Ju fler tvåspråkiga som finns inom den statliga apparaten, räddningsväsendet, utbildningssektorn, vården – ja inom samhällets alla hörn – desto bredare palett av kunskap om det finlandsvenska finns att tillgå.
Tommy Westerlund lyfter i sin ledare (HBL 7.7) upp det faktum att allt fler finlandsvenskar ser sig som tvåspråkiga. Det här ser jag att är en väldigt naturlig utveckling i ett samhälle där vi i dag rör oss mycket mer än tidigare.
Det att allt fler identifierar sig som tvåspråkiga innebär inte att behovet av SFP:s intressebevakning när det gäller det svenska i Finland skulle bli mindre viktigt. För tvåspråkiga – oberoende om det andra språket är finska, engelska, franska, tyska, ryska eller något annat – kan uttryckligen den svenskspråkiga skolan och dagvården och omsorgen vara av exceptionellt stor betydelse.
Westerlund skriver att de finlandsvenska väljarna är allt mer heterogena. Det stämmer att vi är heterogena, men frågan är om vi någonsin varit mera homogena? Linjestriderna inom SFP var större förr och det faktum att allt fler är tvåspråkiga innebär inte automatiskt att det skulle finnas större skillnader i ideologin.
Då det gäller den allmänpolitiska linjen har SFP en mycket långsiktig politik. Vi poängterar ständigt att det alltid ska löna sig att arbeta, finnas goda förutsättningar för företagare och att det ska vara en ekonomiskt och ekologiskt hållbar politik. Det här vill vi att kombineras med ett stort socialt ansvar och satsningar på forskning och utbildning.
Att den här politiken omfattas av en stor del av finländarna kan bekräftas av den positiva respons vi fått då vår partiordförande i sina uttalanden ofta når ut över nyhetströskeln även i finskspråkig medier.
Personligen anser jag att tvåspråkighet inte är ett hot mot finlandssvenskheten. Jag ser det däremot som en möjlighet för tvåspråkigheten. Ju fler tvåspråkiga som finns inom den statliga apparaten, räddningsväsendet, utbildningssektorn, vården – ja inom samhällets alla hörn – desto bredare palett av kunskap om det finlandsvenska finns att tillgå. Paradoxalt nog kan man säga att för att svenskan i Finland ska må bra krävs det bättre kunskaper i finska.
SFP är och ska vara ett reellt alternativ för alla finländare i framtiden. Det här kan göras utan att ge avkall på arbetet för det svenska och med ett fortsatt idogt arbete för vår långsiktiga politik.
Sandra Bergqvist, vice ordförande, SFP, riksdagsledamo