Det som gjorde Beethoven så kontroversiell hos många var att han inte tycktes äga ett tonspråk utan många. Det oförutsägbara blev för många ett irriterande kännetecken för hans musik. Man visste inte var man hade honom. När kritiker och lyssnare tyckte sig ha lärt känna honom, kom något helt nytt. Efter den innovativa Pathétique-sonaten kom den "klassiska" sonaten opus 22 för att sedan följas av tre mycket originella fantasisonater (opus 26 och 27). Beethoven insåg tidigt den fantastiska potential som fanns i de former i vilka Haydn och Mozart visat sitt mästerskap. Deras omöjligheter var definitivt inte utdömda. Hans komponerande är ett enda långt experimenterande med sonatform, liedform, menuett/scherzo, variationer och rondo.
Pathétique-sonaten:
(Daniel Barenboim, född 942 i Buenos Aires, Argentina, är en argentinsk-israelisk dirigent och pianist)
Den "klassiska" sonaten opus 22:
(Sviatoslav Teofilovich Richter var en sovjetisk pianist tillhörande de allra bästa. Känd bl.a. för sin teknik. Född 1915, avliden 1997)
Opus 26:
(Emil Gilels, född 1916 i Odessa, död 1985, var en sovjetisk pianist. Han studerade vid Moskvakonservatoriet och blev även lärare där. Han räknas som en av 1900-talets främsta pianister)
Opus 27:
(Valentina Lisitsa , född 1973 i Kiev, är en Ukrainskfödd klassisk pianist. Lisitsa är numera amerikansk medborgare och bosatt i den amerikanska delstaten tillsammans med sin man som även han är pianist)
