Djupt troende, empatisk och strävsam – så skulle prästen vara vid 1800-talets mitt. Tre mäktiga biskopar från Lund propagerade hårt för sitt mansideal och lyckades sätta normen. Men hur motiverade dessa kyrkans män sin makt och sitt prästmannaideal? Kyrkohistorikern Alexander Maurits fördjupar sig i detta i sin avhandling ”Den vackra och erkända patriarchalismen. Den lundensiska högkyrklighetens präst- och mansideal”.
Fram till 1865 satt biskoparna fortfarande per automatik i riksdagen. Prästen och kyrkan var en oerhörd maktfaktor i samhället och bestämde spelreglerna för dåtidens samhällsordning. Alexander Maurits menar att tre av de mäktigaste biskoparna i Sverige, alla tre lundateologer, från 1850 till 1890-talet gav uttryck för ett normerande prästmannaideal. Han har bland annat tittat på hur de motiverar och finner stöd för hur prästen bör bete sig.
-Den tes jag driver är att de här tre lundateologerna går tillbaka till den lutherska treståndsläran där några olika mansideal står i centrum. Särskilt tittar jag på prästmannaideal men även på husfadersideal. Treståndsläran, där man fann stöd för dessa ideal, var enligt lundateologerna uttryck för en av Gud given ordning, säger Maurits.
Prästen var ju obönhörligt en man vid den här tiden och det skulle dröja ytterligare ca 100 år innan man i Sverige 1960 prästvigde de första kvinnorna.
Maurits menar alltså att den lutherska treståndslära också kan läsas som en genusideologi men att man tidigare inte tittat på den utifrån det perspektivet.
För att undersöka detta har han framför allt studerat så kallade prästvigningstal men också ”Swensk kyrkotidning”, i vilken de tre biskoparna drev sitt- samhälls och kyrkopolitiska program. Prästvigningstalen har Maurits tolkat som en sorts rådgivning för prästerna.
Men den synen på samhällsordningen som lundateologerna företrädde var starkt ifrågasatt. Tre rörelser hotade det gamla patriarkala samhället.
-Samhället höll på att sekulariseras. Upplysningsidéerna, en begynnande kvinnorörelse men kanske framförallt de framväxande väckelserörelserna, som till exempel EFS, var betraktade som allvarliga hot. Så de här tre biskoparna behövde försvara vad de uppfattade som en hävdvunnen kristen och patriarkal samhällsordning, berättar Maurits.
Alexander Maurits började läsa historia och att det blev kyrkohistoria var till en början inte hans eget val utan hans handledares. Tack vare henne kom han med i det av Riksbankens jubileumsfond finansierade projekt ”Kristen manlighet – en modernitetens paradox”.
-Jag tror att det var ganska bra att ha en grundutbildning i historia och delvis betrakta ett kyrkohistoriskt fenomen utifrån.. Inom ämnet kyrkohistoria har man inte skrivit monografier på ett manlighetstema förut.
Men hur står det till med prästidealet i svenska kyrkan idag?
- Den liknar till stora delar det mansideal som råder i resten av samhället. Svenska kyrkan är ofta mer beroende av sin samtid än vad människor tenderar till att tro.
Nu håller Alexander Maurits på att skriva en mer publiktillvänd version av boken som ska komma ut till sommaren sen är tanken att han ska börja forska på folklig antiklerikalism, alltså kritik av och försök att minska prästerskapets inflytande.
Alexander Maurits disputerade i kyrkohistoria med avhandlingen ”Den vackra och erkända patriarchalismen. Den lundensiska högkyrklighetens präst- och mansideal” vid den teologiska fakulteten på Lunds universitet den 21 december 2011.
Text: Gisela Lindberg
