionens katalog över personal anställd vid institutionerna.
Europaparlamentets egen webplats: http://www.europarl.europa.eu/oeil/:
EU:s egen webplats OEIL: http://europa.eu
3 juli 2014:
EU-parlamentarikerna tar plats:
http://www.europaportalen.se/2014/07/eu-parlamentarikerna-tar-plats?utm_source=apsis-anp-3&utm_medium=email&utm_content=unspecified&utm_campaign=unspecified
EU-parlamentets plenum:
http://www.europarl.europa.eu/plenary/sv/home.html
Italien övertog ju den 1 juli ordförandeskapet i EU:s ministerråd.
Här det italienska ordförandeskapets webbplats:
http://italia2014.eu/en/
(Ministerrådet: http://europa.eu/about-eu/institutions-bodies/council-eu/index_sv.htm)
Artikel i några tidningar publicerad före senaste EU-valet (tål att begrundas även av hårda folkpartimotståndare):
Frågan om främlingsfientligheten har dominerat 2013 och kommer bli ännu viktigare 2014. Inte bara på Europa- och riksdagsnivå utan också i kommunala och regionala val. Vi är övertygade om att sättet som vi hanterar dagens främlingsfientliga partier kommer bli avgörande för vår framtid.
Problemet är att vi inte tycks ha lärt oss av det förflutna. Vi har inte ens hunnit gräva upp alla kroppar från den senaste nationalistiska orgien i Bosnien och redan hörs nya nationalistiska rop. Som om dessa gravar och detta krig aldrig har existerat.
Vad måste vi lära oss av vår europeiska historia?
För det första att ekonomiska kriser har sina sociala och politiska konsekvenser: främlingsfientlighet, protektionism, antiliberalism och återkomst av patriarkatet. Den europeiska krisen har underminerat tron på framtiden, skapat rädda människor och framkallat protektionistiska impulser. Globaliseringens förlorare, de som räds framtiden, de som inte kunde hänga med efter nedläggningen av industrier i Östergötland försöker "säkra" sin framtid genom att utesluta de som kan konkurrera om jobb och sociala förmåner: invandrarna. Därför måste försvaret av mänskliga rättigheter och kampen mot främlingsfientlighet paras med reformer som skapar tillväxt, säkerhet och framtidsoptimism. Att underminera främlingsfientlighetens orsak är lika viktigt som att försvara människor mot dess konsekvens.
Det andra är att främlingsfientliga lever och när sig på myter om invandring i allmänhet och om islam i synnerhet. Enda sättet att bemöta dem är att diskutera, ta död på myterna, bekämpa fördomar, erkänna globaliseringens utmaningar, erbjuda lösningar och framhäva fördelarna av ett blandat och mot omvärlden öppet land.
Det tredje är att komma ihåg att EU var ett svar på den nationalism som orsakade så mycket elände i Europa. Genom att samla forna fiender och enas i en större gemenskap lyckades man minska konflikter, nationalism, och främlingsfientlighet mot den andre. I ett Europa där gränserna alltid betytt väldigt mycket, lyckades man minska betydelsen av gränserna genom att skapa en större, övernationell enhet.
Därför behöver vi både stå upp för Europatanken och fortsätta utvidga EU. Utan samarbete med antirasistiska krafter i andra länder kommer vi aldrig kunna bemöta främlingsfientlighet. För den är närvarande överallt i Europa. Likaså är det bara genom utvidgning av EU som vi kan minska spänningar som handlar om invandring. När fler europeiska medborgare omfamnas av ett "vi" kommer också främlingsfientlighet och hatet mot "de andra" att bli mindre.
Dagens Europatanke försvaras i Ukraina, på Majdantorget, på Balkan, i östländerna liksom den försvaras i Linköping, Norrköping och Östergötland. Kampen mot främlingsfientligheten förs lika mycket på lokal nivå som på nationell och europeisk. Det är på Majdantorget som vi lär oss vad EU är värt, och vad som finns att bevara i EU. Och det är i våra lokala, regionala, nationella och europeiska val vi kan rösta bort främlingsfientligheten.
Jasenko Selimovic (FP)
