"Carmen har jag säkert sett mellan tio och tjugo gånger. Därför är det så härligt att konstatera att jag fick nya tankar och såg helt nya saker i denna nya uppsättning trots att jag sett så många olika uppsättningar förut. Carmen är ett verk som har så många bottnar. Det var befriande att man tagit bort alla onödliga talpartier och låter musiken framträda i all sin kraftfullhet. Sällan har jag sett en så sensuell och dramatisk Carmen som Katarina Dalayman (bilden). Med en utsökt elegans, förtätad enkelhet och fulländat skådespeleri låter hon Carmen bli en av oss moderna kvinnor av idag. Dramat är evigt och tidlöst. Besatthet, svartsjuka och åtrå som inte kan hållas tillbaka har väl de flesta av oss upplevt. Att passion betyder både lidande och lust blir aldrig tydligare. Och så det eviga dramat om gott och ont, erotas och agape, den farliga kvinnan och den godhjärtade, horan och madonnan om man så vill. Michaela, som gestaltas av Emma Wetter kontra den sexiga, dramatiska Carmen. Inom varje kvinna bor båda.
Scenografin är intressant i sin enkelhet --- Sångarna imponerade stort den här kvällen, men den som förgyllde helheten mest var nog kvällens dirigent, Lionel Bringuier. Sällan har Hovkapellet spelat bättre och definitivt har jag inte på länge hört dem spela med en så stark energi. Dirigenten är helt enkelt en stjärna!".
Själv har jag skaffat biljett (som ett led att klara av den mörka hösten på ett hyfsat sätt) och efter Wikströms rader blir jag ännu mer förväntansfull.
PS Det var många år (decennier) sedan som jag för första gången föll för zigenerskan Carmen DS
Affisch för Carmens premiär 1875 i Paris
Rumänskan Angela Gheorghiu är inte heller någon pjåkig Carmen; tvärtom helt fantastisk:
