Med en kikare kan man få se Saturnus ringar och Jupiters månar mötas på måndag. Bilden visar planeternas position förra söndagen. Foto: Bill Ingalls/AP/TT
Det tar 30 år för Saturnus att snurra ett varv runt solen. Jupiter 12. Sett från jorden hinner Jupiter i kapp Saturnus vart 20:e år. Men att planeterna befinner sig så nära varandra som nu är särskilt sällsynt.
– Senast de var så här nära var i juli 1623. Det beror på att deras banor inte är i exakt samma plan, säger Carina Persson, forskare inom galaktisk astrofysik vid Chalmers.
Men våra förfäder kunde då inte beskåda den så kallade konjunktionen, eftersom solen blockerade den.
– Förra gången en sådan här konjunktion var lika lätt att se som i år var den 4 mars 1226. Nästa gång planeterna är skapligt nära varandra igen blir 2080.
Redan nu kan man se hur de två planeterna närmar sig varandra. De hittas lättast genom att titta på himlen åt sydväst vid solnedgång, då det fortfarande är för ljust för att se stjärnorna.
– Men de ligger lågt ner på himlen, strax över horisonten. Så det får inte vara skog och berg som skymmer.
På måndag den 21 december, någon timme efter solnedgång, möts de två himlakropparna på himlen. Jupiter, den största planeten i vårt solsystem, kommer vara mest ljusstark och befinna sig strax under Saturnus.
– Med en kikare kan man få se Saturnus ringar och Jupiters månar. Men i verkligheten är Jupiter och Saturnus inte så nära varandra som det ser ut från jorden. Saturnus är 733 miljoner kilometer längre ifrån jorden än Jupiter, säger Carina Persson.
Hon forskar själv om exoplaneter, alltså planeter kring andra stjärnor i fjärran solsystem.
– Det är fascinerande att vi kan se planeterna i vårt eget solsystem med blotta ögat. Det är ju ändå vår hembygd.
Rättad: I en tidigare version uppgavs fel antal år sedan en liknande konjunktion inträffade sist.
