Stig Östlund

onsdag, april 22, 2009

Även solen har fläckar, men inte nu (# 1/3)


För över 30 år sedan skrev jag en, på många källor underbyggd artikel om solen. Artikeln publicerades i radioamatörernas tidning ”QTC”. Jag lät också en amatörastronom och solkännare av rang, Kjell Rynefors i Trollhättan, att granska den. Här följer första utdraget ur artikeln med reservation för nya forskningsrön som kommit fram.---
Det är eg. mest därför jag publicerar utdraget; alltså att någon via e-brev ev. dementerar gamla felaktiga uppgifter (adress till vänster) .---
Ett fel har jag själv upptäckt och det gäller heliumförekomsten, jag skrev 27%, men nya rön talar om 25%. Inget att ”bråka om” (för oss!) kan tyckas.------------

Solen.
Solen är så vitt man vet en ganska normal stjärna, och ett typexempel på en genomsnittlig s.k. huvudseriestjärna. Solen är en tämligen ordinär stjärna (dock inte den allra vanligaste sorten). Medelavståndet till solen är i kilometer 1,4959787061x10 upphöjt i 8 = en astronomisk enhet, medan den näst närmaste stjärnan Proxima Centauri ligger 4,3 ljusår från vårt vattenklot jorden. Solens volym är 1,3 miljoner gånger jorden och tätheten är ung. 0,9 gr/kubikcentimeter. Solens "yta", fotosfären är ett enormt svallande hav av gaser, eller rättare plasma eftersom materien inne i solen är fullständigt joniserad, som utstrålar enorma mängder energi. Kärnans temperatur är 13,5 miljoner grader och varje sekund förvandlas 4 miljoner ton materia till energi. Jorden uppfångar miljondels miljondelar av denna energi. Om solen skulle vara på ungefär samma avstånd som många av de ljusstarkare stjärnorna skulle man inte se den utan ett starkt teleskop. Solen vibrerar. En enskild punkt på solytan kan höjas eller sänkas med en maximal hastighet av 0,4 km/s, med en period av omkring fem minuter. Rörelsen orsakas av tryckvågor i solen och är av samma slag som ljudvågor i luften och P-vågor vid jordbävningar. ------------------------
Rotationstiden.
Solen har en rotationsperiod på 25 dygn vid ekvatorn och hela 35 dygn vid polerna. Solen roterar inte som en stel kropp skulle göra, i stället glider de yttre lagren på varandra. Tillsammans med sina planeter kretsar solen runt Vintergatans centrum, och ett varv tar ungefär 220-250 miljoner år med en hastighet på 217 km/s.
Grundämnen.
Väte är rikligast förekommande (74%). Därnäst Helium (25%) som upptäcktes 1868 innan det 30 år senare påträffades på jorden (det uppkallades efter det grekiska ordet för sol: Helios). I övrigt finns grundämnena syre, kol, järn, kväve, kisel, magnesium, neon och, bara 0,04 %, svavel i solen-----------------------------------------------------------------
Solaktivitet – radiokonditioner.
Vid solförmörkelsen i juni 1927 kunde man bevisa att jonosfärens ledande förmåga påtagligt påverkades av solens ultravioletta strålning, och innan dess hade Dr E. Pettit vid Mount Wilsonobservatoriet i USA funnit ett samband mellan solfläckarnas aktivitet och solens ultravioletta strålning.-------
Solfläckars betydelse för radioamatörer.
Solfläckar har direkt betydelse för radioamatörer på två olika sätt, dels genom utsändning av radiobrus från solen, dels genom jonosfäriska störningar. I samband med stora solfläckar förekommer ofta s.k. soleruptioner. Ett inslag är flares där stora elektriska strömmar passerar genom ett begränsat område på solytan (fotosfären).Ett annat är protuburanser som av magnetiska fält förs ut på stora avstånd från solskivan. De kraftiga elektriska strömmarna och ändringar av magnetfältet ger upphov till en kraftig radiostrålning, och solen blir på detta sätt under minuter eller timmar en mycket kraftig och bredbandig radiokälla.Under stora soleruptioner ökar solvindens hastighet vilket stör det jordmagnetiska fältet. Samtidigt accelerar joner till höga energier och färdas från solen till jorden under loppet av några timmar. Dessa joner kan fångas in av jordens magnetfält, om den aktiva solfläcken befinner sig på en del av solytan riktad mot jorden. Magnetfältet styr jonerna mot de geomagnetiska polerna och ger upphov till norr- och sydsken. Tillförseln av joner från solen ändrar jonosfärens egenskaper som dess förmåga att reflektera radiostrålning. Detta kan leda till att radiotrafik mer eller mindre upphör under perioder av stark solaktivitet.
Bilden: Active regions on the Sun are places where the Sun's magnetic
field is especially strong./NASA
/Fortsättning följer

Bloggarkiv