hög kring hav och strand,
här går likt en sorgsen snyftning
vågens slag mot land.
Här har frigjord tanke vida
rum att färdas i,
här är ljuvt för örat bida
alltets symfoni.
Här där himlens tomma välvning
siarhög och stum
famnar i en långsam skälvning
vattnets öde rum.
Text:Wilhelm Ekelund
