Handels varslar om strejk. Varslet berör hittills 5 000 anställda och väntas gälla från 13 november om motparten Svensk Handel inte kommer med ett bättre bud.
Det handlar om lägstalönerna. Motparten Svensk Handel har nämligen inte gått fackförbundet till mötes i frågan om en höjning av dessa.
Lägstalönehöjningarna ska enligt arbetsgivarna i stället rymmas inom den generella löneökningen på 5,4 procent under 29 månader.
Men det säger sig självt att det inte räcker. Långt därifrån.
Bara dagar innan Handels varsel annonserades nåddes vi av en annan nyhet.
Ica har gjort vinstrekord, rapporterar tidningen Handelsnytt. Störst vinst 2019 kammade Ica Maxi i Jönköping hem med över 50 miljoner, tätt följt av Ica Kvantum i Liljeholmen och Ica Maxi i Nacka med över 40 miljoner kronor före skatt.
Självklart sticker det i ögonen på landets 160 000 Handelsanslutna att läsa om de enorma vinster som plockas ut av ägarna från deras arbete. Särskilt när de flesta Icahandlare väljer att kapa bonusar till de anställda trots att försäljningen går bra.
”Vi får ingen extra lön, men de pratar mycket om siffrorna och hur bra vi jobbar” som en anställd på Ica Maxi Häggvik berättade för Handelsnytt.
I ljuset av de här astronomiska vinsterna blir det väldigt svårt att förstå varför Svensk Handel kämpar emot höjda lägstalöner inom handeln med näbbar och klor.
Även sett till de löneökningar som ges till chefer i branschen blir det svårt att förstå arbetsgivarnas snålhet.
2018 fick exempelvis vd:n för Jysk en 80-procentig löneökning, möbelbutiken Mios vd en 42-procentig och Livsmedelskedjan Willys vd en 25-procentig lönehöjning.
Dessa är enorma utgifter för företagen som de uppenbarligen tycker att de har råd med.
Som jämförelse är en lägstalön i butik runt 21 000 kronor i månaden, omräknad i heltid. De flesta jobbar dock deltid, bland kvinnor är så många som 75 procent deltidsanställda.
Det säger sig självt att dessa löner knappt går att leva på. Och därför lämnar många branschen.
Det unika här är just den enorma omsättningen av personal. Av 170 000 anställda inom handeln slutar ungefär 60 000 varje år.
Detta innebär i sin tur att mer än var tredje i branschen varje år är nyanställd. Ny på jobbet och ja, ofta med en lägstalön.
För facket handlar därför höjda lägstalöner om flera saker – inte bara om den självklara principen att skäliga löner ska ges vid utfört arbete.
Det handlar också om att uppvärdera de här jobben och att få fler att stanna kvar.
Något som borde vara i båda parters intresse kan tyckas. För en minskad personalomsättning och ökad stabilitet borde gynna branschen som sådan.
Men arbetsgivarna verkar i stället se de här jobben som något slags billiga slasktratts-jobb. En slit-och-släng-bransch med dåliga villkor och löner som de gärna vill ska cementeras.
Att ta kampen för höjda lägstalöner är därför helt avgörande för Handels och det är lovvärt att fackförbund som Byggnads och IF Metall står upp och stöttar systerförbundet.
För om lönerna inte aktivt höjs i avtalsrörelsen finns risken att de trycks ner ytterligare. Att det i stället blir rena lönesänkningar.
Svensk Handel måste möta Handels bud, något annat vore katastrof. För det är hög tid att kuggarna i maskineriet också får del av företagsvinsterna.
Det kan inte bara vara ICA-miljonärer eller rika Jysk-vd:ar som räknas när handeln går bra.
