Stig Östlund

fredag, november 11, 2016

Med stort besvär i snökaoset tog jag mig fram till Stockholms Konserthus



"Dvoraks Serenad för stråkar är som en skvader (fantasidjur i Medelpad, sammansatt av hare och tjäder)" skrevs i  programbladet inför konserten i Konsethuset den 9 november. "Sedd från ena hållet en mjukt underhållande och poetisk musik med lantlig karaktär och i nationell anda, men sedd från motsatta hållet en fast och konstfullt konstruerad musik med ögonblick av kanonkonstruktioner och polyfon (flera självständiga stämmor) genomföringsteknik, kanske i Brahms anda. Skir nationalromantik, sång och lek, bitsk expressivitet".
Själv hade jag förmånen att följa konserten i konserthuset. En konsert som i övrigt innehöll Robert Schumans "konsertstycke för fyra horn och orkester" och Mozarts "Linz". Allt med Kungliga Filharmonikerna (världsklass) med sin dirigent finländaren Sakari Oramo. Dvoraks böljande och innerliga musik blev höjdpunkten för mig.Trots Schumans musikaliska lyckopiller och Mozart.

Bloggarkiv