--> https://www.svtplay.se/video/28736106/dabrowski/dabrowski-sasong-1-avsnitt-3
Tipsen om invasiva arter som breder ut sig i olika delar av Sverige ökar kraftigt, enligt Länsstyrelsen. En sådan invasiv art är kotula, som man nu oroar sig är på väg att röra sig norrut från Halland.
– Den måste vi se upp med, säger Mari-Louise Fagerström, naturvårdshandläggare på Länsstyrelsen./DN
Det sägs att ...
det finns två möjliga sätt att förhindra smittspridningen inomhus. Att öka luftomsättningen genom att vädra och att använda munskydd. Det gäller bland annat öppna kontorslandskap och inom kollektivtrafiken.
Lycklig (?) Nicolas med vacker hustru |
Bakgrunden är att Bettencourt, stormrik storägare till kosmetikajätten L'Oreal, hade gett otillåtna bidrag till Sarkozys presidentvalkampanj 2007
Maradona was the platonic ideal of a pibe, all virtuoso skill and impetuous cunning. He captured the spirit Borocotó made immortal more than any player — more than anyone could have thought possible — not just when he was a teenager, fresh from the potrero, but throughout his career.
All of those iconic images of Maradona are monuments to the spirit of the pibe: leaping high above Peter Shilton, the England goalkeeper, the goal that he would joke — with the “Picaresque laugh” that met Borocotó’s description — was scored by the Hand of God; dancing, a couple of minutes later, through the entire England team to score “the goal of the century,” the strike that would prompt the commentator Victor Hugo Morales to declare him a “comet from the sky”; facing up to the entire Belgian team, the ball at his feet, a picture of fear on their faces.
No matter how high he flew, Maradona never strayed from his roots; he was a pibe when he first emerged, he was a pibe when he almost single-handedly dragged Argentina to the World Cup in 1986, and back to the final four years later. He was a pibe when Barcelona made him the most expensive player on the planet and when he took Napoli to not one, but two Serie A titles. He was a pibe even as he conquered the world.
Birger Norman |
Film från Birger Normandagen och prisutdelningen 2 augusti, 2020. På grund av omvärldsläget så begränsade vi antalet deltagare och valde att filma dagen istället. På så sätt kan alla ta del av ceremonin med Katarina Östholm och även minnas författaren Birger Norman.
Birger Normandagen ägde rum vid minnesmärket Sånger vid floden på Svanö.
Enkelt, men fint (utan krusiduller) firades Birger Norman-dagen i somras.
--> https://www.svtplay.se/video/26174020/diego- maradona?start=auto&utm_source=tv.nu
Här har ni en fotboll. De allra flesta pumpar den full med luft.
Diego Maradona fyllde den med mening, med färg, med genialitet och galenskap, med okuvlig kamp och förtrollande magi.
Han är borta nu.
Fotbollen ser bara ut som en fotboll igen.
Var han bäst genom tiderna?
Helt ärligt, jag bryr mig knappt. Det är inte det viktigaste för mig.
Ofta tjatas det ju om hur fotboll handlar om att vinna titlar, men det är helt enkelt inte sant.
Inte min fotboll.
Min (min [Stig] också) fotboll handlar om att föra människor närmare varandra, om samhörighet och gemenskap. Om att skapa glädje, stolthet och hopp, i synnerhet där sånt annars är svårt att hitta.
Titlar är medlet, inte själva målet.
Diego Maradona vann VM. Diego Maradona vann Serie A.
Det är det väldigt många fotbollsspelare som har gjort, även om det knappt är någon som varit lika nära att faktiskt vinna dem på egen hand.
Men själva bucklorna, själva titlarna? De gjorde honom inte unik.
Det var vilka han vann titlarna med, tidpunkterna när han gjorde det – och vad han fick dem att betyda
.
Ingen har någonsin gjort fotboll till en motståndshandling och en upprättelseakt på samma sätt som Diego Maradona.
När Argentina vann VM 1986 så var det bara några få år efter det förödmjukande nederlaget i kriget om Malvinas-öarna, det som var på väg att rasera självbilden för ett hårt prövat folk.
Kvartsfinalen mot England var inte en fotbollsmatch, det var en enda stor nationell katarsis.
När Napoli sedan lyfte Serie A-skölden året därefter så innebar det ju inte att en ljusblå idrottsförening vunnit en tävling. Det innebar upprättelse, förlösning och befrielse för hela det kuvade, hunsade, bespottade Syditalien.
Diego Maradona visste allt det här. Han förstod det, han värdesatte det – och han spelade sin fotboll av en anledning och med ett syfte.
Idag är vi många som ser på den hyperkommersialiserade elitfotbollen med alltmer dubbla känslor, som har svårt att förlika oss med hur det som en gång skapades av folket nu kapats av industrin.
