Att människan är byggd för rörelse och att fysisk aktivitet är säkerställt för hälsa och välmående blir alltmer klarlagt i ett stort antal välkontrollerade studier. Regelbunden fysisk aktivitet över veckor och månader påverkar hjärta, blodkärl, skelettmuskulatur, immunsystem, hjärna och andra organ. På olika sätt bidrar detta till förbättrad livskvalitet, kognition, stämningsläge och fysisk kapacitet. Regelbundet fysiskt aktiva personer har en lägre risk för exempelvis diabetes typ 2, övervikt/fetma, hjärt–kärlsjukdom, demens, vissa cancerformer och förtida död oavsett orsak. Intressant är att ett enstaka pass med fysisk aktivitet kan ha mätbara effekter på blodtryck och blodsockerkontroll.
Fysisk aktivitet är indicerad vid behandling av många sjukdomar. Behandlingen med fysisk aktivitet kan vara ett förstahandsalternativ, ett förstahandsalternativ tillsammans med andra livsstilsförändringar eller ett komplement till en farmakologisk behandling./Läkartidningen
Man vet att intensiv fysisk träning i ungdomsåren, som involverar mekanisk belastning på skelettet, ger större, starkare och mineraltätare ben och att denna effekt är större om träningen påbörjas tidigt. Om träningen startar i vuxen ålder erhålls endast små förbättringar av bentätheten. Trots detta har man klart visat att risken för höftfraktur är minskad hos tränade individer, medan det är ofullständigt känt om träning i vuxen ålder skulle minska andra typer av frakturer relaterade till osteoporos. Å andra sidan kan monotona upprepningar av samma belastning över tiden ge mikroskopiska skador som försvagar benet och så småningom ger upphov till så kallade stressfrakturer. Ett intressant fynd är att veterancyklister, med många år av träning bakom sig, har signifikant lägre bentäthet än jämnåriga kontroller och därför, trots att de är mycket fysiskt vältränade, har en ökad risk att drabbas av benskörhet med ökande ålder. Hos kvinnor kan också intensiv träning, såsom långdistanslöpning, leda till försämrad bentäthet, sannolikt på grund av hormonella förändringar, möjigen i kombination med lågt energiintag. Man vet inte säkert om träning med låg till måttlig intensitet också kan ge en positiv effekt på skelettet. Vad gäller icke viktbärande aktivitet, till exempel simning, leder sådana aktiviteter normalt inte till ökad bentäthet. Mot bakgrund av att hälften av alla kvinnor och en tredjedel av alla män kommer att drabbas av en benskörhetsfraktur under sin livstid är det av stort intresse att veta om det går att bygga upp ett starkt skelett under ungdomsåren som kan skydda mot fraktur senare i livet. Tillgängliga data tyder dock inte entydigt på att någon sådan kvarstående skyddseffekt föreligger, och det har rapporterats att risken för fraktur hos tidigare idrottsaktiva inte är lägre än hos tidigare icke idrottsaktiva. Å andra sidan har det under de senaste åren publicerats studier som stöder hypotesen att fysisk aktivitet i tonåren och den tidiga vuxenåldern verkligen är kopplad till högre bentäthet sent i livet, exempelvis för ländkotor och proximalt lårben efter menopausen hos kvinnor, liksom för ländkotor och lårben hos äldre män, vilket i sin tur skulle kunna minska risken för fraktur i ett längre perspektiv.
