DN DEBATT 25/10
Heiko Droste, professor i historia, och Pontus Folkesson, doktorand: Låt historiska dokument om städers ursprung förvaras lokalt.
Statliga Riksarkivet tvingade nyligen Jönköpings kommun att lämna ifrån sig sina privilegiebrev. Och nu kan fler städer stå på tur.
Det äldsta privilegiebrevet har överlevt tre stadsbränder och flera krigshärjningar med plundringar. Men efter en dom i Stockholms tingsrätt tvingas nu staden överlämna totalt fem privilegiebrev till Riksarkivet.
Med utgångspunkt i den ställda frågan om vem som hade ”bättre rätt” till privilegiebreven reducerades tvisten till en administrativ principfråga. I våras fastställde tingsrättens dom att Riksarkivet hade bättre juridisk rätt till privilegiebreven.
Men som man frågar får man svar. Stockholms tingsrätt såg ingen anledning att bedöma privilegiebrevens kulturhistoriska värden, alltså som historiska kvarlevor, eller historieberättare, som hör till sitt lokala sammanhang. Att historiska dokument och föremål berövas sin historiska hemort innebär sämre tillgänglighet och förståelse för vårt gemensamma kulturarv.
Domen är prejudicerande och fler stadsprivilegiebrev riskerar nu att tas ifrån städernas arkiv. Även om Riksarkivet uppger att det för närvarande inte finns några planer på att dra in fler privilegiebrev finns nu alla juridiska förutsättningar för att göra detta.
Sedan 1862 års kommunreform har Sveriges städer och kommuner allt efterhand överlämnat sina äldsta arkiv till närmaste landsarkiv. Landsarkiven är sedan några år tillbaka en del av Riksarkivet.
1903 infördes en statlig förordning med en så kallad proveniensprincip. Den innebär att handlingar från en och samma verksamhet ska förvaras tillsammans. Som en del av stadens magistratsarkiv måste privilegiebreven utifrån denna princip förvaras i Vadstena, med resten av Jönköpings äldre stadsarkiv. Stockholms tingsrätt följde denna förordning.
Att frågan om privilegiebreven reducerats till en princip- och lånefråga är ändå beklagansvärt. Domen tar inte hänsyn till de kulturhistoriska symbolvärden som uttryckligen framhålls i statliga riktlinjer för ett levande kulturarv.
Om kulturarvet ska vara ett levande arv kan dess tillgänglighet inte tillgodoses genom hänvisning till ett statligt arkiv tio mil norr om Jönköping. Kulturarvets lokala förankring är avgörande för att den ska komma fler till del.
Processen började 2019 när Riksarkivet krävde att stadsprivilegiebrev för Jönköping och Gränna skulle överlämnas till Riksarkivet i Vadstena. Anledningen var Riksarkivets ändrade regler för fjärrlån.
Riksarkivet menade att dokumenten lånades ut till Jönköping rent formellt. Att Jönköpings stadsprivilegiebrev blev ett utlån, fast de i praktiken aldrig lämnat sin historiska hemvist beror på 1903 års riktlinjer för arkivverksamhet.
Även om lokala historiska kvarlevor är en del av vårt nationella gemensamma kulturarv fyller de ett särskilt intresseväckande syfte i sitt lokala historiska sammanhang. Historiska föremål och dokument lockar tusentals besökare till landets arkiv och museer.
Det är den ”äkta varan” som driver människornas nyfikenhet. Flerhundraåriga brev har en doft av pergament. Det finns nyansskillnader i bläcket man skrivit med. Det skapar nyfikenhet och ger utrymme för reflektion och fantasi.
Inte minst finns det ett värde i att brev förvaras på samma plats där de en gång öppnades. Där de lästes av människor många generationer före oss och att de sedan dess existerat i stadens hjärta, dess arkiv. Städer är byggda kring arkiven, eftersom arkiven förvarar stadens minne över sin rätt, stadens juridiska dokument, stadens idé om rättvisa.
Minnesforskningen visar att människans historiska medvetande hänger ihop med personer, platser och dess kvarlevor. Privilegiebrev blir i det sammanhanget tidlösa bärare för historiska minnen som ligger till grund för tillhörighet och identitet. De förmedlar en historisk berättelse. Om kvarlevor berövas sitt lokala sammanhang förlorar de sin funktion.
Jönköping är bara ett exempel på Riksarkivets syn på vårt gemensamma kulturarv. Faktum är att de flesta svenska städer förvarar sina privilegiebrev i sina arkiv oavsett om dessa ingår i statliga, kommunala, läns- eller stadsarkiv. Det är även så att flera av dessa städer och arkiv gör avsteg från statens administrativa principer.
För staten och Riksarkivet har ordnandet av samlingar blivit en administrativ principfråga som kommer att öka den statliga centraliseringen på bekostnad av städernas lokalkultur och identitet. Grundlagens första paragraf lägger stor vikt på det kommunala självstyret.
Detta självstyre kräver mer än byråkratiska rutiner. Det kräver att staten tar medborgarnas intressen på allvar, inte minst då det lokala kulturarvet har stor betydelse för att stärka den lokala demokratin och delaktigheten. Det är därför beklagligt att Riksarkivet underkände ett förslag där Jönköping skulle tilldelas lokal förfoganderätt, på liknande sätt som Fornsalen på Gotland har, med statlig tillsyn för de kulturhistoriskt betydelsefulla handlingarna.
● Vi anser att de kulturhistoriska symbolvärdena ska värderas högre än en byråkratisk konstruktion om statens äganderätt. Historiska kvarlevor lär oss att värna och bevara vårt gemensamma kulturarv samtidigt som det skapar en förståelse för andra kulturer och samhällen.
● Vi menar att privilegiebrev bör få stanna i dess historiska hemvist. I dess historiska hemvist blir de intresseväckande historieberättare som kan engagera en bredare allmänhet.
Den 4 oktober öppnades portarna till Jönköpings stadsarkiv där privilegiebreven visades en sista gång. Hundratals medborgare kom för att ta del av stadens 700-åriga historia. Det visade på att ett tillgängligt lokalt förankrat kulturarv gör stor skillnad.