Den här förvandlingen sammanföll med att Diego Maradonas karriär kulminerade, men ändå blev han aldrig den där typen av fotbollsspelare som lät marknaden styra vare sig hjärtat eller bollskorna.
Han bytte aldrig sida. Han blev aldrig en av dem
Med tiden blev han alltmer vilsen, fattade allt sämre beslut till allt högre kostnad för både honom själv och hans närstående.
Ändå förblev han alltid både förlåten och älskad, som evigt tack för den fotboll han spelat och de kamper han utkämpat. Han var människa – så väldigt mycket människa – och han var sårbar, defekt och kantstött snarare än maskinell, robotlik och oförstörbar.
De brukade kalla brassedribblern Garrincha för ”Alegria do Povo”, portugisiska för ”Folkets glädje”. Inget fel med det, men där Garrincha förblev lokal var Diego Maradona global.
Han var Argentinas, han var Neapels – men han var också en ledare för de fattiga, de bortglömda och de marginaliserade i hela tredje världen.
Det är så jag främst minns honom. Och det är därför hela den fotbollsrunda planeten gråter inatt.
Var han bäst genom tiderna?
Kanske, kanske inte. Det går att argumentera för både honom och Pelé och Leo Messi – men det vore ändå att missa själva poängen.
Diego Maradona var störst. Diego Maradona var viktigast. Diego Maradona betydde mer för fler människor än vad någon annan idrottsutövare någonsin gjort.
Ingen har gjort det han gjorde med en fotboll, och då skriver jag inte om dribblingarna, djupledspassningarna eller frisparkarna. Jag syftar på själva urkraften, förmågan att faktiskt förändra världen med ett par dubbskor på fötterna.
Den där kraften var så stark i Diego Maradona att han aldrig lyckades kanalisera den inom sig själv – istället skickade han den vidare till massorna som gjorde den till sin.
Kanske kommer de att glömma vissa av målen han gjorde. Kanske var de för unga för att överhuvudtaget uppleva dem. Ändå kommer de aldrig någonsin glömma känslan, styrkan och glädjen han gav dem.
Nästa onsdag lägger Nya Zeelands regering fram en motion för att utlysa nödläge för klimatet. Premiärminister Jacinda Ardern vill se fler åtgärder för att bekämpa global uppvärmning.
– Vi har alltid betraktat klimatförändringarna som ett enormt hot mot vår region, och det är något vi måste vidta omedelbara åtgärder för, säger hon, enligt statliga TVNZ.
Ardern återvände till makten i oktober efter att väljarna belönat hennes hantering av coronapandemin med Labourpartiets största valseger på ett halvt århundrade.
Jordskredssegern gör det möjligt för hennes parti att regera på egen hand. Trots det har hon valt att gå in i ett treårigt samarbete med det gröna partiet.
– Tyvärr lyckades vi inte utlysa ett nödläge i parlamentet under den förra mandatperioden, men nu kan vi, säger Ardern, enligt kanalen.
Om nödläget går igenom sållar sig Nya Zeeland till länder som Kanada, Frankrike och Storbritannien.
At Maradona’s feet, the ball seemed to obey his command like a pet. (He was said to do with an orange what others could only do with a ball.) And he played with a kind of brilliant camouflage, seeming to be somnolent for long stretches before asserting himself at urgent moments with a mesmerizing dribble, astounding pass or stabbing shot.
--> https://www.radron.se/tester/koksmaskiner-stadning/kaffefilter/tabell/
Testerna gör att jag byter kaffefilter
Av de testade fitren hade Lidls Bellaroom filter bäst resultat vad gäller oönskade ämnen (som t.ex. bly)
Sämsta resultat vad gäller oönskade ämnen hade Coops Extra kaffefiler.
Partiledaren Nyamko Sabuni blir allt mer ifrågasatt inom Liberalerna, uppger flera källor inom partiet för Expressen.
Öppet brev till politiker och Statens haverikommission (SHK) från barn till omkomna och överlevande, ”andra generationens anhöriga”, i Estonia-katastrofen:
Den 28 september 1994 förliste M/S Estonia. För oss som skriver detta brev förändrades livet avsevärt.
En del av oss hade den stora lyckan och glädjen att vår förälder faktiskt kom hem, om än ärrade för livet, efter den fruktansvärda händelsen. För de flesta av oss slogs dock våra liv i spillror när vår mamma och/eller pappa aldrig mer kom hem.
Våra liv blev aldrig sig lika igen. Vi har sedan den dagen fått leva med den stora saknaden av en eller två föräldrar. Det beslutades dessutom att lämna kvar de föräldrar som inte hittades på Östersjöns botten.
Hur vi än drabbades av detta har det varit och är fortfarande en tung och sorglig resa. Många frågor och funderingar har dykt upp under årens lopp – frågor som vi vill ha svar på för att vi ska få en chans till att förstå, chans till att gå vidare och chans till att få ro i själen.
