Det går inte att säkert säga hur mycket tiopental som fanns i flickans kropp när hon dog. Därför frias den dråpåtalade läkaren vid Astrid Lindgrens barnsjukhus av Solna tingsrätt.
Tingsrätten sammanfattar målet med att det inte har bevisats att flickan blev utsatt för något brott och att inget tyder på att den 57-åriga läkaren gjort något som inte varit medicinskt motiverat. I domen står det att de hörda experterna varit oeniga om exakt hur hög koncentration av tiopental som fanns i blodet och osäkerheten runt analyserna gör att det inte går att dra någon tydlig slutsats.
"Denna osäkerhet måste med de beviskrav som gäller i brottmål falla tillbaka på åklagaren" skriver tingsrätten.
Domstolen slår fast att det fanns en hög koncentration av medlet i proverna, men den mängd som är säkert bevisad är inte högre än att det är möjligt att den kan komma från tidigare doser som flickan har fått under behandlingens gång. Det går inte att utesluta att det finns en annan förklaring än den åklagaren gett, det vill säga en massiv överdos i anslutning till dödsögonblicket. Bara det gör att åtalet ska ogillas, enligt tingsrätten.
De anhörigas uppgifter om att läkaren en kort stund innan flickan dog gav henne en spruta med ett okänt medel i, och att det gjorde att hon avled, kan inte användas till en fällande dom. Läkaren har sagt att hon mot slutet flera gånger lyssnade med stetoskop efter hjärtslag och att hon upprepade gånger den aktuella kvällen spolat infarten med natriumklorid. De anhörigas uppfattning om vad som hände ska enligt domen "ses mot bakgrund av den förtvivlade stämning som rådde i rummet" och därför är det möjligt att de trodde att läkaren gav sprutor när hon i själva verket spolade infarten.
Det finns enligt tingsrättens bedömning inget som pekar mot att läkaren gjort något som inte varit medicinskt motiverat vid tillfället.
Solna tingsrätt vill också "klargöra vad målet faktiskt handlar om och gränserna för domstolens prövning" eftersom fallet väckt så stor uppmärksamhet. Man menar att diskussionen om att rättegången rör läkares befogenheter för smärtlindring i slutet av livet inte är korrekt. Det som behandlats i rättssalen har gällt frågan om läkaren medvetet gett flickan en enorm, dödlig dos med avsikten att det skulle döda henne, inte för att lindra smärta eller ångest. Hade det varit på det viset så hade det utan tvekan handlat om ett dråp enligt svensk lag, skriver tingsrätten.
_________________________________________________
Jag har följt fallet relativt intensivt och är nu glad över tingsrättens friande.
Jag känner starkt med läkaren och hoppas att hon snart är tillbaka igen i sin yrkesroll.
PS
Läkartidningen
Läkarförbundets chefsjurist: Domen är mycket tydlig
– I bland kan det trots en friande dom kvarstå frågetecken. Men här har man gått igenom alla omständigheter på ett otroligt noggrant sätt, säger Läkarförbundets chefsjurist Nils Erik Solberg.
