Stig Östlund

onsdag, december 28, 2011

Beethoven, symfoni nr 7












"Det finns ett drag av våldsamhet i sjunde symfonin med hela vitaliteten hos elementära urkrafter. Var och en av satserna bygger på en rytm, som är så starkt framåtdrivande att Beet-hoven måste byta ut de normala utvecklande variationerna av motiv och tematik mot "avvecklande"! Dvs han måste då och då ta till medel som "stoppar" musiken. Annars skulle alla avgränsningar suddas ut i en enda framstormande flodvåg. Wagner kallade symfonin för "dansens apoteos" och lär ha demonstrerat detta praktiskt genom att dansa symfonin till Liszts pianoackompanjemang!" /Malmö Symfoniorkesters (förnämliga) hemsida
Läs mer  (" Första satsen börjar med en ovanligt utförlig inledning, som knappast låter ana vad som skall komma. Den är lugn, ljus och förväntansfull med ...")   >> http://www.mso.se/sv/Konserter/Programtexter/A-B-C-D-E/Beethoven-Ludwig-van-Symfoni-nr-7/


"Beethovens häftiga temperament tog sig ibland drastiska uttryck: "En dag då vi åt middag på Svanen och kyparen gav honom fel rätt. Beethoven hade knappt hunnit anmärka på det - och av kyparen fått ett inte särskilt hövligt svar - förrän han tog tag i tallriken med mat och kastade den på kyparen. Den stackars mannen bar på sin arm ett stort antal tallrikar, så han var helt hjälplös. Såsen rann över hans ansikte. Han och Beethoven skällde våldsamt på va´randra, medan övriga gäster skrattade högt. Till slut började också Beethoven skaratta när han såg kyparen med sås rinnande över ansiktet som han försökte slicka i sig. Kyparen svor samtidigt som han slickade och såg verkligen löjlig ut. Ett porträtt värdgit en Hogarth".
Från Beethovenbiografin (Albert Bonniers Förlag) av Åke Holmquist som hittat texten i något brev.

Bloggarkiv