Europas underrättelsetjänster måste samarbeta kring terrorism och organiserad brottslighet. Det är EUs politiker helt på det klara över. Men varför går det då så trögt?
– Byråkrater sätter käppar i hjulet: de släpper ogärna ifrån sig information när politiker försöker dra igång nya samarbeten, säger statsvetaren Björn Fägersten vid Lunds universitet. I dagarna presenterar han en ny avhandling om internationellt säkerhetssamarbete.
Björn Fägersten har undersökt hur europeiska stater resonerar när de överväger att samarbeta med ett annat lands underrättelsetjänst. Fördelarna är att de får tillgång till varandras information och specialkunskaper om specifika regioner. Särskilt gärna samarbetar man kring terrorism och organiserad brottslighet:
- Det kunde ju bli katastrofalt och direkt pinsamt om man höll inne på information om att någon planerade ett attentat i ett annat land, säger Björn Fägersten.
Nackdelar kan finnas vid andra typer av underrättelsesamarbete, som exempelvis trender och utvecklingstendenser i andra länder: när man tror att kunskapen kan leda till ekonomiska fördelar är man mindre angelägen att utbyta information.
Men även ett samarbete som alla parter har att vinna på kan stöta på patrull, menar Björn Fägersten. Då handlar det ofta om att tjänstemän inom olika organisationer ”ser om sitt eget hus”.
- De olika underrättelseorganisationerna överlappar varandra och när tjänstemännen har lagt ner tid och pengar på en fråga så släpper de ogärna på sina kompetensområden, säger Björn Fägersten.
Han nämner Europol som trots upprepade krav på samarbete när det gäller kontraterrorism har svårt att leverera. Som exempel kan nämnas den politiskt initierade antiterroriststyrkan, Counter Terrorist Task Force som installerades på politiskt initiativ efter den 11 september. Den blev ett fiasko och fick till slut läggas ner eftersom den inte fick något stöd.
- Ser inte tjänstemännen något värde i satsningen så blir den mycket svår att genomföra. Det bör politiker vara medvetna om när de etablerar nya strukturer, säger Björn Fägersten.
Björn Fägersten har undersökt underrättelsesamarbete inom tre olika Europeiska forum: den europeiska polisbyrån Europol, EU:s lägescentral SitCen samt säkerhetstjänsternas forum för kontra-terrorism CTG. Förutom öppna källor i form av beslut och parlamentariska utfrågningar bygger studien på intervjuer med personer från sammanlagt 11 europeiska stater som har anknytning till underrättelsevärlden.
Björn Fägersten disputerar den 4 december kl 10.15 i Edens hörsal med avhandlingen Sharing Secrets – Explaining International Intelligence Cooperation.
En svensk sammanfattning finns på www.svet.lu.se/?BFA (klicka på avhandling)
