vårens äldsta trick: blåsipporna. De är på något vis oväntade.
De skjuter upp ur det bruna fjolårsprasslet på förbisedda platser
där blicken annars aldrig stannar. De brinner och svävar, ja
just svävar, och det beror på färgen. Den där ivriga violettblå
färgen väger numera ingengting. Här är extas men lågt i tak.
"Karriär" - ovidkommande! "Makt" och "publicitet" -
löjeväckande! De ställde visst till med stor mottagning uppe
i Nineve, the giordo rusk ok mykit bangh. Högt i tak - över
alla hjässor hängde kristallkronorna som gamar av glas.
Istället för en sådan överdekorerad och larmande återvändsgränd
öppnar blåsipporna en lönngång till den verkliga festen, som
är döds tyst.
Tomas Tranströmer
Kommentar:
"The giordo rusk" etc. citat ur Erikskrönikan (1300-talet), beskriver musikutövning.
