Stig Östlund

onsdag, oktober 05, 2011

Tomas Tranströmer

Vår författare med stort F har nominerats till Nobelpriset vid upprepade tillfällen.
Vi trängs in alltmer i ett hörn, årsringarna växer och många av oss har fått läsglasögon, men att se Tomas Tranströmer som Nobelpristagare...icke!
I en tid när det tycks som att var och varannan kallar sig författare skulle det kännas särskilt befriande: om livskännaren Tomas Tranströmer äntligen får det finaste av alla priser.
I morgon vet vi.



En gök satt och hoade i björken strax norr om huset. Den var så högröstad att jag först troddeatt dte var en operasångare som utförde en gökimitation. Förvånad såg jag fågeln. Stjärtfjädrarna rörde sig upp och ner för varje ton, som handtaget på en pump. Fågeln hoppaded jämfota, vände sig om och skrek åt alla väderstreck. Sedan lyfte den och flög småsvärande över huset och långt bort i väster... Sommarne åldras och allt flyter ihop till ett enda vemodigt sus. Cuculus canorus återvänder till tropikerna. Dess tid i Sverige är över. Den blev inte lång" I själva verket är göken medborgare i Zaire... Jag är inte längre så förtjust i att resa. men resan behöver mig. Nu när jag trängs in alltmer i ett hörn, när årsringarna växer, när jag behöver läsglasögon. Det händer alltid mycket mer än vi kan bära" Det finns inget att förvånas över. Dessa tankar bär mig lika trofast som Susi och Chuma bar Livingstones mumie tvärs genom Afrika /Tomas Tranströmer

Bloggarkiv