Fortsättning från #1/3:------------------------
Vad är solfläckar?
Redan under Antiken såg man mörka fläckar på solen och det finns observationer upptecknade i kinesiska och japanska annaler. Den grekiske filosofen Theofrastos observerade antagligen solfläckar på 300-talet f. Kr. Och i en kinesisk skildring från år 28 f.Kr. Beskrivs en solfläck som ”en svart ånga av ett mynts storlek”. På 1600-talet kunde astronomerna med sina enkla teleskop konstatera att det faktiskt hör till regel snarare än undantag att solen har fläckar. Galileo Galilei som var den förste som studerade himlakropparna genom kikare, publicerade 1613 upptäckten av solfläckar. Fläckar som är områden som är ungefär 2000 grader svalare än den omgivande ytan. Att starka magnetfält existerar i fläckarna var känt redan för 50 år (nu år 2009 blir det ju [ung.] 80 år sedan – nu vet man säkert att solfläckarna orsakas av starka magnetfält som kommer från solens inre). ---
Fläckarna är kallare.
I de större fläckarnas centrala delar syns vanligen ett mörkare område som kallas umbran, och kring detta finns den inte fullt så mörka penumbran. Mot mörk bakgrund skulle fläckarna lysa lika starkt som fullmånen! Nu är ju bakgrunden ljus. Att de är mörkare beror på att de är svalare än resten av solytan. Temperaturen i umbran är omkring 4500 grader C och i penumbran omkring 5000 grader C. (nu, år 2009 säger man omkring 4000 grader C respektive 5000-5500 grader C).---
Man kan se hur fläckarna ändrar form och storlek från dag till dag och man ser också med hjälp av fläckarna att solen själv roterar.
Solfläckarna har en benägenhet att uppträda parvis eller i grupper. De minsta fläckarna har kärnor med bara några hundra kilometers diameter. Stora fläckar har en diameter på tiotusentals kilometer. En solfläck mindre än 2500 kilometer kallas p o r
Den största kända solfläcksgruppen observerades i april 1947; den täckte 18130000000 kvadratkilometer (har det hittats någon större sedan jag skrev artikeln?) !---
De flesta solfläckarna finns mellan latituderna 5 grader och 40 grader, aldrig vid polerna och förhållandevis sällan vid ekvatorn. Jordmagnetiska stormar, norrsken, störningar i jonosfären och variationer i den kosmiska strålningens intensitet kan förväntas när en solfläcksgrupp närmar sig mittmeridianen på solskivan. ---
Fläckars mått.
Som mått på antalet solfläckar brukar man använda det s.k. relativtalet. Detta beräknas genom att till det totala antalet fläckar lägga antalet grupper multiplicerat med tio. Om en enda fläck syns på solen blir alltså relativtalet 1+10=11. Ett slags officiellt relativtal bestäms varje dag genom observationer vid några europeiska observatorier (och amerikanska). Amatörastronomer publicerar också relativtalsberäkningar grundade på amatörobservationer.---
Vad är solfläckar?
Redan under Antiken såg man mörka fläckar på solen och det finns observationer upptecknade i kinesiska och japanska annaler. Den grekiske filosofen Theofrastos observerade antagligen solfläckar på 300-talet f. Kr. Och i en kinesisk skildring från år 28 f.Kr. Beskrivs en solfläck som ”en svart ånga av ett mynts storlek”. På 1600-talet kunde astronomerna med sina enkla teleskop konstatera att det faktiskt hör till regel snarare än undantag att solen har fläckar. Galileo Galilei som var den förste som studerade himlakropparna genom kikare, publicerade 1613 upptäckten av solfläckar. Fläckar som är områden som är ungefär 2000 grader svalare än den omgivande ytan. Att starka magnetfält existerar i fläckarna var känt redan för 50 år (nu år 2009 blir det ju [ung.] 80 år sedan – nu vet man säkert att solfläckarna orsakas av starka magnetfält som kommer från solens inre). ---
Fläckarna är kallare.
I de större fläckarnas centrala delar syns vanligen ett mörkare område som kallas umbran, och kring detta finns den inte fullt så mörka penumbran. Mot mörk bakgrund skulle fläckarna lysa lika starkt som fullmånen! Nu är ju bakgrunden ljus. Att de är mörkare beror på att de är svalare än resten av solytan. Temperaturen i umbran är omkring 4500 grader C och i penumbran omkring 5000 grader C. (nu, år 2009 säger man omkring 4000 grader C respektive 5000-5500 grader C).---
Man kan se hur fläckarna ändrar form och storlek från dag till dag och man ser också med hjälp av fläckarna att solen själv roterar.
Solfläckarna har en benägenhet att uppträda parvis eller i grupper. De minsta fläckarna har kärnor med bara några hundra kilometers diameter. Stora fläckar har en diameter på tiotusentals kilometer. En solfläck mindre än 2500 kilometer kallas p o r
Den största kända solfläcksgruppen observerades i april 1947; den täckte 18130000000 kvadratkilometer (har det hittats någon större sedan jag skrev artikeln?) !---
De flesta solfläckarna finns mellan latituderna 5 grader och 40 grader, aldrig vid polerna och förhållandevis sällan vid ekvatorn. Jordmagnetiska stormar, norrsken, störningar i jonosfären och variationer i den kosmiska strålningens intensitet kan förväntas när en solfläcksgrupp närmar sig mittmeridianen på solskivan. ---
Fläckars mått.
Som mått på antalet solfläckar brukar man använda det s.k. relativtalet. Detta beräknas genom att till det totala antalet fläckar lägga antalet grupper multiplicerat med tio. Om en enda fläck syns på solen blir alltså relativtalet 1+10=11. Ett slags officiellt relativtal bestäms varje dag genom observationer vid några europeiska observatorier (och amerikanska). Amatörastronomer publicerar också relativtalsberäkningar grundade på amatörobservationer.---
Bilden: Solgud (aztekerna).
/Fortsättning följer
/Fortsättning följer