Nya uppgifter har nu presenterats. Bland annat att det ska finnas minst ett stort hål i skrovet – ett hål som aldrig omnämnts eller utretts i haverikommissionens slutrapport.
Vi kräver nu av våra förtroendevalda politiker och SHK att ni medverkar till att denna oerhörda katastrof blir utredd igen, grundligt. Detta måste göras av en utomstående, oberoende och opartisk enhet/organisation/myndighet som undersöker alla oklarheter och frågor utifrån ett helhetsperspektiv, offentligt och öppet. Vad hände med M/S Estonia, egentligen?
Det finns även en mängd oklara omständigheter och frågor som vi kräver svar på:
● Varför togs inte de kroppar upp som var lätt åtkomliga för dykarna? Det hade varit en enkel åtgärd enligt dykarna själva. Ansvariga politiker gick ut med motsatt information. Hur kan det komma sig att informationen skiljde sig åt så mycket?
● Varför presenterades idén att gjuta in fartyget i betong? Vad ville man dölja? Har detta även ett samband med beslutet att inte bärga fartyget? Kan det möjligen ha getts vilseledande information till det Etiska rådet i fakta gällande omhändertagande av kroppar, bärgning, militära transporter med mera?
● Varför står det i haverikommissionens slutrapport att bogvisiret hittades den 18 oktober 1994? Det finns ett fax daterat den 10 oktober som är skickat från Tuomo Karppinen till Börje Stenström. Faxet bekräftar att visir och ramp är filmade betydligt tidigare. Det finns även en sonarbild där man kan se att visiret ligger nära M/S Estonia. Sonarbilden tros vara tagen av det finska fartyget Halli den 2 oktober. Varför dröjde offentliggörandet gällande datum för när bogvisiret anträffades? Finns det hemligstämplade dokument arkiverade gällande bogvisiret?
● Varför är räckena till ombordkörningsrampen avsågade och av vem? Detta kan ses på bilder från dykningar gjorda den 2 oktober 1994. Vem har tagit sig in på bildäck efter förlisningen? Kan någon ha varit där för att hämta känslig last? Finns det hemligstämplade dokument arkiverade kring detta?
● Varför har man inte utrett vilka länder som skulle kunna ha varit inblandade i att använda M/S Estonia för att frakta militärt material? Det finns vittnesmål som kan bekräfta att militära fordon setts köra ombord på fartyget precis före avgång den 27 september 1994. Utredningen som gjorts av Johan Hirschfeldt kring detta har endast bekräftat att Sverige känt till transporter vid två andra tillfällen, något som en före detta tulltjänsteman redan offentliggjort. Övrigt material i utredningen förstördes av Hirschfeldt. Varför? Är det tillåtet att förstöra viktigt utredningsmaterial? Finns det hemligstämplade dokument arkiverade kring militära transporter på M/S Estonia?
● Vilka är de två okända fartyg (”unknown vessel”) som man kan se på sidan 206 i haverikommissionens slutrapport? Vilka utredningar har gjorts för att undersöka vilka dessa kunde vara? Hade de kunnat delta i räddningsarbetet? Kan någon av dem varit inblandade i en kollision eller liknande eftersom M/S Estonia har minst ett stort hål i skrovet?
● Varför har inte haverikommissionen intervjuat samtliga överlevande grundligt och sedan redovisat i sin slutrapport vem som upplevt vad?
● Varför tackade Sveriges regering nej när man erbjöds ta del av videomaterialet där hålet i M/S Estonias skrov är filmat?
Nu måste alla frågor och oklarheter redas ut. Estoniafrågan skulle aldrig ha varit så aktuell under så lång tid om det inte fanns så många frågetecken.
Det är en mycket defensiv och förhalande inställning hos ansvariga politiker och SHK till att vilja utreda alla frågetecken. Varför?
Genom åren har ambitiösa och engagerade politiker, journalister, ledarskribenter, debattörer, experter med flera sökt svar på vad som kan ligga bakom denna tragiska och ofattbara katastrof. Många av dem har hela tiden hävdat att det måste finnas ett hål i skrovet på M/S Estonia då sjunkförloppet varit så snabbt, vilket vi nu har fått bevisat att det faktiskt gör.
I dagarna har olika Facebook-grupper kring frågan ökat lavinartat i medlemsantal. Det pågår även namninsamlingar och många andra initiativ i frågan.
Hanteringen av Estoniakatastrofen är likt ett oläkt sår för oss som drabbades och som nu skriver detta brev. Nu är det hög tid att ni visar er goda vilja, er heder och er medmänsklighet och hjälper till att läka detta sår!
Vårt sökande efter barn till omkomna och överlevande fortsätter även efter detta öppna brev, så listan med namn kan komma att kompletteras.