Innan peruken och kasackenfanns floderna, floder som artärer:
då fanns bergskedjorna, i vars nötta våg
kondoren eller snön tycktes orörliga:
då fanns fuktigheten och den täta grönskan,
dånet
ännu utan namn, de planetariska pampas.
Människan var jord, kärl, den darrande gyttjans
ögonlock, en form av leran,
hon var karibiskt krus, chibchasten,
kejserlig pokal eller araukansk flinta.
Späd och blödande var hon, men på fästet
till hennes vapen av fuktad kristall
stod jordens initialer
skrivna.
Ingen kunde
sedan minnas: vinden
glömde dem, vattnets språk
begrovs, nycklarna gick förlorade
eller översvämmades av tystnad eller blod.
Livet gick inte förlorat, herdebröder
Men som en vild ros
föll en droppe i den täta grönskan
och det slocknade en lampa på marken.
Jag är här för att skildra historien.
Från buffelns frid
till det sista landets
piskade sanddyner, i det antarktiska ljusets
samlade skum
och genom den dunkla venezuelanska fredens
genrasade hålor
sökte jag dig, fader min,
unge krigare av mörker och koppar,
eller du, brudplanta, obändliga hårsvall,
moder kaiman, metalliska duva.
Jag, dyns inka,
vidrörde stenen och sade:
Vem
väntar mig? Och jag slöt handen
kring tom kristall.
Men jag vandrade bland Zapotecas blommor
och ljuvt var ljuset som en hjort
och skuggan var som ett grönt ögonlock.
Mitt land utan namn, utan Amerika,
dagjämningens ståndare, lans av purpur,
din doft steg upp genom mina rötter
ända till den bägare jag drack, ända till det
finaste
ordet ännu ofött i min mun.
- Pablo Neruda -
Nationalencyklopedin:
Neruda [neru´ða], Pablo, pseudonym för Neftalí Ricardo Reyes Basoalto, 1904–73, chilensk författare, nobelpristagare 1971. Med sin omfattande poetiska produktion blev Neruda den latinamerikanska skald som under 1900-talet utövade störst litterärt inflytande. Många av Nerudas dikter finns på svenska i antologier, bl.a. Vistelse på jorden (1950) och Lampan på marken (1963).
