.png)
Karin Eriksson: Vem var värst, Nixon eller Trump?
Nu inleder kongressen utfrågningar om stormningen av Kapitolium – lagom till 50-årsdagen av en annan politisk skandal.
Watergateaffären krossade presidenten Richard Nixon som politiker. Men Donald Trump tycks komma undan ansvaret för den 6 januari 2021. Vem var värst, Nixon eller Trump? Bob Woodward och Carl Bernstein tycks ha bestämt sig.
De var unga och ambitiösa reportrar på tidningen Washington Post i juni 1972, när fem män greps på bar gärning vid ett inbrott i Demokraternas partihögkvarter i ett område som kallas för Watergate, inte långt från Vita huset. I september samma år fälldes inbrottstjuvarna i domstol tillsammans med två personer från det republikanska partiets kampanjorganisation.
Men det var bara början på skandalen.
Woodwards och Bernsteins avslöjanden om kopplingarna till Vita huset bidrog så småningom till den republikanske presidenten Richard Nixons fall. Nixon använde avlyssning, sabotage och desinformation i kampen mot politiska motståndare.
Under nästan ett halvsekel var Woodward och Bernstein övertygade om att de aldrig skulle få uppleva något liknande – en amerikansk president som åsidosatte det nationella intresset och undergrävde demokratin för egen vinnings skull.
Sedan kom Donald Trump.
I ett nytt förord till klassikern ”Och alla presidentens män” – återgivet i Washington Post – utmålar Bob Woodward och Carl Bernstein Trump som den förste uppviglande presidenten i USA:s historia.
De ser många likheter mellan Nixon och Trump – som paranoian, hämndgirigheten, hatet mot medierna och skräcken för att bli utmålade som förlorare. Men de tror inte att Nixon hade kunnat föreställa sig det som hände den 6 januari 2021 när Trumpanhängarna stormade Kapitolium för att blockera kongressens arbete med att godkänna Joe Biden som USA:s nästa president.
För första gången i USA:s historia hotades den fredliga överföringen av makt från en ledare i Vita huset till nästa. Nu inleder representanthusets särskilda granskningskommitté offentliga utfrågningar om stormningen av Kapitolium. Gruppen har ägnat nästan ett år och över 1 000 intervjuer åt att försöka kartlägga vad som hände, den där januaridagen i Washington. Kärnfrågorna kretsar kring den tidigare presidentens ansvar: vad visste Donald Trump? Vad gjorde Donald Trump? Vad var Donald Trump egentligen ute efter?
Enligt uppgifter i amerikanska medier har kommittén nya bevis för att presidenten och hans medarbetare var djupt involverade i attacken på den amerikanska demokratin.
Det är uppenbart att ledamöterna – med demokraten Bennie Thomson och republikanen Liz Cheney i spetsen – har hämtat inspiration från Watergateaffären och de tv-sända förhör som hölls i senaten 1973. Men man behöver inte underskatta dramatiken i det material som kommittén tänker presentera för att konstatera att mycket talar emot att utfrågningarna får omfattande konsekvenser för Trumps politiska karriär.
I början av 1970-talet samarbetade politiker över partigränsen för att ställa Nixonadministrationen till svars. Inflytelserika republikanska senatorer spelade en avgörande roll i utfrågningarna. Det var politiska allierade på högerkanten som fick Nixon att ta beslutet att avgå.
Granskningen av 6 januari 2021 präglas inte av motsvarande ansvarstagande. Liz Cheney är bara en av två republikaner som deltar i arbetet, och hon har redan petats från det republikanska ledarskapet i kongressen. Det republikanska ledarskapet vill inte samarbeta med kommittén. En stor del av partiets väljarkår tror på propagandan om det stulna valet. Republikanernas nationella kommitté har till och med slagit fast att männen och kvinnorna som stormade Kapitolium deltog i en ”legitim politisk diskussion”.
Politiska journalistveteraner som Bob Woodward och Carl Bernstein kan predika för läsare och lyssnare om Trumps, som de hävdar, ”djävulska instinkter”. Men de når inte fram till stora delar av det republikanska partiet. 1973 hade USA tre stora tv-bolag som kunde samla befolkningen. I ”Watergate: A New History” beskriver författaren Garrett Graff att amerikanska hushåll tog del av I snitt 30 timmar av senatens utfrågningar. I dag får traditionella medier tampas med uttalade högerkanaler som Fox News och Newsmax och One America News. Lögnerna om valfusket 2020 lever vidare i den fragmentiserade debatten i sociala medier.
Det finns också en skillnad mellan Nixon och Trump. Nixon ville verkligen inte lämna presidentposten. Men han gjorde det till sist.
karin.eriksson@dn.se
